Idag då jag cyklade till jobbet skrämde jag en ekorre. När jag trampade över spången på näset, där jag har Lilla Fjärden på höger sida och Stora Fjärden på vänster dito, såg jag något som skymtade till i kurvan ovanpå räcket. Ute på rakan galopperade det en ekorre som jag stört med mitt ivriga ångande.
Han skuttade på räcket och stormade uppför bron över till andra sidan, för att kasta sig handlöst ut mot den stora björken som lutade sig fram från den bortre fasta marken. Men på något sätt drog den retsamt undan sina grenar i precis fel ögonblick, och det bidde ett stort magplask av det hela.
Ståendes på bron bevittnar jag en ilsken liten gnagare som simmar bort mot fast mark, hoppar upp på land och kutar rätt upp i björken så att vattnet stänker om höstmorgonens fridfullhet.
Idag då jag cyklade till jobbet skrämde jag en ekorre. När jag trampade över spången på näset, där jag har Lilla Fjärden på höger sida och Stora Fjärden på vänster dito, såg jag något som skymtade till i kurvan ovanpå räcket. Ute på rakan galopperade det en ekorre som jag stört med mitt ivriga ångande.
Han skuttade på räcket och stormade uppför bron över till andra sidan, för att kasta sig handlöst ut mot den stora björken som lutade sig fram från den bortre fasta marken. Men på något sätt drog den retsamt undan sina grenar i precis fel ögonblick, och det bidde ett stort magplask av det hela.
Ståendes på bron bevittnar jag en ilsken liten gnagare som simmar bort mot fast mark, hoppar upp på land och kutar rätt upp i björken så att vattnet stänker om höstmorgonens fridfullhet.
Det var som fan.
Att de kan simma, alltså.