Kallt så in i h-e!
2 kommentarer · 2008-12-30 11:01
Det jag tänker berätta nu hände i söndags (28/12) och blir ett minne för livet. Det som var tänkt att bli en mysig heldag på ett av mina favoritvatten i Lögdö vildmark blev istället ett minne som jag antagligen kommer att leva med resten av mitt liv.
Gårdagens lilla tripp blev en riktig rysare. Vi tog bilen upp till Rigåsen (så långt vägen plogas däruppe vintertid). Parkerade bilen och drog ut med skotern. Eftersom den väg jag brukar ta under sommaren inte var plogad och det dessutom var så höga plogkanter för att ta sig upp på den så var det aldrig något alternativ. Ingen skoterledskarta och GPS:en glömd hemma så trodde jag att det skulle lösa sig ändå. Så in på en skoterled som kändes bra (jag är ändå rätt bevandrad där). Efter 4.5 timmars letande efter tjärnen så gav vi upp. Jag hittade inte igen den. På väg hem kom vi till ett ställe där det stod en skylt med namnet på den tjärn vi hade letat. Så full fart framåt - i solnedgång skall tilläggas - för att äntligen få fiska. En halvtimme senare var det mörkt och vi gav upp redan då. Vi satte oss på skotern och for till bilen, utan problem.
Väl framme vid bilen kände jag hur skönt det skulle bli att sätta sig i en varm bil. Öppnade bilen, startade den, lastade på skotern och klädde av mig alla kläder. Stängde igen bagageluckan endast iklädd lånkalsonger, tennisskor och en munkjacka - inget annat! Ingen mössa, inga handskar, inget mer än det jag berättade. Klockan hade precis blivit 16, förstå hur jag längtade till att sätta mig i bilen och lyssna på sporten...(Timrå IK-Linköping HC)
Jag tog tag i dörren och öppnade, det gick inte. Lite smått panikslagen tittade jag mig runt bilen för att se om det fanns någon annan dörr som var öppen, men icke. Jag hade låst in bilnyckelsjävlarna. Där stod bilen och brummade men jag kunde inte komma in. -13 grader ute och vetskapen om att det tar minst 1 1/2 timme för någon att komma till oss gjorde inte saken bättre. I panik sökte jag efter mobilen, men den låg i bilen som allt annat. Som tur va så hade min kompis mobilen med sig så vi kunde ringa frugan. Dålig mottagning gjorde att jag ringde säkert 14-15 gånger innan jag förklarat vart det låg. 2 timmar senare kom hon (det var längre än jag trott). Frusen in i benmärgen gick jag fram till fruns bil för att ta extranyckeln. Då vaknar min dotter (3 år) och ställer den fantastiska frågan: "-Pappa, varför har du så lite kläder på dig?"
Men men, jag kom hem, en erfarenhet rikare.
Så kära vänner, tänk efter innan ni stänger bildörren. Det kan faktiskt ske det som jag råkade ut för. Och det lovar jag er: man kan ha roligare än att vänta utanför en bil på tomgång i -13 grader endast iklädd långkalsonger, tennisskor och munkjacka. Tro mig, jag vet!
God fortsättning trots allt.
Gårdagens lilla tripp blev en riktig rysare. Vi tog bilen upp till Rigåsen (så långt vägen plogas däruppe vintertid). Parkerade bilen och drog ut med skotern. Eftersom den väg jag brukar ta under sommaren inte var plogad och det dessutom var så höga plogkanter för att ta sig upp på den så var det aldrig något alternativ. Ingen skoterledskarta och GPS:en glömd hemma så trodde jag att det skulle lösa sig ändå. Så in på en skoterled som kändes bra (jag är ändå rätt bevandrad där). Efter 4.5 timmars letande efter tjärnen så gav vi upp. Jag hittade inte igen den. På väg hem kom vi till ett ställe där det stod en skylt med namnet på den tjärn vi hade letat. Så full fart framåt - i solnedgång skall tilläggas - för att äntligen få fiska. En halvtimme senare var det mörkt och vi gav upp redan då. Vi satte oss på skotern och for till bilen, utan problem.
Väl framme vid bilen kände jag hur skönt det skulle bli att sätta sig i en varm bil. Öppnade bilen, startade den, lastade på skotern och klädde av mig alla kläder. Stängde igen bagageluckan endast iklädd lånkalsonger, tennisskor och en munkjacka - inget annat! Ingen mössa, inga handskar, inget mer än det jag berättade. Klockan hade precis blivit 16, förstå hur jag längtade till att sätta mig i bilen och lyssna på sporten...(Timrå IK-Linköping HC)
Jag tog tag i dörren och öppnade, det gick inte. Lite smått panikslagen tittade jag mig runt bilen för att se om det fanns någon annan dörr som var öppen, men icke. Jag hade låst in bilnyckelsjävlarna. Där stod bilen och brummade men jag kunde inte komma in. -13 grader ute och vetskapen om att det tar minst 1 1/2 timme för någon att komma till oss gjorde inte saken bättre. I panik sökte jag efter mobilen, men den låg i bilen som allt annat. Som tur va så hade min kompis mobilen med sig så vi kunde ringa frugan. Dålig mottagning gjorde att jag ringde säkert 14-15 gånger innan jag förklarat vart det låg. 2 timmar senare kom hon (det var längre än jag trott). Frusen in i benmärgen gick jag fram till fruns bil för att ta extranyckeln. Då vaknar min dotter (3 år) och ställer den fantastiska frågan: "-Pappa, varför har du så lite kläder på dig?"
Men men, jag kom hem, en erfarenhet rikare.
Så kära vänner, tänk efter innan ni stänger bildörren. Det kan faktiskt ske det som jag råkade ut för. Och det lovar jag er: man kan ha roligare än att vänta utanför en bil på tomgång i -13 grader endast iklädd långkalsonger, tennisskor och munkjacka. Tro mig, jag vet!
God fortsättning trots allt.
Neutral
Kommentarer