Micke S

Fakta om Micke S

Presentation

Har en hobby i livet och det är hockey. Den sköna förväntansfulla känslan när matchdagen närmar sig. Man börjar redan dagen innan fundera på kommande match och under matchdag så går en hel tid åt till att bygga upp stämningen. Nanne med flera låtar på hög nivå är ett måste (Detta oavsett om man sitter i ett kontorslandskap på jobbet eller inte).

För en annan som varit med några år så har känslan före och under match förändrats en hel del. När jag skaffade mitt första säsongskort -93 så var det inte alls samma stämning i hallen som den som varit de senaste åren. Ganska naturligt då dagens Timrå IK håller en helt annan klass än tidigare år samt att antalet supportrar ökat kraftigt.
Men ändå vill jag ha kvar känslan från den tiden då vi tog emot Piteå och vi var 165 personer på läktaren. Känslan var annorlunda men det var ändå favoritlaget, hockey och som alltid gott kaffe i pausen.
Trots att jag inte missat många hemmamatcher under dessa år så räknas man väl inte som en riktig supporter, då jag under alla år endast haft sittplats. Personligen tycker jag sitt är perfekt. Man stör ingen när man sitter och häller upp sitt kaffe i periodpauserna, och så är det så skönt att få ställa sig i glädjerus för att jubla åt ett vackert mål. Står man redan är det inte samma sak:-).
Endast ett fåtal gånger har jag äntrat stå, bland annat den klassiska 6-5 matchen mot Leksand, en helt otrolig match och en av mina största minnen när det gäller TIK!
Några andra härliga minnen är naturligtvis när vi gick upp i elitserien, hade även då sittplats men stod större delen av tiden, utskälld av några trista gringubbar bakom mig.
Inte ens när det var 2 minuter kvar fick man stå utan kommentarer från dessa trista mäniskor. Fast kom dom från Västerås så förstår jag dom. Men vad gör lite gnäll en sådan kväll. Vi var Äntligen där vi hör hemma, i Elitserien!
Under åren har man fått se många bra och mindre bra spelare. Den bästa under min tid är självklart Henrik Zetterberg. När han knäckte finnarna med sina 4 mål i Sweden Hockey Games var jag ohyggligt nöjd med att få vara på plats och uppleva det live.
Sedan åkte Zäta hem med samma flyg som en annan, det kändes som om man stod bredvid en legend där vi stod i vänthallen.
Tidigare hade han varit stor i mina ögon, men efter denna kväll var han kung!

Förutom Z har jag haft en del favoriter under åren så som Jocke Nilsson, Oh Ah Micke Lind, Mathiasson, Carlsson, Crippe med flera. Bosse Ahl var väldigt viktig, Freddan var helt ok och efter det var ju Kimmo varit helt fantastisk.

Några floppar har vi också haft, vad de nu hette?

I dagens trupp så gillar jag verkligen Per Styf och Sanny Lindström på backen.
På forwardsidan så har många favoriter försvunnit, men att Krykov är tillbaka tycker jag känns bra. Även om det bara blir för en kort tid så får vi chansen att tacka honom för några fina säsonger. Robert Carlsson är en stridsvagn som gått bra många år. Att den mannan håller ihop är en gåta. Crippe har alltid varit en liten favorit som man bara väntat på att han ska blomma ut, men så har inte riktigt blivit fallet.

Denna säsong 05/06 tror jag kan bli tuff. Dels så har vi inte samma topp som vi tidigare har haft, så om ingen kliver fram och skottar in målen blir det svårt. Det är också Kentas 4e säsong nu och minns hur det gick för Peo under hans 4e säsong. Det är nog klokt att vi plockat in lite nytt blod i och med Micke Andersson.
Det gäller att vi upprätthåller vårt ”frejdiga” spel och är ”ödmjuka” inför uppgiften.
Går vi till slutspel så är det en bonus.
Fördelen vi har i år är att vi inte lär bli allt för mätta på vinster och får därför inte heller en chock varje gång det går lite knackigt. Under föregående år hade det en tendens att bli mycket tyst i hallen när vi hamnade i underläge.
Min åsikt är att dess då sämre det går dess då mer stöd måste vi ge spelarna. Inte vara allt för snabba och kritisera spelare och ledare utan fokusera på att ge laget så stort stöd som möjligt.

Åter till känslorna inför och under match. Man måste beundra alla hängivna fans i och utanför Supporterklubben som lyckats så bra med att bygga upp stämningen under alla dessa matcher. Även om det inte alla gånger varit det tryck man önskat från klacken så har det i det stora hela varit mycket bra.
Man vill riktigt känna hur den 6 spelaren hjälper laget i svåra situationer!

Tråkig som en annan är så gillar man gamla, ”Komigentimrå”, ”Hejjahejjahejjatimrå, timråikärdombästa” och naturligtvis, ”Vi är Timrå och vi ger aldrig upp”. Funkar skitbra!
Vem är det som står kvar? TIK står när andra faller! Saknar den!
”Kämpa timrå” skulle bli bättre med rätt betoning!
Tycker också att Tifona har varit ett trevligt inslag. Det är en trevlig stämningshöjare. Även om jag har svårt med att man hånar folk med banderollerna. Satsa på positiva meddelanden till våra egna i stället!

Nu ser jag fram emot en ny säsong med bra fartfylld hockey, med underbara supportrar som visar att de älskar sitt Timrå IK men låter bli att håna motståndarna.
Ser fram emot många medryckande sånger från klacken och svidande röda händer efter varje match.

Nå är det bara hockey som gäller, nja jag har några andra intressen också. Musiken som spelas är Bruce Springsteen. Dryck som föredras är stout och single malt whisky. Favoriten är en 17 årig Ardbeg.
Och sedan har man ju familjen förstås. Fru och 3 barn som även de får följa med på match då och då.

Hockey är inte allt i livet men visst vore livet bra mycket tristare utan!