Brynäs IF

Huge, Lasse, Ahlberg, munkas med många flera: En sjöman vars lastångare går under lyckas, som enda överlevande, rädda sig till en ö. Efter ett tag inser han att han är den enda människan på ön. ”Illa”, tänker han, ”men jag lever i alla fall, och här finns vatten och mat.” Så i väntan på att räddningen förhoppningsvis ska komma inrättar han ett liv där på ön.

Efter ett tag börjar blodets språk tala i sjömannens kropp, men det enda levande på ön förutom honom själv är en åsna. Efter något år tänker sjömannen att ”tja, jag har ju liksom inte mycket val”, så han försöker sätta på åsnan. Just när han ska till tar åsnan ett steg framåt. Han springer efter men varenda gång, i det kritiska ögonblicket, tar åsnan ett steg framåt.

Plötsligt en dag ser han en båt gå på samma grund som hans egen båt gått på. Han kastar sig i vattnet och lyckas rädda en yppig kvinna in till stranden. Alla andra på båten drunknar. När kvinnan hämtat sig säger hon till sjömannen: ”Du räddade mitt liv. Hur kan jag tacka Dig? Jag gör precis vad som helst för Dig…” Då säger sjömannen: ”tja, det finns faktiskt en sak Du skulle kunna hjälpa mig med. Kan Du hålla den här åsnan ett slag?”

Sens moral: man måste fokusera på det viktigaste, och när förutsättningarna ändras måste man anpassa sig till det. Mindre gnöl om vilka spelare Huge sett eller inte sett och mer diskussion om Brynäs och hockey, tack.