Pätr

Skellefteå stod för en jätteskräll förra säsongen när man oväntat slog ut Linköping i kvartsfinal. Faktum är; bara att man tog sig till slutspel var en överraskning, då laget var nederlagstippat på förhand. Framgångarna har gett positivt eko i Västerbotten, och Skellefteå verkar andas optimism inför vintern.

Spelaromsättningen i klubben har varit relativt stor. Backtrion Erik Andersson, Fredrik Lindgren och Tobias Viklund har lämnat laget sedan mer pengastinna konkurrenter bestämt sig för att se om sin defensiv. Offensivens mest kännbara förlust är förra årets skyttekung Niko Dimitrakos, som valt att prova lyckan i KHL.

Därtill försvinner även kapabla rollspelare som Kimmo Koskenkorva och Gabriel Karlsson, som tillsammans med Christian Söderström bildade en av SAIK:s bästa kedjor förra säsongen. Något förvånande ratades Kent McDonell, som efter en stark debutsäsong hade det något tyngre ifjol, troligtvis p.g.a. att vapendragaren Lee Goren lämnat laget. Duon återförenas nu i Färjestad.

Under sommaren har begreppet ”Skellefteå-värvning” blivit allmänt vedertaget i hockeykretsar, eftersom man kunnat skönja en röd tråd i spelarrekryteringen. Ingen av Timråbekantningarna Petr Tenkrat, Fredrik Warg eller Yared Hagos hade något särskilt bra fjolår i sina respektive klubbar, men nu hoppas Skellefteå på att den meriterade trion ska få en nytändning.

Petr Tenkrat är en suverän skridskoåkare med enkel spelstil och kapacitet att producera en hel del poäng. I Timrå har välgången varit begränsad, men det ter sin inte otroligt att han ska kunna blomma ut i Skellefteå istället, då laget spelar en hockey som borde passa honom bra.

Fredrik Warg har de senaste säsongerna varit ett återkommande namn i Tre Kronor, men hade liksom hela MoDo ett tungt 08/09. Hans status har ifrågasatts, liksom den ifrågasattes när han presenterades som nyförvärv i Timrå. Då gav Warg tvivlarna svar på tal, frågan är om han gör det igen?

Sedan flytten från Timrå har Yared Hagos haft det motigt. Äventyret i Nordamerika tog slut efter två säsonger i AHL, och därefter har han flackat runt mellan olika elitserieklubbar. Under tiden i Timrå visade han sig dock vara en kompetent tredjecenter, främst med defensiva egenskaper, och får han en liknande roll i SAIK kan han nog komma tillbaka till gammalt gott slag.

Ivan Majesky fick inget fortsatt förtroende i Linköping, mycket beroende på att laget har en oerhört stark backsida. Skellefteå såg då sin chans att förstärka med en tung defensiv pjäs. Antagligen kommer Majesky att bli ett bra kompelement till alla Skellefteås unga backtalanger.

Fransmannen Pierre-Édouard Bellemare gjorde förra säsongen 31 mål för allsvenska Leksand och prövar nu lyckan i Elitserien. Huruvida Bellemare är en given sensation kan diskuteras, men å andra sidan var det inte många som trodde på Niko Dimitrakos heller.

Därutöver släpper Skellefteå fram en hel del spelare från sitt framgångsrika juniorlag, och jag tycker att man har en bra mix av gammalt och ungt. För mig är emellertid Skellefteå lite som MoDo, fast tvärtom. Enligt min hockeylogik är MoDo ett bra lag som gjorde en dålig säsong förra året, medan Skellefteå är ett sämre lag som gjorde en bra säsong. Därför är jag osäker på lagets kapacitet.

Men jag kan inte hitta några direkta svagheter på papperet. Olyckskorparna kraxar visserligen om att laget hamnar i kvalserien om nyförvärven misslyckas, samtidigt som lagets etablerade spelare gör dåliga säsonger. Men å andra sidan hamnar Frölunda i kvalserien under de premisserna…

Nej, jag har bestämt mig för att tro på SAIK i år.

Min placering: 6:a