Pätr

10. Brynäs

Spelaromsättningen i Brynästruppen har varit förhållandevis liten det senaste året. Ändå har Brynäs varit något av rubrikernas lag under Silly Season, då man fått se tre (!) målvakter försvinna till NHL. Att Markström skulle ta steget över var visserligen en självklarhet, däremot var det betydligt mer överraskande att Eddie Läck och Mattias Modig skulle göra detsamma. Förlusterna var givetvis inte bra för Brynäs och målvaktssidan är utan tvivel lagets akilleshäl.

Inför säsongen ställer laget förhoppningarna till Niklas Svedberg och Björn Bjurling. Frågetecknen är därmed betydligt fler än utropstecknen. Bjurlings senaste säsong i Södertälje var medioker, och det är svårt att sia om vart han befinner sig idag rent formmässigt. I grund och botten ser jag emellertid Bjurling som en kapabel elitseriemålvakt – knappast med kapacitet att axla Markströms mantel – man habil.

Svedberg är ung och talangfull, men har ännu inte fått något definitivt genombrott. Ska man tro experttyckarna är det bara en tidsfråga innan genombrottet kommer, och det är sålunda inte otroligt att Svedberg växer ut till en fullfjädrad elitmålvakt under kommande säsong. Gör han det, eller om Bjurling kan spela den hockey han spelade i Södertälje för ett par säsonger sedan, då blir Brynäs att räkna med.

För på utespelarsidan är läget stabilt. Tyngsta förlusten är Juuso Heitanen, som bestämt sig för spel i HV till vintern, men i övrigt finns det direkt inga förluster att tala om. Förvisso ställer jag mig lite frågande till varför man inte försökte förlänga med kanadensaren Stephen Dixon, som stod för tjugo mål förra säsongen, men jag får förmoda att klubbledningen vet vad den gör.

Då förlusterna varit få blir det sällan särskilt många nyförvärv, och det gäller även för årets Brynäs. Värvningen som sticker ut mest är den av Mattias Ekholm, Moras juniorlandslagsback. Flera klubbar var ute efter Ekholm och tillsist vann Brynäs budgivningen. Laget kommer nog ha stor glädje av den segern i vinter.

Forwardssidan är inte någon skrämmande läsning, men det finns en del spetskompetens i spelare som Somervuori och Kahnberg. Dackell bidrar med värdefull rutin, och jag har en känsla av att Sebastian Lauritzén kan göra en riktigt bra säsong. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att truppen ser skadekänslig ut.

Min stundade övertygelse är att Brynäs hamnar i det så kallade ”Ingenmanslandet”. Laget känns för stabilt för att hamna i kvalserien, men inte tillräckligt vasst för att nå slutspelet. Samtidigt finns det kapacitet i truppen, och kliver en av målvakterna fram och presterar på sin högsta nivå – då finns det möjligheter att Brynäs spelar hockey även i april.

9. Södertälje

Ett lag med skrällpotential. Södertälje har de senaste två säsongerna fått försvara sin elitseriestatus i kvalserien, och flera tippare tror att detta kommer att upprepas även i år. Själv är jag inte lika säker, utan höjer ett varningens finger för Sportklubben.

Förlusten av Linus Klasen är givetvis blytung, och någon potentiell ersättare finns inte i den befintliga truppen. Jag misstänker att man från klubbledningens sida inte heller är fullt tillfredställda med förlusten av Daniel Josefsson, som varit en av lagets bästa backar de senaste säsongerna.

Därutöver har spelarförlusterna varit relativt ringa, samtidigt som man gjort en del intressanta nyförvärv. Backsidan har blivit så fullproppad med finnar att den närmast kan liknas vid svår acne, och satsningen har goda möjligheter att slå väl ut.  Markus Seikola vräkte in poäng i SM-liiga förra säsongen, och Arto Laatikainen är en riktigt bra elitserieback förutsatt att han får vara skadefri. Kalteva och Seppänen har inte alls samma meriter som sina landsmän, men rapporterna talar om god potential.

Även i anfallet återfinns ett finskt nyförvärv, Pekka Saarenheimo. Saarenheimo kommer från en tung säsong i Kärpät och har värvats som ersättare för skadad Petri Pakaslahti. Jag är osäker på Saarenheimos status, och har inte hört någon förklaring till den landslagsmeriterade centerns misslyckade under förra säsongen. Men här kan Södertälje definitivt ha en guldklimp.

Av övriga nyförvärv känns förre Linköpingskaptenen Joakim Eriksson och amerikanen Ryan Lasch som de mest intressanta. Lasch gjorde förövrigt en lyckad debutmatch i Södertäljetröjan och jag bedömer honom som en spelare som kan bli ett utropstecken i Elitserien till vintern.

Det viktigaste som hände i SSK under Silly Season var nog ändå att lånet av målvakten Riku Helenius förlängdes ytterligare en säsong. I Helenius har man en riktigt bra målvakt. Redan under fjolåret gjorde Helenius ett stort avtryck i klubben, och var en av de främsta anledningarna till det stabila och vinnande spelet laget visade upp under kvalserien.

Sammantaget är samtliga lagdelar i Södertälje välbyggda och som jag inledningsvis påtalade så har laget stora chanser att överraska – slutspel är ingen omöjlighet. Att jag inte tippar laget högre beror främst på traditionen. Södertälje har för vana att inte riktigt räcka hela vägen fram, och jag vet inte om den här säsongen blir en upprepning av gamla synder eller ett trendbrott.