963 inlägg · 43202 besökare
En sjätteplats var bättre än jag hade förväntat mig från Gävlelaget. Inför säsongen förväntade jag mig en stenhård kamp runt slutspelssträcket, som skulle vara ända till den sista omgången, och att Brynäs tillsist skulle bli det lag som fick ta tidigt sommarlov.
Jag hade hälften rätt. Det blev en rafflande slutstrid, däremot var Brynäs aldrig indragna i den, utan placerade sig på en stabil slutspelsplats. Hur kunde det bli så? Svaret är ganska enkelt: I stort sett allt fungerade precis som det skulle.
De mest upphausade värvningarna inför säsongen var Eero Somervouri och Magnus Kahnberg, där den sistnämnde var lite av ett frågetecken efter någon mager säsong i Frölunda. När säsongen sumeras kan vi konstatera att Somervouri levererade så som det förväntades, och även om Kahnberg inte nådde alltför högt i poängligan så prickade han in tjugo mål, vilket givetvis är en mycket bra bedrift.
Jacob Markström i målet darrade lite i slutet av förra säsongen, men kom tillbaka starkt och kommer att spela i NHL kommande säsong. Jag törs nog säga att Markström var Elitseriens bästa målvakt den gångna säsongen och han hade en stor del i Brynäs fina tabellplacering.
Till säsongens besvikelser hör Lars Jonssons skada. En frisk Jonsson är en man för Tre Kronor, och bortfallet av honom var självklart ett stort avbräck för Brynäs. Inte heller Jonas Nordqvist klev fram på det sätt lagledningen hade hoppats på, även här är skadebekymmer en del av förklaringen.
Sammantaget gör Brynäs en väl godkänd säsong, och man måste ge en eloge till såväl laget, som tränare och sportchef. Ett gediget arbete från samtliga i ledet låg till grunden för den lyckade säsongen. För brynäsarnas del är det bara att hoppas på att det kommer att fortsätta på det här sättet.
En sjätteplats var bättre än jag hade förväntat mig från Gävlelaget. Inför säsongen förväntade jag mig en stenhård kamp runt slutspelssträcket, som skulle vara ända till den sista omgången, och att Brynäs tillsist skulle bli det lag som fick ta tidigt sommarlov.
Jag hade hälften rätt. Det blev en rafflande slutstrid, däremot var Brynäs aldrig indragna i den, utan placerade sig på en stabil slutspelsplats. Hur kunde det bli så? Svaret är ganska enkelt: I stort sett allt fungerade precis som det skulle.
De mest upphausade värvningarna inför säsongen var Eero Somervouri och Magnus Kahnberg, där den sistnämnde var lite av ett frågetecken efter någon mager säsong i Frölunda. När säsongen sumeras kan vi konstatera att Somervouri levererade så som det förväntades, och även om Kahnberg inte nådde alltför högt i poängligan så prickade han in tjugo mål, vilket givetvis är en mycket bra bedrift.
Jacob Markström i målet darrade lite i slutet av förra säsongen, men kom tillbaka starkt och kommer att spela i NHL kommande säsong. Jag törs nog säga att Markström var Elitseriens bästa målvakt den gångna säsongen och han hade en stor del i Brynäs fina tabellplacering.
Till säsongens besvikelser hör Lars Jonssons skada. En frisk Jonsson är en man för Tre Kronor, och bortfallet av honom var självklart ett stort avbräck för Brynäs. Inte heller Jonas Nordqvist klev fram på det sätt lagledningen hade hoppats på, även här är skadebekymmer en del av förklaringen.
Sammantaget gör Brynäs en väl godkänd säsong, och man måste ge en eloge till såväl laget, som tränare och sportchef. Ett gediget arbete från samtliga i ledet låg till grunden för den lyckade säsongen. För brynäsarnas del är det bara att hoppas på att det kommer att fortsätta på det här sättet.