En gång var jag bärgad och ägde en gård. En fru femton ungar och en gammal Ford. Jag mötte en brallis hon gav mig en blick. Hon gav mig en blick och det gick som det gick.
Med dunder å snus, och lurviga luder och danska skallar så det sa tjoff. Dunder å snus, och lurviga luder och in med en omgång å botten opp.
Sen föste jag snutarna hop i en skock ja, och vände på steken och löpte amock. Då blev det rabalder med fasa och skrik, men om det ska gå ska det gå med musik.
Å dunder å snus, och lurviga luder och danska skallar så det sa tjoff. Dunder å snus, och lurviga luder och in med en omgång å botten opp.
En månad på spjället för flaskan som slant. Och går den åt fanders så får det i pant. Här sitter jag nu som en urlakad sill. Men vill jag ha roligt så festar jag till.
Å dunder å snus, och lurviga luder och danska skallar så det säger tjoff. Dunder å snus, och lurviga luder och in med en omgång å botten opp.
Dunder å snus, och lurviga luder och danska skallar så det säger tjoff. Dunder å snus, och lurviga luder och in med en omgång å botten opp.
Dunder å snus, och lurviga luder och danska skallar så det sa tjoff. Dunder å snus, och lurviga luder och in med en omgång å botten opp.
Detta för tankarna till en timrålegend som även spelar i Arboga... Fredric mannström
Piccolon/servitören manuel är en rolig karaktär.
Tyvärr har jag aldrig haft äran att besöka arboga, men har jag vägarna förbi ska jag stanna till på stadshotellet.