Jompe

En julsaga

- ”Farfar, farfar, berätta sagan om när nissarna kastade ut tomten ur tomteverkstan!”
- ”Men barn små, jag har ju berättat den sagan massor av gånger…”
- ”Snälla, snälla, snälla…”
- ”Nåja, då får jag väl berätta den sagan en gång till. Det var alltså för länge sedan, och den riksbekanta tomten Koork hade varit hos nissarna i Brynäs i mer än två år. Han hade lärt dem allt han visste om hur man svetsade ihop cyklar, gjorde dockor och slog in julklappar.
Inför årets tävlingar hade Koork och Mormor kommit på att om man hade en hel drös nissar i verkstan, många fler än som det fanns plats för i släden, så skulle det bli mer fart på nissarna. Ville man åka med fick man minsann visa att man var bland de bästa på ljusstöpning, ljusstakssvarvning och kottplockning. Slut på glöggpauserna, middagsluren i stallet och flörtandet med nissegummorna i köket, alltså. Egentligen var det Koorks idé alltihop, men Mormor vågade inte säga mot.
- ”Jättebra idé”, sade murveln Pucken. Avundsjuk som han är på storstadsjournalisterna ville han minsann också bli kändis. Så han hade druckit nio glas vin med ett kvinnligt kommunalråd på en sylta i Bohus, men inte fan kom där någon fotograf, trots att de satt vid ett fönsterbord. Så blev det ingen ståååry, som han brukar säga.
-”Men hallå, vad skulle de nissarna som inte får vara med och tävla göra?”, frågade lille Tony ilsket.
- ”Tja,” sade farfar, ”det var det många som frågade. Men Kent-Åke ”Coke” Eriksson, direktören i julklappsfabriken, svarade ’se det som ett kreativt sätt att fylla läktarna på’. Själv bidrog han mer än väl till att uppnå det målet genom att med råge fylla två sittplatser.”
De första tävlingarna vann nissarna elegant. Man slog Renarnas Vänner i Luleå och krossade Simhudarna från Linköping. Efter de två tävlingarna kom Koork med ytterligare en ny idé.
-”Jag tänkte skicka ett gäng lillnissar till nästa tävling i Kringelsta”, sade Koork myndigt till nissarna.
- ”Va?! Tror du att det här är en d***la hockeyklubb?”, sade nissen Dacke och slog lackpinnen i bordsskivan så att den gick i tusen bitar. Sen gick han ut och surade i verkstan. Flera av de äldre nissarna följde efter. Där gick Micke och Björne och Daniel och gammelnissen, som av någon anledning kallades Tina.
- ”Varför kallas han Tina, farfar?”, frågade Patrik, som nyss kommit tillbaka från köket med äggtoddy i mungiporna.
- ”Vet inte, Patrik”, sade farfar. ”Det riktigt skumma är att hans hustru kallas Tommy.”
- ”Nu var det upprorsstämning i julklappsfabriken, minsann. Nissarna jobbade, men det gick sakta och blev inte bra. Nån råkade förstöra en svarv, nån fick en stor klick lack i skägget och nån fick en flisa under tumnageln. Ibland sprang de ihop med varandra och bråkade, och alla skällde på nissen Danne som de tyckte var en riktig duttande latmöse”.
- ”Asså dom kan inte ba typ qvitta så där. De e ba typ fel, ere inte de, farfar”, sade Lille-Oveckin.
- ”Vet inte om jag förstår vad du säger, lille vän, ”sade farfar”, men det kan bli ibland. Att göra julklappar till barnen ska vara kul, inte ett tråkigt slit. Man ska ju göra folk glada, och då måste man först vara glad själv”.
- ”Stackars Danne”, sade lille Huge dystert. ”Sån onyanserad kritik.” Då tittade alla de andra barnen på varandra och rullade med ögonen. De visste att om de skällde på Huge så skulle den fruktade Farbror Gusten kasta ut dem. Det blåste nya vindar hos farfar den här julen.
Till sist insåg Mormor och Coke att något måste göras. Nissarna förlorade varenda tävling mot andra nissegäng, och trots att Koork provade alla tricks han kunde så hjälpte ingenting. Så en dag samlade Mormor mod och sade till Koork att han inte fick leda nissarna längre. Han skulle bara få betalt.
- ”Jättebra idé”, sade Pucken. ”Har egentligen aldrig gillat Koork, fast bara lite”.
- ”Hur gick det schen då?”, frågade den cognacsfryntlige Patrik.
- ”Man bestämde att lilltomten Doffe skulle leda verkstan. Han var jätteduktig på att sätta ut gummikoner på verkstadsgolvet, hade blonderat hår och kunde prata in i en TV-kamera i tre minuter utan att blinka. Han var visserligen yngre än många av nissarna, men som nissen Tina brukar säga, ’ålder spelar f**n ingen roll’”.
”Då blev alla nissarna jätteglada igen. De började jobba som galningar för att hinna få alla julklapparna färdiga till julafton och vann över det ena nissegänget efter det andra, till och med Bibel-nissarna 71 fick stryk.”
”Det var väl tur att nissarna tog sig samman så att barnen fick julklappar. Heja nissarna!”, hojtade alla barnen.
Mormor sade ingenting. Hon höll på att fylla på papper i faxen. ”Mmm, vi lär behöva mycket papper i faxen framöver”, sade hon och log ett illmarigt leende.

God Jul, alla Brynäsvänner.