250kg kärlek

Nyss hemkommen. Hemkommen från ett fiskeäventyr, lite utöver det vanliga. Jag skulle önska att alla fiskeentusiaster fick uppleva det jag fick uppleva den gångna veckan.
Vi är några stycken, närmare bestämt jag och två till, som pratat om att åka upp till Norrland och flugfiska på orörda vatten. Vad som är problematiskt är att det kostar rätt mycket pengar och att det måste sparas ihop en tid innan man kan åka.
Vi hade pratat om området kring Miekak. För er som inte känner till Miekak kan jag säga att det är ett av Sveriges mest kända rödingsvatten. Dessutom finns grov öring och även harr på en del ställen. Det som gjort Miekak så känt är dess storlek på fisken. Det hör inte alls till ovanligheterna att rödingar omkring 2-2,5kg tas på flugspö. Och då snackar vi inte röding som går och äter sig mätt runt någon odlingskasse, nej röding som blivit fet genom hårt arbete i ett kargt landskap. Föda i dessa områden är en bristvara. Här har inte fisken tid att vara selektiv. Här lever fisken efter måttot: äta eller ätas.
Dock var vi alla överens om att inte besöka Miekak då det blivit hysteriskt där (trots att det ligger ca 4 mil från bebyggelse och att det är helikopter som gäller). Vi hade tänkt oss något ännu värre, där vi fick vara ensam. Valet föll på ett ställe ca en mil längre upp än Miekak som heter Sarekjåkkå.

Helikoptern som tog oss till vårt mål...

...som ser ut så här i sina bästa stunder.

Vår resa startade klockan 11 på måndagen. Vi hade ingen som helst brådska då vi hade bokat en stuga samma kväll uppe i Tjärnberg, i anslutning till där helikpotern avgick. Så vi tog det lugnt, stannade och åt gott och lade upp strategin för vår resa. Vid 20-tiden var vi framme i Tjärnberg. Vi tog vår stuga, drack en pilsner och kojade rätt ovaggad. Det kändes att det fanns en spänning i luften för vad som komma skall. Ingen av oss hade flugit helikopter, ingen av oss hade varit så långt upp på fjället som dit vi skulle i morgon.

Allt var noga planerat, allt från tält till rödsprit. Det mesta måste liksom klaffa då man tar beslutet att åka iväg till ingemansland där man på sin höjd kan se en ren eller en björn. Vädret däruppe är dessutom väldigt skiftande. Från att ena dagen vara full storm till att nästa dag vara fantastiskt. Och det fick vi uppleva.

Så här såg det ut på onsdag morgon klockan 10...

...och så här såg det ut onsdag klockan 13.

Håll med om att det är rätt häftigt. Jag har aldrig varit med om detta väderskifte på så kort tid. Värt att nämnas är också att det på onsdag morgon var 11 grader varmt och att det var 22 grader klockan 13.

Innan jag går in närmare på fiskeäventyret vill jag visa er vår fiskecamp. Fullservice förstås!

Hmm, ett av våra hotell. Det andra fick jag inte med mer än på rörlig film. Får se senare om det får plats i denna blogg. Lägg märke till han som står på höjden. Nyskiten och klar för ett fiskeäventyr.

Stället vi besökte heter alltså Sarekjåkko och ligger ca 6 mil upp på kalfjället. Skulle tro att vi var ca 2 mil från björkskog och detta vatten är kvoterat och endast tillåtet för flugfiske. Det är rätt hårda bestämmelser för fiske i detta område. Max två fiskar med en minimimått på 30 cm/person och dygn. Allt för att freda och låta naturen ha sin gång. Man inser när man väl ha landat med helikoptern, fått sina saker utslängda och helikoptern har dragit, hur liten man är. 3-400 meter från oss ligger ett metertjockt täcke med snö, vill man grilla lite korv över en öppen eld så kan man glömma det. Det finns inte tillstymmelse till ved. Det finns inte. Utan rödsprit och gasolkök är det enda som gäller. Och när man max får ha 20 kg packning per person så gäller det att tänka till. Alltså bara kläder och tält väger sina kilon. Lägg därtill spön, skor, vadare så förstår vem som helst att det blir inte så mycket kvar till annat. Och maten måste väga så lite som möjligt. Vi levde på pulversoppa, hårdbröd, nudlar och liknande. Dryck bestod av vatten. Vi hade faktiskt tre kilo övervikt då vi vägde in oss och fick dealen 200:-/kilo övervikt eller lämna kvar något. Där rök både pilsner och whiskeyn. Lapparna vet hur de ska tjäna pengar. Men vi hade lagt tillräckligt mycket redan och tyckte vi kunde undvara sprattelvattnet. Kan nämna att resan dit och hem kostade 9600:- (delat på tre personer).

Här en bild på vår helikopterförare från www.heli.se och min vän Janne som står beredd att lyfta.

Vi kommer alltså till denna plats på tisdag morgon klockan 8,22.

Här har vi precis landat...

...och här lämnar han oss ute i ingemansland (svårt att se men helikoptern skymtas mitt i bild vid det vita snötäcket som syns).

Nu börjar min fiskeberättelse. Men detta får ni först läsa i kapitel två. Så mycket kan jag avslöja: detta var min värsta fiskeupplevelse jag varit med om. Och då har jag hunnit med ett och annat. Maken till fiske har världen sällan skådat!
Håll till godo till nästa gång jag bloggar.

...och här skulle ett rörligt inslag ligga men tyvärr gick det inte att ladda upp. Jag återkommer i ärendet.