Café

Paddan: Massor av uppdämda käslor skulle jag vilja säga....... Men två grejor till...
1. Lars Ulrich far, den danske Davis Cup hjälten var ju en liten rolig hippie. Lixom Birger Andersson goes hippie....

2. Lars Ulrich tavelförsäljning på Sotheby's... Ofattbart vad deg han fick och hela budgivningen och reaktionerna runt den var ju helt galen. Sedan efteråt vinglade det euforiska och helplakata paret Ulrich hem i New York natten med en rackarns massa mer cash på kontot....

Rock on...

mattias - 74: Måste säga att Some Kind of Monster faktiskt var riktigt intressant. Fanns tydligen en hel del uppdämda känslor mellan bandmedlemmarna som behövde komma ut. Har för mig att Lars Ulrich sade till James: "Så här mycket har vi inte sagt till varandra på 15 år"

Friman SR:

St Anger är en knepig skiva minst sagt, efter The Black Album som enligt mig är deras bästa och mest jämna skiva så har skivorna succesivt blivit mer svårtförstådda och väldigt röriga. LOAD var ok Reload var så där och ST Anger var kass. Videon til Låten At Anger är rätt kul och se när dom är på det berömda San Quentin fängelset och spelar( Tror jag ), men dock det enda som sticker ut på skivan.

Har faktikst inte sett filmen Some Kind Of Monster men man får väl kolla vad man kan göra åt saken.

hellge: "Some Kind of a Monster" är som du säger en fantastisk film på alla sätt och vis.. Inte konstigt att allt utmynnade i den svåra och enligt mig, allt för vassa och mestadels obegripliga skivan "St Anger"... Men nu blir det ordning på torpet för Metallica, och jag tror att det råder harmoni i den orkestern nu, nu med producent Rick Rubin's hjälp kommer fantastisk musik att göras och produceras, se bara vad Rick Rubin gjorde med en Johnny Cash på väg att flagna... Hallelujah, ni har väl inte missat Johnny Cash American Record's inspelningar??

James Hetfield är fyrtio panner drygt och om 20 år klättrar han upp i en palm på Kirk's inrådan och sedan får Metallica framskjuta världsturnén några veckor, än sen då???.... Rock'n'roll will never die............;-)

Nu hittade jag den !!!! ( c :

www.black-sabbath.com/gallery/albums/misc/lastsupperbig.sized.jpg

westerlind: Testa denna
www.black-sabbath.com/index.shtml
Eller denna
www.black-sabbath.com/discog/sabbathpick.html

Men int f..n hitt jag den int.

westerlind: Ha ha ha, jag misstänkte att det var nått skumt eftersom du refererade till MoDos GB.

Helg Ernest:
Nej för all del, men med min begränsade intellektuella kapacitet hade jag svårt att finna ett samband med Metall-Ica:

"Not Found
The requested URL /gallery/albums/misc/lastsupperbig.sized.jpg was not found on this server.

Additionally, a 404 Not Found error was encountered while trying to use an ErrorDocument to handle the request. "

westerlind: Var länken så intetsägande ?

hellge:
Sabbath. Underbart, för ett ögonblick kände man sig ung på nytt, vilka hjältar. Ska genast försöka få tag på "The Last Supper". Är övertygad om att det är en filmklassiker mer omvälvande, mångbottnad och introspektiv än Det Sjunde Inseglet.

För övrigt har jag svårt för omelodiösa bröl-sångare typ James Hetfield, men måste medge att pärlor som "Battery" får mig på gott humör.

PS. Tack för länken, den innehöll lika mycket matnyttig information som en genomsnittlig dag i MoDos gästbok.

Per HApps och Westerlind:

Oavsett man gillar Metallica, hårdrock och sånt var det den absolut bästa rockumentär som någonsin visats, om man frågar mig. Människor som går från att vara obotliga ullon till att vara upplysta och coola snubbar.

Fast o andra sidan blir det mindre n’roll om man inte har en Jack Daniels i handen.

Annars rekommenderar jag ”The last supper” med Black Sabbath med originaluppsättningen. Omslaget till den rockumentären är en kopia av Da vincis ”Den sista nattvarden” – ”The last supper”. Där sitter Bill, Tony, Geezer och Ozzy tillsammans med Jesse och lärjungar. Snyggt som fan och tungt som fan. De t.o.m. fått med den där otydliga lite suddiga framtoningen som är på Leonardos originalmålning.

Per HApps: Ja jag tittar tillsammans.

Fast Metallica är ingen av mina större favoriter - hade nog gillat dem bättre ifall de haft en sångare. Jag väntar istället med spänd förväntan på rockumentären om NuMo.