Café

Jag läser alldeles för lite böcker. Är det inte semester kan det dessutom ta en månad att plöja igenom en bok. Efter att läst en inledningssträcka på en trettio sidor igår, har jag idag sträckläst en bok till slutet. Och jag är inte ett dugg ledsen över att jag missat någon gosskör vid en brasa nånstans.


Boken handlar om en kvinna som är schizofren, och går i terapi hos en psykiatriker, och namnet är Karens Många Ansikten (Richard Baer). Den består i tre delar, där första delen handlar om hur psykiatrikern Richard Baer (jäpp...) kommer underfunn med sin något underliga patient, mitten-episoden kartlägger de olika personligheterna som bor inuti Karen och vad deras uppgift och syfte är - och slutligen en helande-fas.

Varför Karen blivit schizofren är det svartaste svart man kan tänka sig, men boken innehåller också många härliga beskrivningar hur Karen som schizofren fungerar, när hon växlar mellan en hög olika personligheter.

T.ex spelar hon bowling med sina vänner en kväll, och snittar runt 100p/serie. Så blir den aktiva personligheten plötsligt sjuk, och försvinner in i sig själv. En annan personlighet - en man vars uppgift att hålla ihop det komplicerade systemet Karen blir hastigt tvingad att ta över. Tyvärr är han en mycket bättre bowlare, och snittar mer än dubbelt så bra - varför vännerna blir milt sagt förvånade.

Till slut har sjutton olika inkarnationer av Karen visat sig, allt från ett spädbarn till barn, ungdomar och vuxna i olika åldrar och hudkulörer. En av dessa är i sin tur schizofren, och har delats upp i ytterligare två personligheter. Alla dessa personligheter har bildats för att hantera olika situationer, och då en vanlig dag tar slut har Karen växlat mellan kanske tio olika inkarnationer på sig själv.

En av dessa ger till sist psykiatrikern förslaget till hur han skall styra upp själva helandeprocessen.


En otroligt gripande bok - och otroligt intensiv. I princip allt innehåll är terapisamtal, eller brev från de olika inblandade till Richard, och den text som håller ihop samtalen är väldigt summarisk. Det förtar dock inte läsvärdheten, utan snarare förhöjer den. 'Cut the Crap', lixom.

Har ni det minsta intresse i psykologi, och bara tänker läsa en bok i år, måste denna bli ert val. En varning dock - klarar ni inte av att sova efter att läst det svartaste svart är detta möjligen fel bok.

Läs. Köp. Låna. Nu.