Mappe

stoff: Kan du inte berätta hur det gick på Oddset i kväll, vann du eller hur gick det?

Olle: Vi krossar, vi mosar, vi slår i hjäl... The Big Red Machine is back!

En liten teori.

Don Corleone Johansson hade känt olust en längre tid. Han hade grubblat fram och tillbaka och till slut kommit fram till vad det var som tyngde honom. Han kallade på en av sina närmaste förtrogna.

Kent ”Nubben” Norberg gick med resoluta steg mot Dons kontor. Don hade kallat på honom, det måste betyda att något viktigt var i görningen.

”Nubben” tvekade en sekund, han tryckte sedan på ringklockan till Dons kontor. Det kändes som en evighet, men sen rasslade det till och det gröna ljuset lyste både inbjudande och hotfullt. ”Nubben” tog ett djupt andetag, öppnade dörren och steg in.

Don såg sliten ut, han hade mörka ringar under ögonen och ”Red Eaglesmärket” hängde på sniskan på Armani-kavajen. Någonting är fel, tänkte ”Nubben”
Don Corleone Johansson sade: ”Käre Kent, du vet att vi i Timrå-familjen uppskattar ditt arbete som sportchef. Ditt arbetssätt och din förmåga har till och med blivit ett ämne för den annars så Stockholmsfixerade kvällspressen. Du börjar bli synnerligen attraktiv inom svensk hockey ” Jag har ett förslag som du inte kan motstå.

Don fortsatte: ”Ahdrians indiankräk tror att de är något. De babblar i pressen om att de är för stora och för bra för Elitserien. De skall bygga ett campus och de skall ha en organisation liknande lagen i NHL. De skall även anställa en General Manager. Det senare fick jag höra på upptaktsträffen på Vikingfärjan, då jag hade Ahdrian som bordsdam under middagen. Han skröt att de hade över 60 miljoner i eget kapital samtidigt som han försökte smeka min pung. Han är en riktig stygging Ahdrian och nu skall han få en riktig minnesbeta.”

Don sade vidare ” Jag vill att du Kent skall lägga rabarber på GM-posten. Ahdrian är lite nyfiken på dig så det borde inte vara några bekymmer. Du har sedan lite drygt två år på dig att bränna upp alla pengar som han skröt om. Försök skriva kontrakt med några avdankade finnar, de är lata och dyra som satan. När du lyckas bränna alla deras smutsiga pengar så säger du upp dig självmant. Jag räknar med att du klarar det på drygt två år. Efter det är du självfallet välkommen tillbaka till Timrå-familjen igen. För att det hela skall bli mer trovärdigt, plocka med dig vår förstecenter. Fansens eventuella vrede tar jag hand om.”
Efter löfte om villa i Billdal och en personlig p-plats vid Scandinavium tackade ”Nubben” JA till ”operation- Little Big Horn 2”

Don Corleone Johansson var nöjd. Han sippade på XO-cognacen och han visste att ”Nubben” aldrig skulle svika honom.

Ett nytt orosmoln hade dock uppenbarat sig på den rödvita himmelen. Don hade under senare tid börjat jämföra Västernorrlands län med en stad i vilda western. I en sådan stad fanns det inte plats för två Sheriffer. Här insåg Don att det egentligen var en fråga om estetik. Skulle den genetiskt mer fulländade Timråfamiljen stå som segrare krävdes det en hel del list. En simpel revolverduell verkar riskabel när merparten av de andra är begåvade med mer än tio fingrar och kan därför kanske trycka av snabbare. Han tog en rejäl klunk av Grönstedts XO och kom plötsligt på det.

Föregående sommar hade Don fixat till en schyst deal. Den avgående tränaren ”Challe” behövde måla om sitt sommarhus på Alnön. Don var barndomsvän med gamle Eje på färghuset och en mycket fördelaktig affär (om man är Challe) genomfördes. Challe stod därefter i skuld till Don.

Challe blev verkligen konfunderad när det pep till i mobilen och SMS:et inte hade avsändaren ATG. Det var Don som sökte honom, vad kunde han vilja? Kontraktet var fullföljt, inget annat elitlag ville veta av honom. Jag skall ju träna DIFs juniorer när jag målat klart tänkte Challe.
Dagen efter tvekade Challe en sekund, han tryckte sedan på ringklockan till Dons kontor. Det kändes som en evighet, men sen rasslade det till och det gröna ljuset lyste både inbjudande och hotfullt. Challe tog ett djupt andetag, öppnade dörren och steg in.

Don var uppspelt, nästan manisk. Han sade: ”Charles, din acne är värre än vanligt, din näsa är som en lanterna men jag förlåter dig.” Han fortsatte: ”Du är skyldig mig en tjänst och nu är det din tur att betala tillbaka. Du vet om att du är en usel tränare och att du är expert på att skapa disharmoni i ett lag. Du skall fjäska för Fredrik Andersson och se till att bli MoDos nya tränare. Försök att få med dig exempelvis Andreas Johansson, också han en riktig usling som gav Mora den förgörande dolkstöten. Tillsammans skall ni köra Modo till kvalserien. Jag vet att de har taskig ekonomi, så se till att de spränger budgeten vid års-skiftet någongång genom att påtala att några nya dyra värvningar behövs, gärna en hel femma. Se till att de åker ut via kvalserien, men gör det snyggt, via exempelvis en tredjeplats! Kan jag räkna med dig Challe?”

Don såg ovanligt bestämd ut tyckte Challe, dessutom luktade han cognac, dyr sådan.

Ok, sade Challe. Jag gör Don en sista tjänst. Ni såg till att jag kunde måla om huset för en spottstyver. Jag skall göra mitt bästa för er skull. Challe gick från Dons kontor med rak rygg och med stolthet i blicken. Han hade ett uppdrag, han kände sig hedrad.

Don gick fram till karaffen och hällde upp en riklig mängd Grönstedts XO i en kupa, han var nöjd och kände tillförsikt, han tog en rejäl klunk.