Huge: Underhållet är ju en del man gärna gör mot dessa underbara magic sticks.. och Swinto får dom att skina nästan oförskämt fint.
Ja att pricka med bladklubbor är en upplevelse varje gång, går inte att hitta motsvarande. Visst kan man slå bra slag med tex en Callaway eller Wilson (klumpiga modellen med grovt skaft) men oj så okänsligt det känns. För att inte tala om utseendet, personligen skulle jag inte kunna spela med "fula" klubbor.. oavsett hur bra jag slår med dom. Tex Callaway har aldrig trollbundit mig med sina järn.. även om dom nu blivit lite smidigare än de tidiga modellerna.
Captain Crash: Ja, jag tror att jag också införskaffade mina VIP ungefär vid samma tidpunkt och dom håller fortfarande för spel. Jag vårdar dom ömt via idogt tvättande och putsande på både blad och grepp. Det är väl skaften som börjar bli lite trötta. Har även en matchande vitgrön 10-tums McGregor-bag att stoppa dyrgriparna i. Faktiskt svårt att hitta snyggare bladklubbor och att det skulle vara så oerhört svårt att spela med bladklubbor är lite överdrivet. Har man bara en bra bollträff så är ju bladklubborna överlägsna alla mid- eller oversizediton. När man väl vant sig med de små klubbhuvudena så känns alla andra varianter som stekpannor på ett skaft.
Huge: Läste din presentation och trodde för en sekund att du stulit min bag! :-) Var nämligen inte många klubbor det skilde sig åt på.. och att det finns fler med McG Vip i bagen fortfarande, det trodde jag att jag var ensam om. Inköpta -96 har jag för mig. Gillar mina skarpt, trots åldern på dom!
Poffa: Allt beror väl på vilken måttstock som gäller när man talar om löjligt. Är det egentligen så mkt olöjligare när spelarna kutar runt på -22 och däromkring? Då hör man aldrig det snacket utan istället hur skickliga spelarna är osv. Jag kan hålla med till viss del om att Oakmont är extrem och det hör kanske till imagen som banan alltid haft och vill behålla. Augusta National är ju också på sitt sätt extrem även om längden i många fall inte är i närheten och greenerna på Augusta ställer också till det för spelarna. På alla banor belönas en bra drive och ett bra inspel, så också på Oakmont. Men visst är banan stentuff och det är nog den mentala inställningen som är det viktigaste för spelarna eller snarare den mentala OMställningen. Du har ju oftast måsteputtar och när dom missas och du vet att du inte får så många chanser så sätts psyket på hårda prov. Ändå har man sett strålande puttning i många fall så det går att gå runt på par och det är väl det som egentligen är måttstocken för en elitspelare? (lite hårddraget...) :-)
Hehe, härlig liknelse!! Den hörde inte jag, hade inte TSN på hela tiden på hotellet, och igår kväll var det Zacke som lotsade mig genom tävlingen igen :)
Gidde: Jag kan köpa att man har en bana som är extremt lång och med tuffa ruffer, det blir en trevlig avvägning mellan långt och rakt. Men när man dessutom har greener som ser ut som en berg- och dalbana och till råga på allt är ungefär två meter snabbare på stintmetern än någon annan majortävling, då blir det löjligt.
Kommentatorerna på TSN gjorde en jämförelse över hur snabba greenerna var. De bad tittarna ta med sig sin putter och en golfboll, ställa sig i badkarets ena ände och sedan putta bollen så att den stannade innan den nådde andra sidan av badkaret. Och det skulle man se som en uppförsputt.
Men han hamnade konstant i konstiga lägen igår, men räddade sig mirakulöst många hål. Men till slut orkade han inte längre och tappade till och med humöret några gånger.
Gidde: Jag tror att alla fick kämpa för sin score, med tanke på den rent ut sagt löjliga banan. Att vinna en major på +5 efter strålande spel, säger en del. :-)
Sitter och läser om tävlingen som startar idag. Oakmont Country Club, Pennsylvania står som värd för US Open i år. Hålen verkar vara löjligt långa, och greenerna sanslöst svåra, enligt spelare som Woods, Mickelson och Stenson.
Eller vad sägs om:
- åttonde hålet: Par 3, 263 meter. Mickelson slog en träfyra för att nå green då han spelade inspelningsvarvet.
- tolfte hålet: Par 5, 610 meter. Dessutom den svåraste greenen på banan, enligt Woods.
" – Det är utan tvekan de svåraste greenerna jag någonsin har puttat på, säger Tiger Woods till AFP."
· 
· 
· · 
Ja att pricka med bladklubbor är en upplevelse varje gång, går inte att hitta motsvarande. Visst kan man slå bra slag med tex en Callaway eller Wilson (klumpiga modellen med grovt skaft) men oj så okänsligt det känns. För att inte tala om utseendet, personligen skulle jag inte kunna spela med "fula" klubbor.. oavsett hur bra jag slår med dom. Tex Callaway har aldrig trollbundit mig med sina järn.. även om dom nu blivit lite smidigare än de tidiga modellerna.