Café

Johnny Rådepp: Ja, det här var ett tungt besked, shit alltså. En snubbe jag diggade hårt främst som tonåring. Själv upptäckte jag Moore som soloartist när "Victims of the future"-plattan kom -84. Såg honom på parken i Sundsvall på "Still got the blues"-turnen -90.

Han dog i sömnen sägs det. Men kan det vara så enkelt?

Rykten på olika nätsidor och Facebook och gör gällande att Gary Moore har avlidit i sömnen på ett hotell i Spanien. Det vore tråkigt värre.

Redigerad kommentar

Redigerad kommentar

Metal Guru:Nytt grymt bra band till SRF :

Redigerad kommentar

73Sjöbba:Backdraft är ett underbart Svenskt "Sydstatsband", har deras två första på promo , och tror inte dom släppt mer än två fullängdare .

Och har sett dom live tre gånger  , gillar dom skarpt :0)

Konstigt när man väntat x antal år på att få se en grupp live och när man väl hamnar på konserten så förstår man inte riktigt att man befinner sig på plats. I och för sig så förmodar jag, att döma av springet upp och ned för läktarna, av personer i olika stadier av berusning, att många var där för att få lite musikackompanjemang till sitt öldrickande eller som en uppvärmning till en fortsatt helgnatt ute på stadens vattenhål.

Here we go again.
Tror dock inte den här kommer säljas.

http://cgi.ebay.co.uk/HAWKWIND-BBC-CONCERT-POP-SPECTACULAR-NO-27-/280625203722?pt=UK_Records&hash=item415690ca0a

Redigerad kommentar

73Sjöbba:

Det där var väl ändå en grov förolämpning av Cash? Hann han sno din flickvän eller?

Gulligullan kvalar inte in på 50+. Den har två år kvar. Däremot har jag förkovrat mig lite på wikipedia (länk) och kommit fram till att din inspelning måste vara gjord 1973, samma år som Jokke turnerade i USA och Mexiko och då var han 58 år. Alltså klart över 50+.

Lite kul att han besökte just Tijuana och Ensenada, för jag var själv där i somras. I Tijuana följde vi dessutom musikaliska fotspår, när vi besökte kvarteren och spelklubbarna där Carlos Santana växte upp.

Sedan drog vi till Rosarito, det gamla jetsetstället, från förbudstiden. Och som dessutom höll jämna steg med Vegas ända in på 50-talet. Efter att ha ätit både på Elvis och Jerry Lees stambord tröttnade vi lite och hörde talas om att det var badvänligt nere i Ensenada.

Det är det som är det jävliga när man är i Kalifornien eller Baja som mexarna säger. Stillahavskusten där får både Vättern och Bottenhavet att framstå som rena isländska varmvattenskällorna.

Hur kul är det att bada när ballarna fryser till is och risken att bli biten av en vithaj är överhängande. Fördelen är väl i så fall att man är så djupfryst att man inte känner av en hajattack. Dessutom...all respekt åt de nötter (och dom är många) som surfar utan våtdräkt.

Men i Ensenada finns Bajas största lagun och det var faktiskt riktigt badvänligt jämfört med andra sidan sanddynerna. Annars var det ett jävligt sömnigt ställe förutom att man hör musik hela tiden.

Hade väl mina aningar om att de var traumatiserade efter någon uppgörelse mellan kartellerna. Men nu kan det väl likväl vara så, att hoppade det fram en mariachi, i blå kolt och röd knasluva 1973. Ropade Holas! Holas! och drog Gulligullan så har de mina största sympatier för att de inte repat sig ännu.

Nu är inte steget långt till Tijuana Brassband. The Lonely Bull kom 1960. Här i en video med Herb Alpert från 1962.

Det börjar bli lite blåsigt nu...

Kom ihåg att krama varandra i trafiken!

För övrigt kanske man kan tillägga att Iggy Pop var inbjuden till Australien 2008 för att högtidlighålla de 50 år av australiensisk rock som förflutet.

Här tillsammans med Jet - The Australian Anthem of Rock'n Roll

Efter Party 1982 och Zombie Birdhouse 1983 var Iggy Pop minst sagt körd både själsligt som fysiskt.

Tack vare den gode vännen, David Bowie, är han dock uppe på banan igen 1986 och släpper albumet Blah, Blah, Blah. På denna skiva hittar vi låten - Real Wild Child - som till dags dato är Iggys bäst säljande singel någonsin och lär väl så förbli.

Själva låten har dock australiensiskt ursprung och räknas mer eller mindre som födseln av australiensisk rock. Det var i januari 1958 som Johnny O'Keefe släppte singeln Wild One i kängurhopparlander.

En av de första att höra detta alster var Crickets trummis, Jerry Allison, som i februari 1958 spelar in "varianten" Real Wild Child under psedonymen "Ivan". Som gitarrist använder han sig av ingen mindre än Buddy Holly och därmed lämnade man O'Keefes version långt efter sig i försäljningsvolym.

Japp, Alisandali:
Det är en förlust för sydstatsrocken att han inte längre står vid en mikrofon. :0(
Men ändå en god skalp till ett gott pris inför en Molly Hatchetspelning.

Metal Guru:

En mycket bra skiva som är rätt svårhittad och brukar bli betydligt dyrare :0)

Tyvärr så är ju inte Danny med i Molly längre och han finns inte längre kvar i livet häller , han dog för snart sex är sen.

Friman SR:

Förr i tiden fanns inte GHB och rohypnol. Förmodligen krävdes det lite längre tid och avancerad finess, för att uppnå önskad effekt?

The Revels med Intoxica från 1961.