Pätr

Som om inte pågående säsong vore nog att gräma sig över så dyker det också, med jämna mellanrum upp obehagliga rykten om en inte alltför avlägsen framtid - nämligen den kommande säsongen. Någon gång i höstas skrev Thomas Ros i sin blogg om ett rykte som placerar Fredrik Hynning i LHC nästa säsong. Jag vill lova att han skrev varje ord med njutning. Och så sent som idag var samme Ros med och avslöjade att även Mika Pyörälä tycks vara förlorad för Timrå.

Som om inte det vore nog med eländet står Timrå med en hel hop av utgående kontrakt. Inte heller det har undgått Aftonbladet, och antagligen sålde man ett par lösnummer extra här i regionen när man tryckte upp stora, svarta rubriker om en hotande spelarflykt. Att det sedan ser likadant ut för i stort sett varenda seriekonkurrent, och att en sådan situation är mer en regel än ett undantag i dagens elithockey, framgick av någon underlig anledning först när man läste innantill...

Nåväl. En ny säsong kommer snart att stå för dörren, och om inget oförutsett inträffar kommer sportcheferna i Timrå få en hel del att göra fram till dess. Det mesta tyder på att flera namnkunniga spelare försvinner, och dessa måste givetvis ersättas på ett eller annat sätt. Hade den en gång helgonförklarade Nubben suttit kvar som sportchef hade jag lugnt lutat mig tillbaka. På något sätt lyckades han i stort sett alltid göra intressanta värvningar, och ställa ett slagkraftigt lag på banan vid säsongsstarten.

Jag hyser inte lika stor tillit till våra nuvarande sportchefer. Hittills har de inte gjort ett särskilt övertygande jobb. I månader har jakten på en back pågått, men medan andra lag har värvat försvarsspelare har Linkan och Robban mest kikat runt på marknaden och slängt sig med fraser som att "ingen är direkt aktuell". 

Nej, de har verkligen inte övertygat mig om sin kompetens, men jag är inte säker på att det bara är de som ska lastas för att nyförvärven har uteblivit. När jag läser vad som skrivs i tidningarna får jag känslan av att Thomas Johansson har minst ett finger med i spelet, och att samme man håller så hårt i slantarna att det antagligen är ganska svårt för sportcheferna att knyta till sig spelare.

Men till nästa säsong måste man i vilket fall värva spelare, om man inte vill stå utan lag, och det tror jag knappast man är intresserade av. Frågan är bara vilka spelare som ska värvas. Jag skulle kunna tänka mig att det finns fler än en supporter som drömmer om namn som Niklas Nordgren, Petri Kontiola och Sanny Lindström. Jag tillhör en av dem, men jag befarar att allt kommer att stanna vid en dröm. Plånboken verkar förvånansvärt tom, och det brukar dessutom vara problematiskt att locka etablerade spelare till ett lag som kämpar i seriens nedre regioner. Jag minns att Nubben berättade om en tid när Timrå fick ta de spelare som andra klubbar ratat. De är inte tillbaka där ännu, men trenden talar tyvärr om att de är på väg dit.  

Risken är nog att de tunga namnen kommer att utebli under Silly Season, fast det behöver inte nödvändigtvis vara av ondo. Nej, jag försöker att vara optimist och se ljusglimtar, och jag tycker mig kunna skönja några även nu.

Om man tar en titt på elitserietabellen så ser man att SAIK, Luleå och Brynäs smugit sig in bland de fyra peningstinna lagen, och i alla fall de två förstnämnda är med och krigar i toppen. Detta fastän de knappast har några imponerande trupper. Skellefteå var ju faktiskt riktigt utdömda inför säsongen. Dimitrakos, en halvgrek, vad ska han tillföra, var det nog en och annan som frågade sig inför säsongstarten. Nu vet vi - massor skulle det visa sig. Ungefär detsamma gäller med Luleå. Laget har ett par klasspelare, men i övrigt är truppen ganska anonym. Ändå lyckas man långt över förväntan.

Samtidigt ser vi upphaussade lag som underpresterar något fruktansvärt. Södertälje var tippade högt av många experter inför säsongen, men nu ligger man på delad sistaplats och tilltänkte skyttekungen Hannes Hyvönen har lämnat kringelstan. Modo har inte heller infriat förväntningarna. När jag läste deras egen tidning innan serien börjat blev jag övertygad om att de skulle kunna vara med och kämpa om guldet. Nu, med mer än halva serien spelad, är de allmänt ansedda som det främsta av krislag. Förvånande.

Kanske spelar inte namnen som står på ryggen så stor roll trots allt. Det viktiga verkar snarare vara att värva spelare med rätt inställning och egenskaper. Därför gräver jag inte ned mig över att vi troligen kommer att få se en Silly Season utan bomber som ger eko i hockeysverige. Istället väljer jag att vara full av förhoppning. Valeri Krykov var ingen värvning jag höjde på ögonbrynen åt, inte heller Kent Manderville eller Anton Strålman, men det de presterade på isen var däremot uppseendeväckande.

Nej, inför nästa säsong kommer Timrå antagligen ha en trupp med betydligt mindre av forna dagars stjärnglans, men det behöver inte betyda att det blir en usel säsong. Ett gammalt uttryck säger att motivation slår klass, och det är knappast någon klyscha.

Är det egentligen så mycket att bry sig om, det som står på papperet? Tidigare tyckte jag det, men numera är jag mer tveksam. Tack och lov så ska det spelas om poängen och det är på isen det avgörs. Inte på papperet.

Tack och Gott nytt år!