10 minuter lång intervju med Kari Eloranta. Även matchsekvenser mot Leksand 1985.
Förr två år sedan var den på besök i Jönköpings län, när Johan Franzen visade upp Stanley Cup på torget i Vetlanda.
Idag var det dags igen...i Eksjö och...Russnäs!
2 assist i nattens första final. "Tribute to Nick"
http://www.youtube.com/watch?v=ywhnW52yU4A
Et tu Brute:
Hur ser det ut för Liv och de andra smålänningarna? intressant det där vad som krävs för att man skall få sin tröja upphissad i taket.
Redigerad kommentar
mattias - 74:
Johan har ju precis skrivit på ett 5-årskontrakt, så då är vi ju halvvägs till 10 :-)
Johan är annars redan kvalificerad på alla punkter.
Prio 1: "Spelaren skall ha spelat i HV71:s ungdomslag (pojklag eller juniorlag) och antal elit- och slutspelsmatcher i A-laget, att spelaren erhållit föreningens spelarmärke i guld (400 matcher).
Därutöver skall något av nedanstående kriterier uppfyllas."
Prio 2: "Spelaren skall ha spelat internationella matcher med Tre Kronor och vunnit ett internationellt mästerskap som VM eller OS, alternativt deltagit i så många matcher och mästerskap i Tre Kronor att spelaren erhållit antal poäng för "Stora Grabbars" märke."
alt. Prio 3: "Spelare som spelat mer än 700 elit- och slutspelsmatcher i
A-laget och vunnit SM med klubben."
Så du ser, det är inte vem som helst som hissas. Även Stefan Liv är kvalificerad, om än inte på alla punkter. Han saknar väl ca 100 matcher för att vara helgarderad.
Även Petrasek är en tänkbar kandidat. I dagsläget krävs ytterligare ca 100 matcher för att han skall komma på tal. Sedan lär det nog dröja många år innan någon kommer på tal.
Et tu Brute:
Bara att lyfta på hatten.
Dags för Davidsson snart också eller måste han lira i 10 år till :)
[url=www.hv71.se/Nyheter/Pelle-Gustafssons-troja-ska-hissas/]Pelle Gustafssons Tröja Skall Hissas[/url]
Stal en mingelbild från jnytt, som togs på guldnatten. Mannen till höger har spelat i HV:s B-lag. Eller så hette det inte, det hette U-lag. U stod för Utveckling och sådana här lag fanns det på den tiden då det fortfarande existerade reservlagsserier i ishockey.
Idrottsmässigt så är väl det här egentligen en fotbollsspelare. Skyttekung i Div 4, när Husqvarna IF tog steget upp i trean igen, någon gång i mitten på 70-talet.
Då är frågan. Vem är den guldhjälmsbeklädde sonen i årets upplaga av HV71? Maybe a look alike?
Efter 5 sorger (egentligen 10, då också Stefa misslyckats i kvalen tre gånger och Husqvarna IF, två gånger) och mycket besvär, tog HV71, den 28 mars 1979, steget upp i Elitserien. En framgångssaga var inledd.
Egentligen inleddes den tre dagar tidigare då U16-laget blev klubbens första SM-guldmedaljörer. Från det laget hittar vi idag Thomas Ljungbergh, som assisterande tränare för mästarlaget 2010. Från A-laget hittar vi också nedanstående spelare, i en ögonblicksbild den där kvällen i Scaniarinkens katakomber i mars 1979.
Lite drygt 31 år senare, hittar vi samma person, i en ögonblicksbild från Hovets katakomber.
Förutom att han numera är en ovärderlig legend i Södra Vätterbygden, så var han ju "Världens Bästa Karlsson" redan vid sin ankomst. Visserligen "bara" som assisterande, men ändock unik genom hela hockeyhistorien, med att vinna både OS och VM samma säsong. "Åseda" är den mest meriterade tränare som ägt en visselipa i HV:s historia.
Få se om han också kan bryta den där "förstaårsförbannelsen", som samtliga HV:s guldtränare har drabbats av. Men nog känns Åseda-Karlsson som den som är mest lämpad för Hockeysveriges svåraste uppdrag...att försvara ett SM-guld?
Simmalugnt:
Nja, nu var det ju så att han var HV-legend också, det syns väl på tröjan? Det är en jävla skillnad ;-)
Fast det är uppenbart, att du inte förstår retoriken. Det är jävligt lätt att kasta skit, inget svårt alls. Speciellt om man får älta om gamla grejer hela tiden. Fast jag avstår helst. Gör du?
Den där Nylin vet vad han pratar om :-)
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockeybladet/sverige/elitserien/legendarerna/article6841697.ab
Det finns väl bara tre utomstående som uppnått legendstatus i HV. Den senaste var Esa Keskinen på 90-talet. På 80-talet kom den störste i mina ögon, Kari Eloranta, men 70-talet tillhör definitivt Bo "Bulla" Berggren. Och det är ju inte helt utan konkurrens heller. Bulla var ju här samtidigt som Honken.
Att han skulle vara Sveriges långsammaste tekniker genom tiderna är ju heller ingen överdrift. Bulla fick tag på pucken, tog burskydd och tittade upp mot norra stå och Klapp & Klang. Sedan var man synkade :-) Sången började:
"Tinge-linge-linge tåget går, ut i vida världen, den som 50 öre har, får följa med på färden.
Se Sterner (utbytbart), se Sterner, nu köper han biljett, men önskar helst av allt, en snar reträtt"
Sjöng dom väldigt sakta, så hände det mer än en gång, att det skramlade i motståndarkassen samtidigt som Klapp & Klang nått fram till "reträtt". Men det gällde som sagt att man sjöng väldigt sakta :-)
Den rätta sortens diva var han också den gode Berggren. Eller diva och diva, bohem är väl ett bättre uttryck. Bulla var den ende som kom in på samtliga stadens krogar i träningsoverall och han utnyttjade det också. För övriga dödliga gällde slips och kavajtvång.
Är det möjligen finnblod i honom? För spelade han inte, så sågs han oftast i träningsoverall och träskor. Den ende spelaren i HV som kommit till träningarna i träningsoverall och alla då förmodat att han kommit direkt från krogen. Han hade oftast också en ansiktsfärg som skvallrade om det samma. Men till skillnad från alla andra dödliga så var Bulla som bäst, när ansiktet skiftade mellan rosa och rött.
Bulla innehar fortfarande också ett klubbrekord. Säsongen, 76/77, gjorde han 21 mål på 31 matcher, från en backplats, i Div 1 Södra. Det har ingen varit i närheten av senare. Kaj Nielsen gjorde 16 under en säsong på 80-talet och i år hamnade Petrasek på 15, det är de två som varit närmast.
Vetlandasonen Christoffer Edlund slaktade igår ett 69 år gammalt bandyrekord, när hans Sandviken krossade Katrineholm med 22-2. Edlund stod för hela 12 mål. 3 mål mer än vad Sixten "Sicke" Jansson mäktade med i januari 1940.
Sedan blev Sicke Stefait och bytte bandyklúbban mot hockeyditon, när han som lagkapten förde hockeyn i vätterbygden till nya höjder. 1951 kom han tvåa i SM:s skytteliga då Stefa sensationellt når åttondelsfinalen.
Den fantastiske mångsysslaren Sicke gick ur tiden för snart tre år sedan, i december 2006. En "In Memorian" från Helsingsborgs Dagblad kan man läsa om man klickar [url=hd.se/familj/2006/12/22/sixten-sicke-jansson-avliden-tog-i/]här[/url]
Nedan ses Sicke i Stefas tröja med K på bröstet:
Honken still going strong. Här tillsammans med sin fru Lotta, vid invigningen av Hva Stadshotells "tredje våning" i förra månaden.
Här är en annan banbrytande bild från hösten 1971. Han knorrade lite, men regler är ju regler :-)
Här en bild från debutsäsongen vid vätterns södra strand, 76/77. Vad som inte framgår på grund av att bilden är svartvit är att han har sin elaka WHA-mask på sig. Röd, blå och vit. Indianapolis Racers färger.
Med tanke på min bildpresentation vill jag delge er följande länk från hockeysveriges senaste Old School:
[URL=www.hockeysverige.se/news_show_old_school_-_leif_holmqvist.html?id=760431]HONKEN![/URL]
rullis:
På tal om dokumenterat, så har jag lagt in en artikel från Aftonbladet anno 1951 på länktipset. En av många artiklar som skrevs om laget på riksplanet. Även Sven Jerring var nere och gjorde ett radioprogram om klubben
SVEN-ERIK "Putte" JOHANSSON. Spelade i j-landslaget 1952, representerande Stefa.
Stefa existerade som enskild klubb fram t. o. m. 1967. Därefter slog man ihop med Vättersnäs IF och blev därmed Vätterstads IF.
"Men Vätterstad ligger var?"
Ja, var ligger Bäcken eller t. o. m. Fellows om detta nu är en geografifråga ? Annars har de väl heller aldrig uttalats i samband med svenska mästare i ishockey. Husqvarna/Vätterstad har åtminstone gjort det två gånger. Fast det kanske inte är dokumenterat i DIN bok?
Märkligt också att VF plockar till sig spelare från odokumenterade lag när man etablerar sig i högsta serien under början av 60-talet. Tänker närmast på Berndt Lindvall och Rolf Eklöf. Ja det verkar ju annars drälla av dokumenterat starka spelare i närheten, speciellt då ute på Hisingen.
rullis:
Hur kul det är att flytta som junior? De allra flesta juniorer som blivit något här i världen har oftast flyttat någonstans för att utvecklas till bättre hockeyspelare. Du hade ev. kunnat fråga Juha Widing. Han lämnade Gbg 1964 som 17-åring för att lira sin juniorhockey i Nordamerika, trots att det då fanns 6-7 skapliga klubbar på Hisingen?
HV:s juniorer med potential har de senaste åren lånats ut till VIK och Rögle. Tidigare har man även haft liknande avtal med Team Boro, Oskarshamn och Tyringe. Inför nästa säsong jobbas det med att få iväg en hel ungdomsfemma till VIK.
Vadå klassiskt? Har jag påstått det? Var tvungen att titta igenom den här tråden men hittade inga sådana påstående så jag förstår inte varför du drar upp det?
Så Sågdalen och Fellows som senare bildar Mölndals IF är riktigt väl dokumenterade lag, medans Vätterstad och Stefa inte är det? Vet inte riktigt om jag skall skratta eller gråta.
Tyvärr finns det inget småländskt Hall of Fame. Hade det funnits så hade Stefa definitivt platsat där, som den första större klubben i distriktet. Det hade de även gjort om den svenska SM-historien haft ett HHOF. Man hade under 43 år rekordet med den längsta matchen SM:s historia. Fast det var ju förstås innan GAIS ens visste att man kunde åka skridskor.
rullis:
Nja, sådär ruskigt nära Elitserien var aldrig Bäcken. Som bäst nådde man kvalserien en gång, säsongen 74/75. Slutade där 3:a. 3 poäng efter HV, men hela 7 poäng efter SSK som vann gruppen och därmed gick upp.
Det där med Chalmers måste vara en skröna. Skulle vilja påstå att de inte ens har spelat en enda säsong i näst högsta serien. Mölndalsklubbarna Fellows och Sågdalen som senare blev Mölndals IF har spelat i näst högsta serien. Förutom VF, GAIS och Bäcken tror jag bara att det funnits ytterligare ett göteborgslag i näst högsta serien, Torbjörn/Brämaregårdens IF, som senare antog namnet Vasa HC. Per Bratås som nämnts tidigare i denna tråd var spelande tränare där.
Har man det inte rätt förspänt ändå i Gbg. Finns väl en hel del klubbar för de spelare som blir över om man räknar in Mölndal och Kungsbacka. På de flesta ställen är det värre än så. De största talangerna skall väl ändå inte placeras närmast geografiskt? Utan i en klubb som är bäst för deras utveckling, spelar väl egentligen mindre roll var den ligger.
6-7 skapliga klubbar på Hisingen? Då har du väl inte lika höga krav som när du skall placera ut "otroligt många bra spelare", som hindras av avdankade spelare i allsvenskan eller div 1?
rullis:
Nej, de flesta är nog inte medvetna om att GAIS en gång i tiden lirade hockey. Snart är det väl 40 år sedan man la ner, sedan var väl de sista 5-6 säsongerna inga höjdare direkt.
Fast är man från Gbg så vet man nog att GAIS var det första laget från staden som nådde högsta serien.
Bäcken hade annars ett rätt kul lag på 70-talet. Uffe Sterner, kanadensiska Bill Heindl och Pierre Laganiére. Tror båda två också representerade Kanada i VM.
Swehockey är alltid en källa för information. Surahammar köar i ettan:
stats.swehockey.se/0405/html/div1/page0004.html
Ingen ny Ronald Pettersson i sikte. Fast Pelle Bäckman kör ju fortfarande. HV:s Ironman, Johan Hult, har också sitt ursprung där.
rullis:
GAIS hann väl inte skapa speciellt mycket hockey-kultur. Tog ju sin Mats ur skolan väl tidigt.
Det är klart att Juha Widing har en klar kultstämpel, men han är väl minst lika mycket fostrad i Grums som Gbg.
Per Bratås, den norske landslagsmannen, representerade också två jönköpingsklubbar under sin tid i Sverige, IK REIF och Vättersnäs.
Gordie Garant var väl halvhyfsad men höll inte alls den klass som många andra nordamerikaner gjorde vid denna tid. Har väl mer stämpeln som råskinn.
Bröderna Adrian? GAIS handlar väldigt lite om egen hockeykultur, däremot passerade en del smått intressanta namn revy. Dessvärre hade väl ingen av dem sitt ursprung hos de grön/svarta.
...porträtterades igår på Rögles officiella hemsida (se länk). Interjuven är dessutom skriven av en tidigare skribent här på HS.
Skåningarna väljer att kalla honom för "Lillen", men hemma är det "Lill-Arne" som gäller.
"Lill-Arne" är i alla kategorier det hetaste silly-season rykte som kretsat kring HV71. Under föreningens 5-6 första säsonger var det alltid en tidsfråga innan frälsaren skulle dyka upp.
-Har du hört vem som är klar för HV?
-Nä!
-Lill-Arne har skrivit på!
-Åh fan, är det sant?
-Javisst, äntligen är det klart.
Tyvärr blev det aldrig så och redan vid 24 års ålder släppte herr Johansson satsningen på fortsatt karriär i den högsta serien, till förmån för en civil dito.
Arne Johansson är än idag den mest effektiva egna produkt som HV-klubbarna fostrade. På 80 matcher i högsta serien noterades han för 82 poäng. Han snittade alltså över en poäng per match.
På Tre Kronors turné i Nordamerika jul/nyår 1967, fick han också den äran att vara med och sänka Sovjet. Kronorna vann med 6-4 och "Lill-Arne" noterades för ett mål. Denna turné kom också att bli Leif "Honken" Holmqvists internationella genombrott.
MOBILT
· · 
· 
· 
· 
· 
· 
Et tu Brute:
Tack för det tipset, hade helt lyckats missa det. Speciellt klippen är kul att se, skillnaden mot hur det ser ut nu är så enorm. Nästan så det inte är samma sport nu...