Pätr

Timrås förra säsong var sannerligen en svajig historia, som fick supportrarna att slitas mellan hopp och förtvivlan. I slutändan lyckades man bärga den åttonde och sista slutspelsplatsen, men fick se sig utslagna efter en hård matchserie mot finalisten HV 71. Med tanke på vinterns resultat måste jag ändå säga att Timrå reste sig på ett anmärkningsvärt sätt, och även om slutspelet tog slut tidigt så var det ändå säsongens glädjeämne.

Inför säsongen 09/10 har en rad etablerade spelare lämnat truppen: Elitseriens kanske bäste PP-back, Mikko Lethonen har flyttat till elitseriekonkurrenten Frölunda, allroundkunnige forwarden Mika Pyörälä har blivit NHL-proffs i Philadelphia Flyers, precis som tidigare förstemålvakten Johan Backlund. Lägg där till att defensive specialisten Johan Andersson försvunnit till Färjestad, snabbskrinnaren Petr Tenkrat till Skellefteå och förra säsongens tongivande förstecenter Tom Wandell till Dallas Stars, så inser man att det funnits mycket att jobba med för sportcheferna under sommaren.

Särskilt kvällstidningarna har varit sedvanligt duktiga att understryka hur många spelare som lämnat truppen, däremot har det inte varit lika mycket skriverier om att det också har tillkommit en del intressanta namn. Målvaktssidan har förstärkts med Brynäs Anders Lindbäck, vilken kommer att få konkurrera med Magnus Åkerlund om förstaspaden. Timrå har i och med det två talangfulla målvakter med hög kapacitet att tillgå. Vad som däremot oroar är att ingen av dem har någon större erfarenhet av att agera förstemålvakt på elitnivå.

Backuppställningen har förstärkts av två talanger i form av Elias Granath och Fredrik Sonntag, samt två etablerade namn: Mattias Karlsson och Petr Caslava. Mattias Karlsson gjorde en strålande säsong i AHL förra vintern och tillhör de intressantaste backarna i Elitserien. Mattias säger själv att han strävar efter att få representera Tre Kronor, och det vore ingen överraskning om han uppnår den målsättningen.

En som har betydligt mer erfarenhet av landslagsspel är tjecken Petr Caslava. Caslava har använts flitigt i tjeckiska landslaget de senaste åren och bör bidra med god stabilitet bakåt. Granath och Sonntag känns båda svårbedömda, och även om man som supporter givetvis hoppas på ett genombrott så kan man nog inte ställa alltför höga krav.

Centersidan var Timrås stora svaghet förra året, något man nu försökt råda bot på genom att förse sig med en rad potentiella centrar. Den som sticker ut mest i skaran är kanadensaren Daniel Corso, som kommer från ett anmärkningsvärt bra år i Finland. Förhoppningen är att han kommer att prestera bra även i Sverige.

Bland övriga centerförvärv märks Gabriel Karlsson, senast i Skellefteå. Karlsson har kallats för en breddspelare, något som känns lite orättvist med tanke på vad han uträttade förra säsongen. Karlsson blir bara bättre och bättre och han kan gott och väl få chansen i landslaget i vinter. Att bedöma Laurent Meunier känns i dagsläget svårt. Men han har massor av internationell erfarenhet och bör vara en habil tredjecenter i Elitserien. Dessutom utmanas han av talangfulle Anton Lander.

Vid ispremiären släpptes en liten värvningsbomb när det stod klart att Niklas Anger blir Timråspelare. Anger gjorde en utmärkt säsong i Djurgården ifjol och kommer att få bära stora förväntningar på sina axlar. Att han ska kunna återupprepa målskörden från förra säsongen (23) känns tveksamt, men man borde kunna förvänta sig runt femton mål från Angers klubba.

Överlag tycker jag att Timrå känns mycket svårbedömt. Defensivt är laget stabilare än förra säsongen, frågan är hur bra man är offensivt. Både Wandell och Pyörälä stod för goda poängskördar förra året, nu är det upptill spelare som Corso och Anger att fylla luckorna.

Timrås prestationer den kommande säsongen är mycket beroende på huruvida värvningarna slår väl ut. Om man lyckats hitta rätt spelartyper och slipper större skadebekymmer, så kan man bli ett topplag. I den sämsta av världar kan det bli missat slutspel.

Mitt tips: 7:a