Elitserien 09/10 - Djurgården
0 kommentarer · 2009-08-07 11:10
Pätr
963 inlägg · 43202 besökare
963 inlägg · 43202 besökare
Förra säsongen var Djurgården länge med och kämpade om slutspelsplatserna, men när serien var färdigspelad stod det klart att man placerat sig som nummer 10, i ingenmanslandet mellan kvalserien och slutspelet. En placering som någorlunda motsvarade de förväntningar som de flesta experter hade på laget inför säsongen.
Sommarens spelaromsättning i Djurgården har varit relativt liten. Det betyder emellertid inte att inga betydelsefulla förändringar har skett. Den mest uppseendeväckande och otvivelaktigt den mest kännbara förändringen i truppen är att poängkungen Fredrik Bremberg lämnar Elitserien för att söka lyckan i pengastinna KHL. Förlusten av Bremberg är givetvis blytung då han de senaste säsongerna utkristalliserat sig som en av seriens bästa playmakers, kanske rentav den bästa.
Även Niklas Anger, som ifjol var ett stort utropstecken med sina tjugotre mål, har lämnat laget. Elaka tungor har påstått att Angers framgångar till stor del berodde på nämnde Bremberg. Och visst är det en del av sanningen, men att hävda att en spelare av Angers kaliber är försumbar för Djurgården, det är att ta sig vatten över huvudet. Inte heller förlusterna av talangfulle Robin Frigren och amerikanske David Schneider är obetydliga.
Till backbesättningen har man värvat Kyle Klubertanz från finska TPS. Amerikanen gjorde i alla fall enligt statistiken en godkänd säsong, men jag ska inte drista mig till att försöka bedöma hans kvalitéer som ishockeyspelare. Han beskrivs dock som en bra tacklare, vilket är helt i linje med det tuffare Djurgården som Hardy Nilsson nu vill lansera.
En som definitivt kommer att bidra till tuffare spel är tidigare NHL-proffset Marcus Nilson, som till skillnad från många svenskar väljer att gå i motsatt riktning, från KHL till Elitserien. Marcus Nilson kommer aldrig att kunna ersätta Brembergs poängskörd, men under sin senaste elitseriesäsong mäktade han med 39 poäng och bidrog därtill med en stor portion energi.
I övrigt måste Djurgården berömmas för sin satsning på svenska spelare, och att man har en hel del talanger i truppen. Jag skulle vilja höja ett varningens finger för Carl Gustafsson, som jag tror kan få sitt definitiva genombrott i vinter. Även Andreas Engqvist kan bli ett utropstecken när hockeysäsongen väl börjar.
Trots talanger och tuffare hockey så tror jag att Djurgården kommer att få en jobbig säsong. Gustaf Wesslau i målet har visserligen växt i elitseriekostymen och backsidan har ett trumfkort i Marcus Ragnarsson, som är den stora ledargestalten. Anfallet skrämmer emellertid inte, och jag kan inte längre se vem eller vilka som ska göra målen.
Det vore inte bra för ishockeyn i Sverige om Djurgården tvingades till degradering, men som det ser ut i dagsläget kan det mycket väl bli spel i kvalserien i år. Upplösningen hänger på hur Rögle och Södertälje lyckas, eller kanske snarare misslyckas.
Min placering: 11:a
MOBILT
· 
Förra säsongen var Djurgården länge med och kämpade om slutspelsplatserna, men när serien var färdigspelad stod det klart att man placerat sig som nummer 10, i ingenmanslandet mellan kvalserien och slutspelet. En placering som någorlunda motsvarade de förväntningar som de flesta experter hade på laget inför säsongen.
Sommarens spelaromsättning i Djurgården har varit relativt liten. Det betyder emellertid inte att inga betydelsefulla förändringar har skett. Den mest uppseendeväckande och otvivelaktigt den mest kännbara förändringen i truppen är att poängkungen Fredrik Bremberg lämnar Elitserien för att söka lyckan i pengastinna KHL. Förlusten av Bremberg är givetvis blytung då han de senaste säsongerna utkristalliserat sig som en av seriens bästa playmakers, kanske rentav den bästa.
Även Niklas Anger, som ifjol var ett stort utropstecken med sina tjugotre mål, har lämnat laget. Elaka tungor har påstått att Angers framgångar till stor del berodde på nämnde Bremberg. Och visst är det en del av sanningen, men att hävda att en spelare av Angers kaliber är försumbar för Djurgården, det är att ta sig vatten över huvudet. Inte heller förlusterna av talangfulle Robin Frigren och amerikanske David Schneider är obetydliga.
Till backbesättningen har man värvat Kyle Klubertanz från finska TPS. Amerikanen gjorde i alla fall enligt statistiken en godkänd säsong, men jag ska inte drista mig till att försöka bedöma hans kvalitéer som ishockeyspelare. Han beskrivs dock som en bra tacklare, vilket är helt i linje med det tuffare Djurgården som Hardy Nilsson nu vill lansera.
En som definitivt kommer att bidra till tuffare spel är tidigare NHL-proffset Marcus Nilson, som till skillnad från många svenskar väljer att gå i motsatt riktning, från KHL till Elitserien. Marcus Nilson kommer aldrig att kunna ersätta Brembergs poängskörd, men under sin senaste elitseriesäsong mäktade han med 39 poäng och bidrog därtill med en stor portion energi.
I övrigt måste Djurgården berömmas för sin satsning på svenska spelare, och att man har en hel del talanger i truppen. Jag skulle vilja höja ett varningens finger för Carl Gustafsson, som jag tror kan få sitt definitiva genombrott i vinter. Även Andreas Engqvist kan bli ett utropstecken när hockeysäsongen väl börjar.
Trots talanger och tuffare hockey så tror jag att Djurgården kommer att få en jobbig säsong. Gustaf Wesslau i målet har visserligen växt i elitseriekostymen och backsidan har ett trumfkort i Marcus Ragnarsson, som är den stora ledargestalten. Anfallet skrämmer emellertid inte, och jag kan inte längre se vem eller vilka som ska göra målen.
Det vore inte bra för ishockeyn i Sverige om Djurgården tvingades till degradering, men som det ser ut i dagsläget kan det mycket väl bli spel i kvalserien i år. Upplösningen hänger på hur Rögle och Södertälje lyckas, eller kanske snarare misslyckas.
Min placering: 11:a