250kg kärlek

Nu jäma tuppen ska det bli fiska av. Så snart ryggen är bättre vill säga. Har åkt på ett seglivat ryggskott som inte vill ge med sig. Går på diclofenac sedan någon dag tillbaka och redan känns det bättre.

Med den minskade värken väcks abstinensen efter fisket också. En hel sommar utan fiske i princip. Tiden har inte funnits och handen på hjärtat är jag inte särskilt road av sommarfisket. Okej, det ska vara att lura någon vårgädda kanske men i övrigt...njae.
Eller jo, rockenkläckningen runt midsommar, den är häftig. Då rödingen kommer fram från deras gömmor för att i lugn och ro äta upp sig efter vinterns relativt dåliga mattillgång.

Den som inte upplevt ett vatten med röding då rockenkläckningen expolderar har verkligen missat något. Det är något så häftigt att det är svårt att beskriva med ord. Det finns tillfällen då jag besökt min favorittjärn då jag varit helt hundra på att det inte finns någon fisk i den. Det kan vara spegelblankt på ytan, bra med insektsliv på vattenytan, men inte ett vak, inte ett liv i övrigt. För den som inte varit till denna tjärn och möts av detta lugn tror jag att personen i fråga aldrig åker dit igen. Men det är detta som är charmen med fisket, nyckfullheten.

Två tillfällen hann jag med innan midsommar att besöka denna tjärn i sommar. Vid båda tillfällena kläcktes rocken och det var rätt bra med fart i vattnet. Stora munnar som lugnt och försiktigt var upp till vattenytan och nyfade i godan ro. Båda tillfällena drog vi fisk, men det var inte det där hysteriska som jag varit med om tidigare. Men jag ser fram mot det nu i stället.

Den absolut bästa gången jag varit med om var nu tidig höst. Det var den första gången jag besökte denna tjärn skall tilläggas. Vi kom dit runt 17-tiden och första timmen var ett enda stort gäspande. Inte ett liv, inte ett vak, inte nåt. Jag var tämligen säker på att den jag blivit tipsad av satt hemma och skrattade åt mig hur lättlurad jag var. Och vad skulle min fiskepolare tycka? Jag var eld och lågor över detta vatten och hade lovat att nu skulle vi minsann dra fisk.
Ungefär efter en timme så lugnade sig blåsten en aning. Någonstans där ute i kruset av vågorna tyckte jag mig höra några tunga vak. Men jag kunde inte lokaliera dem, utan det var en känsla jag hade.
Då började det hända saker. Min polare höjde rösten en aning och sade att han hade något på. Grejen är den att jag visste inte vad för fisk som fanns i tjärn mer än att det fanns ädelfisk. Men vilken sort och hur stor hade jag ingen aning om, "åk till XXXXXXXXX, där får ni fisk" hade min tipsare sagt.
Efter en stunds drillande så landade Lennart sin fisk, en präktig rödbukad röding på 7-8 hg. Wow, liksom. Kanske hade vi hittat ett vatten rätt nära från där jag bor som inte någon fiskat i på 10-talet år...med allt det kunde innebära.

Eld och lågor efter fångsten så började mina kast att blir mer trovärdiga, med större känsla än den tidigare timmen. Jag kastade med en blå, 9 gr, Lotto-spinnare. Den har visat sig vara riktigt effektiv i andra Ljustorpssjöar på framförallt öring. Det hann inte gå många minuter innan det tog stopp för mig också. Med ett UL-spö i handen och flätad lina blev det en spännande kamp. Jag lyckades landa en röding, lite större än den Lennart lite tidigare dragit. Nu pumpade adrenalinet rejält. Det var fin fisk skall tilläggas, som tyvärr var på tillbakagång. Såg ut som att de hade varit större men med åldern tappat lite i vikt.

Nästa kontakt med fisk kommer jag nog aldrig att glömma. Detta trots att det var Lennart som fick känna den. Han ropade på mi´g att jag skulle skynda mig till honom för att få se något jag sällan/aldrig hade sett. Jag vevade upp och sprang dit. Jag hann se skymten av en röding som uppskattningsvis inte vägde under 3kg, fet som få och riktigt röd och grann. Svetten pärlades i pannan och hjärtat slog många fler slag än normalt. Vilken fisk, fanns det såna verkligen? I den här tjärnen? My gosh! Nu lyckades inte Lennart landa den utan den slet sig alldeles intill strandkanten så något bildbevis har jag inte. Jag vet vad jag såg och det var inget litet.

Fisket fortsatte därefter med gott resultat. Vi landade ett gäng rödingar till, i ungefär samma storlek som de vi lyckats landa, runt 7-8 hg. Tror att jag fick någon öring också. Mörkret började falla och vi bestämde oss för att bege oss till bilen. Som alla fiskevatten där det fortfarande finns naturliga bestånd i Ljustorp skall det vara en bit från vägen. annars är de ganska snart utfiskade. Problemet var att vi inte hittade på vägen vi hade gått så det blev en timme med funderingar och huvudbry innan vi prickade rätt.

Efter denna gång så har jag varit dit ett tiotal gånger till. Ibland har det varit bra, andra gånger har det varit helt dött. Det jag lärt mig är att vill man ha röding skall man besöka tjärnen någon vecka innan midsommar då rocken kläcks eller nu i Augusti om vattnet har hunnit kylas ner efter sommarens värme. Rödingen är en typisk kallvattenfisk som trivs i kalla vatten. Så snart temperaturen stiger i vattnet går det ner i vila oftast på djupt vatten där temperaturen är behaglig. Då är det mycket svårt att locka fram dem, för att inte säga omöjligt. Men när vattnet börjar kylas ner, som nu, då blir rödingen mer aktiv igen och börjar sin jakt för att äta upp sig för att klara vintern då isen lägger sig och insektslivet avtar.

Jag har aldrig testat första isen på denna tjärn men har jag hälsan och tiden ska jag göra det i år. Jag tror nämligen att det kan vara riktigt bra då. Jag har testat vinterfiske på denna tjärn 4-5 gånger men aldrig fått något. Jag har haft ett hugg på kanske 25-30 timmars fiske under vintern. Det förvånar mig. Så mycket fisk som finns i detta vatten, var tar de vägen på vintern? Jag har borrat runt hela tjärn, lodat, sett att det finns fisk men inget tycks locka? Jag är van med att rödingen gärna hugger på vårkanten då värmen kommer och isen tunnas ut. Sista gången jag var där var vintern för två säsonger sedan. Allt var perfekt. 10 cm tjock is, solen sken från klarblå himmel, säkert 5-6 grader varmt och i princip vindstilla. Men icke, inte ett hugg, inte en tillstymmelse till fisk på hela dagen. Då hade jag, skall nämnas, med mig en kille som är oerhört duktig på vinterfiske. Mycket märkligt.

Nåväl. Nästa vecka skall jag nog dit igen. Det borde vara på gång. Dessutom har jag funnit ytterligare ett vatten som blivit bortglömd efter att ha varit ett VIP-vatten för SCA för många herrans år sedan. Där drog en vän till mig en öring på drygt 2 kg i somras och där tappade jag en fisk som slet av linan som skulle hålla för nästan 5kg. Där har min fiskekompis sett en röding som han aldrig sett maken till tidigare. Så, det är bara att börja ladda. Min frus bror kommer dessutom ner ikväll och blir kvar några veckor. Så allt är upplagt för några spännande fiskeveckor i Ljustorps djupa skogar.

Om nu ryggen håller, vill säga. Jag återkommer med besked hur fisket gått.