Café

Jag har blivit uppmärksammad på det här vackra musikaliska infernot, där förövarna använder enbart vitvaror i sitt maniska percussioncrescendo i slutet.

Allmänheten varnas.

Gott nytt år, punkjävlar...

Om det råder tvivel om den mentala statusen i den tyska musikindustrin, hoppas jag att dessa frågetecken rätas ut och ersätts med...

...kanske en kaskadvomering?

Immigrant Song.
Som den skulle ha varit.

En hjälte har gått ur tiden häromdagen, då cancer tog denne gitarrist.
Ni känner inte till Judge Trev, men jag får ändå komma ihåg honom så här:

Mr Fred Flintstone :

Beatles är är ett ämne som alltid intresserar, precis som mat - varför det är dags att plocka fram Tysk Kraut från skafferiet.
Den sorgligt bortglömda högtyska orkestern Kin Ping Meh förgyllde sin samtid med många covers, och här är det dags att avnjuta en av dessa.

Hårdrock är ett vitt begrepp.

Denn Deutsch ist die Cover-Sprache über alles, was wir Erweiterung der Horizonte und prüfen eine strafrechtliche Version von Michael Jacksons Thriller.

Wayne Gresky: Jag tar rygg.

Wayne Gresky:
Jo'rå, de finska favoriterna har varit med förr. Och bäst är nog Paranoid:

Vi återställer ordning med lite Black Sabbath.
På finska.

Salle:
Nu har du ensam raserat hela hårdrocksfasaden för mig. Jag kommer hädanefter se er krama Secret Service-skivorna medans en tår rullar utför kinden till låtar som "10 o'clock postman" och "Ye-Si-Ca". :-)

Jag tror du tittat för mycket på norsk tv.