Laken

1-1 inför sista perioden och chansen att sno med oss alla tre poängen hem till Medelpad kändes inom räckhåll.

Då inträffar det igen... Timrå-syndromet!

Så många gånger det inträffat med Challe Berglund som tränare, att laget helt slutar spela. Man ger (jo, helt allvarligt) bort pucken gång på gång till motståndarna - som tillåts komma i våg efter våg.

Efter den andra, eller ifall det var det tredje friläget bad jag Tgo slå av ljudet och så sade jag: "Hur många frilägen ska Backlund behöva rädda?” Tog väl någon/några minuterar innan Dackell kommer in fint från sidan och sätter 2-1.

Också ska Timrå börja kämpa de två sista minuterarna som vanligt, istället för att slita/trampa på när det står 1-1. Man vågar inte vinna! Timrå-syndromet har inträffat alldeles för ofta de senaste säsongerna, bl.a. mot Luleå och Mora borta förra säsongen.

Och när det ser ut så, att man ger bort allt initiativ till våra motståndare så är det bara att vänta tills målet kommer. Det är bara en tidsfråga, så fantastiskt uselt!

Man har inget som helst anfallsspel utan det är bara den med puck som åker skridskor. Resten står still! Det får till följd att puckföraren hela tiden tvingas ge bort trissan till våra motståndare.