Elitserien i backspegeln - Frölunda
0 kommentarer · 2010-04-07 11:00
Pätr
963 inlägg · 43202 besökare
963 inlägg · 43202 besökare
I mina ögon är Frölunda den här säsongens största flopp, i stark konkurrens med Modo ska tilläggas, men det känns ändå som Frölunda drar det längsta strået i kampen om den icke hedersvädra titeln. Visst, Frölunda tog sig till slutspel, vilket Modo inte mäktade med. Samtidigt måste prestationen ställas i relation till förväntningarna.
Och mina förväntningar på Frölunda var enorma. Med en rad fina nyförvärv som spetsade till en redan kompetent trupp såg man enligt mig ut som blivande mästare. För hur jag än granskade laget kunde jag inte hitta några svaga punkter. I mål hade man Johan Holmqvist, en av Elitseriens bästa målvakter. På backsidan hade man inte bara defensiv kvalité, utan även fruktade powerplay-pjäser i form av Janne Niskala och Mikko Lehtonen. Och forwardsuppställningen innehöll såväl potentiella skyttekungar som NHL-meriterade gnuggare.
Men någonstans på vägen så gick det fel, så oerhört fel. Laget, som tycktes byggt dominera hockeysäsongen sladdade i tabellen, och även om man aldrig var indraget i den definitiva bottenstriden så kändes slutspelsplatsen länge hotad. Hur kunde det bli så? Jag har inget bra svar på den frågan, men det är uppenbarligen någonting som inte fungerar nere i Göteborg.
Tränaren Ulf Dahlén har hamnat i skottgluggen, något som knappast är särskilt förvånande. Traditionen i hockey-Sverige är sådan att tränaren oftast får bära hundhuvudet när laget underpresterar. Det är bara i Timrå vi har lite stil och verbalt slaktar såväl tränare som sportchef och klubbledning.
Nåväl, jag antar att Frölunda, med Mats Ahdrian och Kent Norberg i spetsen, återgår till ritbordet och försöker att bena ut vad som gick fel och hur ett nytt debacle ska kunna undvikas. För närvarande verkar kreativiteten emellertid gå på sparlåga och huvudspåret verkar vara att återuppliva gamla lyckodrag från Nubbens tid i Timrå.
Hur man kommer att lyckas återstår att se. Det enda jag är övertygad om i dagsläget är att man kommer att lyckas, på ett eller annat sätt. Frölunda känns som en oerhört stabil förening och trots några magra år tror jag att ställningen som en maktfaktor i svensk hockey kommer att vara ohotad en lång tid framöver.
MOBILT
· 
I mina ögon är Frölunda den här säsongens största flopp, i stark konkurrens med Modo ska tilläggas, men det känns ändå som Frölunda drar det längsta strået i kampen om den icke hedersvädra titeln. Visst, Frölunda tog sig till slutspel, vilket Modo inte mäktade med. Samtidigt måste prestationen ställas i relation till förväntningarna.
Och mina förväntningar på Frölunda var enorma. Med en rad fina nyförvärv som spetsade till en redan kompetent trupp såg man enligt mig ut som blivande mästare. För hur jag än granskade laget kunde jag inte hitta några svaga punkter. I mål hade man Johan Holmqvist, en av Elitseriens bästa målvakter. På backsidan hade man inte bara defensiv kvalité, utan även fruktade powerplay-pjäser i form av Janne Niskala och Mikko Lehtonen. Och forwardsuppställningen innehöll såväl potentiella skyttekungar som NHL-meriterade gnuggare.
Men någonstans på vägen så gick det fel, så oerhört fel. Laget, som tycktes byggt dominera hockeysäsongen sladdade i tabellen, och även om man aldrig var indraget i den definitiva bottenstriden så kändes slutspelsplatsen länge hotad. Hur kunde det bli så? Jag har inget bra svar på den frågan, men det är uppenbarligen någonting som inte fungerar nere i Göteborg.
Tränaren Ulf Dahlén har hamnat i skottgluggen, något som knappast är särskilt förvånande. Traditionen i hockey-Sverige är sådan att tränaren oftast får bära hundhuvudet när laget underpresterar. Det är bara i Timrå vi har lite stil och verbalt slaktar såväl tränare som sportchef och klubbledning.
Nåväl, jag antar att Frölunda, med Mats Ahdrian och Kent Norberg i spetsen, återgår till ritbordet och försöker att bena ut vad som gick fel och hur ett nytt debacle ska kunna undvikas. För närvarande verkar kreativiteten emellertid gå på sparlåga och huvudspåret verkar vara att återuppliva gamla lyckodrag från Nubbens tid i Timrå.
Hur man kommer att lyckas återstår att se. Det enda jag är övertygad om i dagsläget är att man kommer att lyckas, på ett eller annat sätt. Frölunda känns som en oerhört stabil förening och trots några magra år tror jag att ställningen som en maktfaktor i svensk hockey kommer att vara ohotad en lång tid framöver.