Luleå HF

Perro: Mycket intressant information och synnerligen passande för apsammanhang. Helt säkert kommer dessa företeelser att förevigas framledes i hockeyns regelverk, där de kommer att beivras.

Jag har funderat lite på fenomenet Fläskberget och kommit fram till slutsatsen att hockeyn aldrig räknat med att en sådan vidrig fuskare skulle förorena våra isar och därför saknas nödvändiga verktyg i regelverket för att bekämpa eländet.

Det är hög tid för en "Lex Fläskberget" och mitt förslag - för att bli av med, och motverka sådana flagranta övertramp och brott mot spelets idé - är att man beslutar använda videogranskningar och utdelar straff i efterhand mot filmare och myglare. Det kan räcka med en match avstängning, samt vid upprepning dubbel antal matchers avstängning jämfört med föregående straff. Dvs 1 -> 2 -> 4 -> 8 -> o s v. Alla inser att det snabbt skulle städa bort sådant fusk och sådana fuskare för gott.

Vidare anser jag att man skulle besluta att ingen klubb får ha en lagkapten som blivit påkommen och straffad för fusk under säsongen. Grejen är ju den att Fläskberget använder den rätt han som lagkapten har att "diskutera" med domare till att käfta emot i det oändliga för att sabotera matcherna. Vore han inte lagkapten skulle han direkt åka på utvisning för det käftandet.

Och återigen skämmer sparkbollen ut sig. Inom hockeyn är vi ju tämligen förskonade från hulliganer, om man undantar en klubb, vars klack innehållit flest antal personer som stängts av från hockeyarenor på grund av heilande.

Den här gången är det sparkbollsmatchen Hammary-Djurgårn som blivit utskjuten sedan ena klacken slängt ner en Bengal in bland sittplats på långsidan.

Eftersom jag håller på Hammarby gläds jag åt att det inte var Hammarbys utan Djurgårns klack, men jag har sedan länge insett att det är svårt för en supporterförening att hålla helt rent och svårast är det för föreningar i större städer, där det finns en ökad mängd av kretiner som - skiter i sporten, igen-kligen - men dras till sammanhang där massor av folk och massor av känslor förekommer. Och en sparkbollsmatch är oöverträffad i sammanhanget. Vissa sparkbollsföreningar har utvecklats till sparkbollsföroreningar sedan de dragit på sig en firma, vars ambition är att samlas för att slåss och tack och lov ofta gör det utanför sparkbollen, men dessutom tar de sig in och övar inflytande t ex genom att hota spelare och andra som "inte respekterar klubben".

Jag tycker att det är eländigt. I hockeyn finns det förvisso en förening tyvärr som ballat ur sedan klubbens företrädare, stödd av en brännvinsjournalist, fört fram illvilliga rykten, ljug och sektmentalitets-"sanningar" på sådant sätt att supportrar av firmatyp utvecklats och t ex vid ett tillfälle - när klubbens spelare och ledare var att klandra - i stället utsåg en kvinnlig journalist som "skyldig" och under mer än ett år förföljde henne och hennes barn med nattliga mordhot och genom att upprepade gånger skära sönder däcken på hennes bil.

Som regel är det inte sportens eller föreningarna som ska klandras, men i hockeyfallet omtalat ovan är det svårt att inte lägga en helt dominerande skuld på klubben i fråga.