Pätr

Som sola i Karlstad – så strålade färjestadspelarna efter fjolårets finalvinst mot HV 71. Som alltid var Färjestad med i gulddiskussionen inför Elitserien, men de tillhörde inte de hetaste kandidaterna, utan fick på förhand stryka på foten för regerande mästarna HV 71 och ett synnerligen slagkraftigt Frölunda. När slutspelet väl drog igång var Färjestad emellertid svårstoppade, och med en storspelande Jonas Gustavsson i målet tog man alltså hem guldet.

Många spelare från guldlaget har nu försvunnit – och det handlar om kännbara förluster. Suveräne Jonas Gustavsson kommer att vakta målet hos Toronto Maple Leaf till hösten, där han också kommer att få sällskap av poängstarke Rikard Wallin, som försöker sig på ett nytt NHL-äventyr. Därutöver försvinner också rutinerade duon Jörgen Jönsson och Peter Nordström, talangerna Mikael Johansson och Johan Motin, samt vasse Eero Somervouri och offensivt skicklige backen Dominik Granak.

I och med Jörgen Jönssons avsked får man känslan av att Färjestad verkligen står inför en generationsväxling. Jönsson är antagligen mer förknippad med Färjestad än Löfbergs Lila, och det känns nästan surrealistiskt att vi aldrig mer kommer få se honom spela för laget.

Samtliga delar av laget har förstärkts och ny förstemålvakt är Henrik Karlsson, närmast från Södertälje. Karlsson är oprövad i Elitserien, men bedöms vara en habil målvakt. Samtidigt kan man knappast förvänta sig att han ska fylla luckan efter Jonas Gustavsson fullständigt, utan på den här positionen är Färjestad försvagat.

Intressantaste backförvärvet är schweizaren Severin Blindenbacher, som uppbär stora förväntningar. Under senaste VM var visserligen Blindenbacher stundtals definitionen för värdelös, men i grund och botten har Färjestad i honom en högklassig back som kommer att bli nyttig i vinter. Från Schweiz hämtas även hemvändaren Sanny Lindström, som till mångas förvåning och besvikelse valde Färjestad, istället för klubben där han fick sitt genombrott, Timrå IK. Sanny Lindström spelar med mycket hjärta och tvekar aldrig att sätta in en tackling, dessutom är han en god ledargestalt, och kommer att tilldelas en av lagkaptensrollerna. Även Fredrik Lindgren, ny från Skellefteå är en kompetent back, som i sina bästa stunder håller landslagsklass. Lindgren kommer dock från en säsong av skadebekymmer och känns sålunda lite svårbedömd.

Forwardssidan har förstärkts med en av Elitseriens bästa defensiva centrar, Johan Andersson. ”Bagarn” är knappast någon blivande poängkung, men kommer däremot få massvis med speltid i boxplay, där han alltid gör en gedigen insats. Däremot bör nya trion Antti Pihlström, Dragan Umicevic och Kent McDonell kunna bidra med en hel del framåt. Den sistnämnde hade ett väl fungerande samarbete med Lee Goren i SAIK för någon vinter sedan, och förhoppningarna i Färjestadslägret är att duon åter ska finna varandra. Umicevic gjorde en bra säsong i jumbon Södertälje förra säsongen, och även om aldrig Pihlström slog igenom i NHL har han tidigare visat att han kan producera på europeisk nivå.

Jag vill ändå höja ett varningens finger. Förvisso har jag haft dåliga vibbar tidigare vad Färjestad anbelangar – och haft fel – men den här gången känns farhågorna mer påtagliga än någonsin. Alltför många tunga pjäser har försvunnit för att Färjestads status som topplag ska vara garanterad. Av de fyra storklubbarna är Färjestad den som ligger mest i farozonen för att få sin status rubbad – i alla fall tillfälligt.

Min placering: 4:a