Abron

Vilken supporter tror inte på SM-GULD för sitt lag, så här dagarna innan första nedsläpp, jag gör det (inte). Är det så att den realistiska delen av det fåtalet celler som kvarstår i mitt kepsställ har ett visst övertag på åtrådda avarter av infall. Men vad är egentligen realism, finns det avvikande fakta på sakligheten och när blir en supporters tankar en realitet. Pessimisten klagar på spelarna; optimisten kommer på nästa match; realisten är ingen supporter, eller?  Jag tror tame tusan att en supporter inte kan vara verklighetsskildrare, det går ju bara inte, än hur mycket man än bjuder till.

Hur är då den sälla journalisten, han som helst ser XXX-laget utanför slutspel, jag en del till och med i kvalserien. Är det vederhäftiga tankar som har ett underlag i ett grundligt analytiskt arbete, nä jag tror inte så är fallet alla gånger. Det är nog så att en tidningsmurvel också kan ha kärlek å hat till olika lag så deras förutsägelser är likväl fabler utan större innebörd. Men likt förbannat kan jag bli lite upphetsad när jag läser hur väl dessa experter har karterat lagen, och att det alltigenom är alldeles för få röda trådar, men varför läser jag dessa expert journalister moraliserande sagor. Ibland får jag för mig att dessa skrivande publister skriver för att vara spydig, tragglar på nytt sina dogmer med en förhoppning om att det en dag blir en realitet. Icke förty, ser jag tre olika typer av journalister: publisten som skriver om det han ser, den uttolkande reportern som skriver om det han ser och analyserar det, och experten som skriver om och analyserar det han inte sett.

Vad skall man tro på, how now,s?  Jag är nöjd med att vara en Timrå supporter, det räcker långt. Att därpå vissa journalister har förkärlek till såpopera interjuver, är av underordnad betydelse. Jag har en åsikt om att fakta i media, allt för ofta är som en vissen skit i en havreåker.

Jag nöjer mig med SM-guld, rätt realistiskt…………..eller?