Det fanns en tid av stolthet!
Jag har alltid varit stolt att vara Timrå Ik supporter och kommer att vara så även i framtiden.
Jag sitter och våndas varje match framför TV:n då jag inte har möjlighet att se detta kära lag live.
Nu måste jag ändå inse att min stolthet har naggats i kanten ´å det grövsta och jag blir mer och mer frusterad över att se Challes och Nygård:s brist på kompetens när det verkligen hettar till och det går dåligt.
Dom står handlingsförlamade ser på när sperlarna behöver som mest hjälp, och framförallt, man kan inte stå och skratta när motståndarlaget gör mål där går gränsen. Nu vill jag se handlingskraft från Lindqvist och co.
Sparka tränarduon vet jag inte om det är rätt väg att gå men en uppsträckning skall ha ta mej fan och att vi vill se resultat.
Kvällens match mot LHC var en liten men långt ifrån kraftig uppryckning, var är kraften, farten och tyngden som fanns förr, har nån talat om för spelarna att man får tacklas.
Ikväll såg jag en riktig tackling från Robin J. sen var det mest som ett gäng Kerstin Palm som fanns på isen.
Nu får det bli en ändring annars kommer detta att sluta med förskräckelse som ingen kunde drömma om innan ES började.