Et tu Brute

...får väl anses vara ett vedertaget begrepp år 2009. De allra flesta med någolunda intresse för sporten vet vad som åsyftas.

Det handlar om FBK, Frölunda, HV71 och LHC. Lag med relativa framgångar och stor potential under 2000-talets första decennium. Ett litet undantag har vi ju här med då det gäller FBK. Laget är sedan tidigare oerhört framgångsrikt och blir i ett ES-perspektiv helt outstanding under seriens snart 35-åriga historia.

Men att tillhöra DFS är inte odelat positvt. Det finns även något svart och solkigt över detta fenomen. DFS är de som "leder" svensk hockey in i en oviss framtid. DFS segregerar svensk hockey på ett knappast förtjänstfullt sätt. Detta beroende på en ekonomi som gör att övriga lag får äta smulorna från de besuttnas bord. Det handlar inte längre om "rena" sportsliga framgångar, utan mer om ekonomiska muskler. Att tre av lagen i DFS inte heller kan ses som "anrika" gör inte situationen roligare och befäster ju dessutom den ekonomiska aspekten.

Kontentan av det hela gör att det idag finns en utbredd åsikt, att DFS förstör svensk hockey. Att man dessutom inte heller längre anses nöja sig med ES matbord har lett till ramaskri i större delar av nationen. Det finns till och med breda lager som anser att svensk hockey skulle gynnas av DFS:s urträde.

Idag är det mycket mer förtjänstfullt att tillhöra de anrika lagen. Anrika lag med större framgångar och som det pratas om även idag är Djurgården, Brynäs och Leksand. Denna trio prenumererade på 19 av de 20 SM-tecken som delades ut mellan 1958 och 1977 (20 säsonger) Enda gången som trions segerparad omintetgjorde var när Värsta Köplustan la krokben 1965.

Två decennier av innovativa kullerbyttor förde svensk hockey från hobbystadiet till porten till semi-pro. Internationellt blev vi ett aktat namn på världskartan, samt den största exportören av NHL-spelare utanför Nordamerika. Och ja, som sagt, den tidens guldglans pratas det brett om...än idag.

Under DFS allra första decennium som stormakt i svensk hockey vann 5 lag SM-guld. Ett av DFS:s lag vann inget och så sent som för två år sedan snuvade MoDo kvartetten på konfekten.

Sådär ja, det var bara lite av mitt perspektiv på hela perspektivet :-)

Helt plötsligt vill alla vara med, jag är mållös. Här har vi ett forum , där lejonparten, kan rimma minst 636 gånger i halvtimman, på Vladivostok, men tydligen har några kört kuken i halsen på allihopa, för nu hörs mycket konstigt, men absolut inget som låter som Vladivostok.

Men låt vara, det flesta är brutalt rövknullade, gång på gång, av ett gäng pingstvänner från Småland. Så vad kan man egentligen förvänta sig? Förmodligen inte någon vidare stake iaf, även fast det sägs vara huvudattributet när det gäller pondusen............för de penetrerade...men låter man sig då......bli så hårt penetrerad......gång på gång?

Därom kan det inte råda någon ovisshet, eftersom man ideligen hamnar i samma pinsamma situation, med dessa religionens fanbärare, åtminstone i Småland. (Håll Käft! Din jävla missionsförbundare! Du har också agat våra norrländska vänner! Smiskat deras minst sagt bleka skinkor, i god tro.)

Vad kan det bero på? Att det i detta norrlandsdominerade forum, är så jävla svårt att ens närma sig verkligheten? Det är liksom lite spoooooky, när en majoritet av inläggen, under en kort tid, handlar om saker, som möjligtvis knappast har någon verklighetsförankring.

Om det nu blir en Europaliga, borde det då inte vara bäst att, tänka sig tanken, kring just det? Vad vet vi? Inte så mycket, men enligt pressen blir det en ES, med tio svenska lag (75/76-86/87). Sedan kommer man tydligen också möta att möta andra lag i en "europoádivision.

Fan! vad gör jag

Det är ju så här det kommer att bli? Gör man rätt, så blir det så! 

Offence wins games, defence wins championships.

Ovanstående är verkligen en realitet i den moderna hockeyn. Vad spelar det för roll hur många mål man gör när man är benägen att släppa in minst lika många? Visst är det kul med många mål, men det är väl ändå lagen som släpper in minst som vinner flest matcher och går till slutspel?

Jag har kollat lite på de tre senaste säsongerna för få koll på möjliga gränsvärden för det möjliga och det omöjliga.

Luleå gick till slutspel, 06/07, trots att man släppte in 2.96 mål per match. Frölunda släppte i snitt in 2.85 mål per match när man nådde slutspelet, 07/08. LHC har varit i slutspel tre år på raken med följande noteringar 2.78 (06/07 samt 07/08) och 2.76 (08/09). Detta är de högsta noteringarna för lag som gått till slutspelet.

Tightast bakåt under de här tre åren har varit:

2.22 FBK, 08/09
2.36 VF, 08/09
2.40 HV, 07/08
2.42 TIK, 06/07 samt 07/08
2.42 LHF, 08/09

Slutsatsen man kan dra, är att det endast i extrema undantagsfall är möjligt att nå slutspelet om man släpper in 3.0 eller fler mål per match.

Något statistiskt undantag under denna period? Japp! Säsongen, 07/08, hamnade SSK på extremt låga 2.34 insläppta per match. Trots det missade man slutspelet.

Säsongen, 07/08, hamnade också Mora i Kvalserien trots att man inte släppte in mer än 2.91 mål per match. Övriga 5 lag som varit i Kvalserien under denna tid har i genomsnitt släppt in 3.00-3.24 mål per match

Något statistikt undantag under denna period? Japp! Säsongen, 08/09, undslapp MoDo Kvalserien trots att man släppt in 3.22 mål snitt. MoDo är det enda laget under den senaste treårsperioden som släppt in mer än tre mål i snitt och lyckats undvika Kvalserien.

Så parametern för Slutspel vs Kvalserien får väl anses vara 3.0. Den måste man under om det ens skall vara lönt att snacka slutspel. Dessutom cementerar den det värde, som om det överskrids, så betyder det med största sannolikhet Kvalserien.

Världens holabaloo i TIK:s gb på HS just nu.

Som alltid när det går trögt, så står radikalerna längst upp på barrikaderna medans dom på marken kokar tjära och förbereder fjädrarna. Offensiva förstärkningar är också en utbredd åsikt i de breda lagren. Timrå skall ju stå för en offensiv och fartfylld hockey. Det är väl något man blivit kända för och är väl också en uttalad målsättning från klubben själva liksom deras supportrar.

Själv upplever jag något helt annat efter de tre TIK-matcher jag sett på burken denna säsong. Det nya "Ängsliga Timrå", som bara mellan varven uppvisar något av sitt offensiva förflutna.

Varför blir det så här? Timrå, 09/10, känns som klubben med dubbla budskap. Linkan säger en sak, Challe en annan. Medialt hamnar Linkans listor av genren vill ha/ville vi inte ha i fokus på sportsidorna. Borde man inte behålla sådant för sig själv? Vilka spelare lockas att komma till Timrå, när man sedan kan komma att chavotteras på "ville vi inte ha-listan". Och vilka spelare känner just nu ingen större harmoni över att möjligen hamna på denna lista till nästa säsong. Samtidigt har klubben i år en inskriven målsättning att ta SM-guld.

Visst är det förvirrande? Förvirrat känns det också på rinken med jämna mellanrum. Vilken roll har du? Och vilken roll har jag? Att spela en fröjdig offensiv hockey kräver i min bok att man först och främst uppvisar en stabil och trygg defensiv. Stabil och trygg defensiv är inget som jag förknippar TIK med just nu.

Nya "Ängsliga Timrå" skulle till en viss del kunna ha sin bakgrund i årets målvaktsval. Lindbäck-Åkerlund är fräscht och ungt, men åh vilken chansning det är. Här finns ju inte garantier för någonting. Detta hade säkert varit mycket bättre om TIK vann åtminstone varannan match. Nu är det inte så och ett allt för stort ansvar hamnar på tämligen oprövade förstemålvakter när det gäller att göra felfria insatser i allt för många måste-matcher. Och vem står pall om det nu till och med skulle gå så illa som Kvalserien?

Framför detta orutinerade målvaktspar har vi en backbesättning som till stora delar är lika unga och oerfarna. Detta ger ett slags moment 22. Målvakter som inte känner sig trygga med backarna och backar som inte heller har tillräckligt förtroende för sina målvakter.

Även på anfallssidan hittar man större defensiva brister, jämfört med fjolåret. Hur har man egentligen ersatt Bagarn? Sveriges kanske bästa defensiva center och absolut topp 3. Som kanske också tillhör topp 5 när det gäller bp. Topp 5 bland bp-spelarna kanske också Oscar "Ville vi inte ha" Sundh kvalar in? Inledningsvis så tror jag inte dessa spelare betytt så ofantligt mycket för det läge som Timrå befinner sig i nu. Men sett över 55 omgångar så det mycket värdefull kvalite som gått förlorad.

Caslava är på väg in. Är han den utpräglat defensiva back som han har rykte om sig så kan det innebära ett smärre lyft på både målvaktssidan som backsidan. Frågan är väl om man inte hade behövt haft ytterligare en back med utpräglade defensiva kvaliteer. Fast dessa är verkligen bristvara nuförtiden. Det är fan lättare att hitta högerfattade pp-genier numer och dom växer knappast på träd de heller.

Corso och Sonnenberg är tvåvägsspelare av klass. Prioriterar dessa det defensiva arbetet kan nog Timrå lyfta i tabellen och även hitta tillbaka till en offensivare hockey med tiden, när det finns en tydligare balans och trygghet i laget.

Har någon läst en artikel det senaste året om hur finanskrisen påverkat fotbollsallsvenskan? Inte det? Inte ens någon liten kris kring den inhemska fotbollen de senaste två decennierna?

Förmodligen säljer inte ett sådant koncept, att skriva fotbollsallsvenskan och kris i samma mening. Däremot hockey och kris. Det är gångbart i samtliga sammanhang, även om det inte finns tillstymelse till någon större kris över huvud taget.

Här är ett litet exempel från veckan som gått, som visar på hur gärna kvällstidningarna gör oss krismedvetna när det gäller hocken. Den 18 augusti publicerade Lasse Johansson på det lokala jonkoping.nu en artikel kring statusen på årets förköpsförsäljning till Kinnarps Arena.

[url=www.jonkoping.nu/?option=com_content&task=view&id=19177&Itemid=2]Krisen Påverkar Försäljning Av Biljetter[/url]

Det är inte bara på isen som man har tätkänning. Den goda trenden håller i sig på mer än ett plan.

[URL=www.hv71.se/Nyheter/Nytt-rekord-for-HVTV/]Statistik Från Hockeyligan[/URL]

Har idag med viss munterhet, tagit del av vad som kan kallas ett derby eller inte. Eller det är väl snarare så att det framkommit att ett möte av derbykaraktär inte får heta vad som helst, även om namnet råkar ha en viss relevans för dem som är boende i området där derbymatchen äger rum.

Annars är jag nog mest inne på Jesper Jonssons linje i LHF:s gb, att ES och derbyn inte riktigt går ihop. Ett äkta derby hålls mellan två lag från samma stad. Fast både här och i övriga världen är nog derby av regional karaktär det som det finns mest av.

Fast här i Sverige är det otroligt viktigt att sådana möten bär akademiskt riktiga namn och med en laserkirugs noggrannhet preciserar det exakta förhållandet, annars får det fanimej inte sammanbindas med ordet derby.

Undrar hur det låtit om vi befunnit oss i Skottland? Mötet mellan Rangers och Celtic benäms som "Old Firm". Vad fan har det med gamla företag att göra? Husqvarna AB bildades 1689, alltså nästan hundra år innan USA blev en nation och det är jävligt gammalt. Kan det ha något med derbyn att göra?

Sedan har vi ju också "Derby de la Madonnina" i Milano. Översatt på svenska blir det här Madonnaderbyt. Snacka om att E4-derbyn är en oerhört tunn genre gentemot italienska madonnor. Vad enda liten italiensk håla har minst dussintet madonnor och ibland inte ens hälften så många levande människor. Och om man räknar Serie A, B och C, har det då spelats en enda match som inte kan betecknas som madonnaderby?

Sedan har vi det här med städer, kommuner, länsgränser, landskapsgränser och ibland större geografiska indelningar. Något som har missbrukats kollosallt genom åren. Då tänker jag först och främst på Stockholmsderbyn och 08-derbyn.

Det enda egentliga Stockholmsderbyt är det mellan DIF och Bajen och hur ofta inträffar det? En eller två gånger per halvsekel. Fast här finns vissa tveksamheter. Faktum är ju att Södermalm ligger i Södermanland och Djurgården i Uppland. Så lagen kommer ju egentligen från två skilda regioner.

AIK har aldrig spelat något Stockholmderby då de kommer från en egen kommun som heter Solna. När de möter DIF är det korrekta sammanhanget Upplandsderby. När de möter Bajen eller SSK är det närmaste vi kommer ett Svealandsderby.

På samma sätt går numera också 08-derby som samlingsnamn fetbort. Södertälje har bytt riktnummer för länge sedan. Det enda samlande namn som är riktigt för dessa fyra lag är Svealandsderby. Alternativt kan DIF, AIK och Bajen använda sig av 08-derby, men får då absolut inte blanda in SSK.

Det viktiga med ett derby eller matcher av derbykaraktär är i själva verket inte derbyt, utan vad det kallas för. Sverige december 2008.

Så var det då dags för ES slutspurt, både sportsligt som publikt. Frågan är om vi tidigare har haft ett mer raffinerat upplopp?

Trots den enorma publikkrisen så har årets ES snittat 6 169 åskådare per match under de första 45 omgångarna. Vid förra årets rekordnotering så var snittet 6 289 vid samma tid. Vi har alltså en minskning med 120 personer per match så här långt.

Fast det handlade om ganska mycket under de 10 sista omgångarna förra året också. Det märktes om inte annat på publiktrycket. 6 640 personer i snitt, på de sista 60 matcherna. En ökning med nästan 6% i jämförelse med omgång 1-45.

Frågan är om den ökningen räcker till i år? Ligger man i paritet med fjolåret så lär årets snitt ändå hamna runt 6 250. I så fall är årets publikkris nere i en svacka på ca 1.3%.

Att vi ändå kan presentera en publikkris i procent kanske vi sedan skall tacka Frölunda för. Under fjolårets rekordnotering så stod Frölunda för 28 hemmamatcher. I år får man bara 27.

Hade Frölunda spelat 28 hemmamatcher även i år och SSK bara 27, så hade nog säsongen, 08/09, gått till historien som den med "promillekrisen". Det är väl dom termerna man brukar använda när man inte har tillgång till hela procenttal?

Världens äldsta internationella klubblagsturnering drar igång sin 82:a upplaga nu i eftermiddag.

Årets startfält måste vara det tunnaste i mannaminne. Som vanligt lär vi få se ett förstärkt HC Davos och ett hyfsat Canada Select.

Nu verkar det också som Mattias Weinhandls, Dynamo Moskva, räddade turneringen i elfte timmen, med en något sen anmälan.

Tjeckiska Karlovy Vary och tyska Ingolstadt har väl annars lag som kan anses ligga något nedanför den nivå som de deltagande lagen brukar ha.

http://www.spenglercup.ch/spenglercup/en/

Någon gång runt år 2000 skrev han väl in sig i historieböckerna. Förde upp norska Bergen till högsta serien och tränade sedan laget där. I och med det blev han väl förste tränaren någonsin som coachat lag i högstadivisionen i både Sverige, Finland, Danmark och Norge.

Sedan var han inte långt ifrån att stryka med i en bilolycka 2005. Det blev en lång rehabilitering i alla fall.

Helsingborgs Dagblad gjorde en interjuv 5 månader efter olyckan:

http://hd.se/sport/2006/05/21/jag_kunde_ha_doett_daer/

Olof Erikzon på Rögles kansli fick tag på Håkan i oktober. Olof höll ju till här inne förr om åren:

http://www.roglebk.se/?p=viewarticle&id=143&type=php

Snacka om att ha sålt sin själ till hockeyn. För vad gör man i forna Jugoslavien om man inte älskar sporten?