Abron

Satans hockey ont i ryggen, päärikeli.

Har inte kunnat skriva en rad om mitt kära Timrå IK sedan veckor tillbaka, dels beroende på att jag blitt helt dj, stel från hjärnbasen ner i fingrarna. En viss förbättring synes efter senaste matchen, och prognosen ser både positiv å stabil ut. Det andra är att efter månader i en annan del av Europa så har känslorna liksom uttröttades, men nu när jag passerade en stad med ett elitlag som förknippas med kaffebönor börjar hockey tarmen liksom vakna till, satans vad klurigt, vem kan berätta orsaken.

Många har kastat pizzor å spytt gala på H. S om laget med Tallarna som varumärke, i en sådan grad att jag tittar inte ens in där längre, det är så dj, patetisk å läsa hur TIK fans sågar den ena efter den andre jämns med fotknölarna, jag mår illa av sånt. Självklart skall laget få sina fiskar varma, men för tusan, älta inte, vad hjälper det.

Se å lär av J.H, eller varför inte oraklet Skarin, han som trummat sönder fler skin än någon i en gammal Timrå tröja. Där finns hårda ord om både det ena å andra i de som spelar, försöker nå slutspel i den rödvita dressen, men det kommer alltid nått annat. Jo det finns hopp, viljan att vända negativa tankar till nått positivet, vilka dessa två trät bröder ändock står för.

Nu är det bara ett som gäller, vi skall till slut spel, men den platsen får man inte, den förtjänar man. Rätta på ryggen ynkryggar, å stå upp för vårt lag.