Magnus: Om man anser att vintern är bedrövlig har man nog inte riktigt insett vad mycket roligt man kan göra i lite snö. Snöbollskrig, åka pulka (sopsäck går också bra) för att inte tala om snowboard...ujuj...och så är det mycket roligare att cykla när man kan sladda i kurvorna. Kan bara komma på bra saker!
difzi: är en utflyttad gällivarebo på tillfälligt besök, i Umeå är det bara grått och tråkigt än så länge...
66Berglund: vad trevligt att nån verkar förstå mig här =)
Skalson: Vet du vad? Jag är också född i Gällivare. Fast sedan har jag bott i Piteå, Happis, Stockholm, Eskilstuna, Sundsvall, Umeå och Luleå. Möjligen har jag glömt någon stad nu, men har man bott på så många platser är det inte helt lätt att minnas allt.
Fast jag måste säga att du har vidriga lagsympatier ; ) Tänk -96 så inser du hur fel du har.
Skalson: Lätt just nu men allt kan vända rätt snabbt. Visserligen är det lätt och rätt att hålla på Frölunda hur det än går. För innerst inne är alla Frölundaiter, alla har bara inte insett det ännu!
Skalson: Smaken är väl som baken som man säger. Jag HATAR vinter över allt annat. Det gjorde jag inte innan jag flyttade till Umeå, då saknade jag vintern. Något jag under min tid i norr lärt mig att inte på något sätt göra längre. Den 4 månader långa hösten (november-ferbuari) i Skåne känns betydligt mer lockande plötsligt.
Skalson: Jag tycker inte Gällivare är särskilt bra, men jag tycker det är bättre nu än när jag bodde där. Annars känner jag mig instängd i inlandet och vill bo längs kusten.
Jag var i Gve och jobbade lite i somras eftersom de hade akut brist på folk och betalade djävulskt bra, så mina föräldrar är rätt nöjda nu när de under sommaren fått träffa mig mer än de hade träffat mig sammanlagt de senaste elva åren. Själv uppskattade jag det inte fullt så mycket. Den första veckan var okej. Det var skönt att maten var klar när jag kom hem, att min pappa fixade frukost åt mig på morgonen, att slippa bekymra sig om tvätten eftersom de fixade den osv, men efter en vecka började jag känna mig som att jag var ett 14-årigt pubertetsmonster igen och tyckte att mina föräldrar mest var irriterande. Jag kände mig nästan aggressiv, och efter att ha blivit komplett tokig när min pappa undrade om jag inte ska hälsa på farmor och jag sa att jag jobbar så helvetes mycket att jag varken har tid, ork eller lust, så satte jag mig inne på mitt rum och tänkte "Det här är inte jag. Jag håller på att bli galen. Hjälp!" Föräldrar skall avnjutas i lagom doser.
Dundret skulle behövas lite varstans. Man inser inte hur bra det är förrän man inte längre har det "runt knuten".
Vi får la se. Jag hoppas på en repris av finalen -96. Då du ; )
Kickan: Jag avskydde Gällivare när jag bodde där, ville bara iväg, flyttade till Umeå direkt efter studenten. Nu är det kalas att kunna åka hem när man känner att man behöver bli lite omhändertagen av föräldrar och att kunna åka iväg när man känner att man blir lite för mycket omhändertagen...och att under våren kunna åka upp, bo gratis, äta gratis, ha fri tillgång till bil och tillbringa hela dagarna uppe på Dundret, det är riktigt riktigt bra!
Var i Gällivare jobbade du nånstans?
Lule-Frölunda i final i vår...det hoppas jag också på, samt ett lyckligare slut än senast.
Skalson: Tingsrätten. Behöver jag säga att det var rätt mycket att göra med tanke på alla rubriker i tidningarna under sommaren och att vi var två personer som skulle göra fyra personers jobb? Den väl tilltagna lönen var inte värd besväret så jag lär aldrig göra inhopp där fler gånger.
Det senaste slutet var lyckligt, tycker jag. Lyckligare än så kan det inte bli.
Skalson: Du har totalt fel. Allt som påminner en om SM-guldet -96 gör en tårögd av lycka och kärlek till LHF. Något vackrare finns inte. Det ska möjligen vara vårat SM-guld -05 dårå.
HV i fjol. Det betyder, historiskt sett, att det är våran tur den här gången.
Har ännu inte haft det stora nöjet att besöka Coop arena. Det låg med i planeringen förra säsongen, men då flyttades matchen ju till en måndag och flygbiljetten gick upp med 380%. Så det sket sig....
Jag hittade en till som, åtminstone till en början, var rätt positiv till snö. Men med snön föddes också ett visst hat till densamma. Till sist accelerade allt till att bli en mycket obehaglig berättelse.
250kg kärlek: jaa, klockrent... jag tror att söderlänningar har en tendens att idealisera snön, sen när de väl lever mitt i den ändrar de uppfattning, för det är ingen dans på rosor. Själv är man ju härdad, har gått till skolan i -40 graders kyla och sett det snöa i juni. Det är nog med snön som med kaffe, man lär sig gilla den och sen är man beroende. Andra, "normala" människor drabbas av höstdepressioner. Själv har jag alltid fruktansvärt jobbigt i april, hockeyn slutar och snön smälter bort.
Men nu är det oktober, om en månad planerar jag att inviga min bräda för säsongen och sedan väntar en låång härlig vinter =)
Med rådande väder utanför är det läge att ta upp denna gamla tråd igen. Skickar med en liten annorlunda berättelse som väl kan beskriva väderleken utanför mitt fönster.
Här är det mulet och (numera) stilla. Mer november än januari, och några färre pannor på taket. Min bror fick såga sig de fem milen hem igårkväll.. Strömlöst sedan igår eftermiddag. Tyst och lugnt - och innerlig tacksamhet för vedspisen i köket.
Här är inget ämne varken för stort eller för litet. Här har vi härliga diskussioner om allt som kan tänkas. Här sitter vi gärna med mungiporna pekandes uppåt. Däremot så snackar vi om hockey och övrig sport på för det avsedd plats.
· 
· 
· 
· 
· 
· 
