Oro och nerver? När rädslan att förlora sakta blir större än glädjen att vinna... Det råder inget tvivel att alla spelare i Timrå IK kan hantverket ishockey.
Just nu sviktar lagmaskinen.
Är det orutinen av högsta serien som visar sitt fula tryne? Är det problem med samspelet? Många nya pjäser som ska igång och anpassas i ett nytt grundspel och typ ”tre-ledar-system”...
Jag tror att det handlar sjukt mycket om psykologi och kommunikation...
Viktigast! Ge aldrig upp stödet på läktarna och till klubbmärket!
Glöm aldrig Dahléns inställning när det såg som mörkast ut i kvalet mot Karlskrona...
Hahl Bundy 2.0: Jag ger fan upp. Förstår inte frågan fast jag stirrat på det du skrivit i över 10 minuter...
Jag vet i alla fall varför mina nu vuxna barn håller stenhårt på Timrå IK. När dom var små fick dom välja att hålla på vilket hockeylag dom ville. (Dom är födda i Mälardalsområdet) Valde dom inte Timrå IK, då fick dom ingen mat.
”I have a dream that one day every valley shall be exalted, and every hill and mountain shall be made low, the rough places will be made plain”
Jag tror faktiskt att det här laget kan resa sig. Jag vill att vi siktar på play in!
NHL-Dahlén ringer farsan som går ner i Timrås omklädningsrum. Där ber han om ordet. Han pratar utan att höja rösten i några minuter. Han lämnar därefter en grupp där ny glöd tänds...
Jag tror fan att mycket handlar om inställning och motivation. Alla spelare i Timrå IK kan spela och begripa ishockey.
Lek med tanken att en spelare som Per Svensson som harvat i HS i nästan hela sin långa karriär skulle bli den bästa backen och typ mest motiverade i ett SHL-Timrå. Det vore väl fan helt omöjligt med alla inköpta betydligt dyrare och namnkunniga spelare?
Där tror jag nyckeln finns. Legoknektar som går på slarv och halvfart utan mer motivation än att genomlida ytterligare en löneperiod.
Hur fan vänder man det?
Någon måste väl sätta ner foten? Laget? Tränare? Supportrar? Styrelse? Sponsorer? Publik? Media?
Jag vet inte... Det är en nöt att knäcka.
Men skammen att inte ge allt i motsats till att bli älskad av oss supportrar handlar om förståelse, inställning och bör begripas av alla som avlönas av oss och Timrå IK. Misstag kan alla göra. Men att inte ta med hjärtat in i Timrå IK, det kan vi inte lalla bort.
# Brist på disciplin leder till att Timrå inte bara är det lag som oftast spelar i boxplay, de är därtill laget som släpper till flest skott och mål i den spelformen.
# Det finns inget lag i SHL som spenderar mer tid i egen zon.
# Corsi-siffrorna (skottförsök för/mot) är sämst i ligan. Helst vill du ligga över snittet på 50 procent. Timrå ligger närmare 40.
# Inför mötet med Frölunda hade Timrå producerat endast elva mål på nio matcher i fem mot fem. Mer än hälften av den totala målskörden syntes i PP och BP-kolumnen.
# Endast ett lag i SHL är sämre på att komma till avslut i skottsektorn än Timrå (snittar 11 skott per match därifrån).
Vidrigt jobbigt att invänta matchen i afton. Det är en helt ny form av ångest. Som en otäck mardröm.
Jag brukar skriva:
- Giv oss frid. VINN!
Men nu skulle det fan räcka om några av våra spelare och ledare klev ur zombie-skalet och plockade fram lite enkelt jävla grundspel och en massa vilja och jävlar anamma!
OCH JAG VILL INTE HÖRA ETT JÄVLA ORD OM ATT VI FÖRSÖKER HITTA EN JÄVLA TYDLIGHET I VÅRT SPEL!
Frölunda -Timrå IK. Ångesten är bedövande. Jag mår faktiskt lite illa.
Dessa spelare och ledare kan faktisk spela ishockey. De flesta är välbetalda heltidsproffs på just hockey faktiskt.
Just nu är det något som är jäkligt knas med just den biten.
Det fallerar i det mesta vad anfall heter, det brister i försvar och markeringar. Finns det någon spelidé? Då får den just nu typ Monty Pythons OS-tävlingar för förvirrade utan lokalsinne mm. att se riktigt strukturerad ut.
Spelarna och ledarna i Timrå IK får bra betalt för att ge allt. Vi får inte ett öre. Men vi ger massor till Timrå IK. Vi ger pengar! Vi köper supporterprylar, vi reser, vi köper biljetter, vi sponsrar...
Vi vill ha något tillbaka!
Vi vill ha hjärta, Vi vill ha närvaro! Vi vill ha kamp! Vi vill ha jävlar anamma! Ge oss det! Och du blir en älskad spelare eller ledare även om man förlorar 10 matcher på raken.
Det här håller inte. Fan vad dåligt det här laget uppträder. Frys deras lönen tills dom visar ett rött hjärta. Var är viljan? Var är kampen? Var är taktiken?
Då har man tvättat, strykit och stärkt supportertröjan. Tankat i svindyr diesel i ”MP-hatet” för att sedermera plocka upp minst tre andra TIK-are och styra mot bortastå i gnällbältets högborg.
Första matchen live på jävligt länge...
Känslorna är närmast sakrala och mer högtidliga än när man storstilat lyckades klara konfirmationen och nattvard.
Finns det någon som tror att det går att styra upp och få till ett Timrå IK som kan få två till tre lag efter sig i tabellen när säsongen är över? Är det möjligt med nuvarande uppsättning ledare och spelare?
I natt vaknade jag upp kallsvettig. Jag drömde att jag skulle döma vad som var värst. Spelare som ger upp eller TIK-supportrar som ger upp och i sura protester stannar hemma.
Är det värt att lägga resurser på en resa till Örebro och bortastå på torsdag?
Jo!
Jag ger aldrig upp.
Bara en skada eller sjukdom kan hindra mig från stå på läktaren nu på torsdag och åter försöka lyfta det här jäkla viktiga laget!
Någon coach blir jag aldrig. Men stolt TIK-supporter är jag in i döden.
Fy fan. Timrå skulle satsa på ett bra försvar den här säsongen. Vi har ett försvar som står och tittar på, tappar spelare och uppträder helt uruselt och förvirrat. Det är fan inte ok. Något är generalfel. Vad händer? Vad är fel? Frustrationen är total.
Jag kan ta en förlust. Men då ska våra högavlönade spelare och ledare agera när det ser så här illa ut.
Kan man inte få lite jävla rättvisa? Vi spelar ut Leksand i inledningen. Hade det varit en förbannad bedömningsport hade vi fått alla domarröster. Leksand har några alibiskott och får ett jävla slumpmål.
Dessa jävla trevliga leksingar. Åker man till den där hallen bortom Insjön i sin röda TIK-tröja, då slipper man allt jobbigt som typ ”analvisitering och batongfösning till borta som är normalläget i typ Linköping. Man blir inte instängd i en betongbunker utan mat och vatten och öl som på många andra arenor... Nej för fan! Här blir man gärna bjuden på en öl i baren av någon gladlynt mas som vill snacka hockeykultur och nyfiket vill höra om allt från Lill-Strimma till nutid. Hur fan orkar dom? Ett unikum i den här hockeyvärlden! Ge oss alla poäng och håll käften era trevliga jävlar;)
... När man sitter lätt frånvarande och flinar över lunchgröten och börjar fundera på om inte Ty Rattie ändå helt iskallt står och räknar in maskorna i förhållande till målvaktens vattenflaska på målburen innan han pricksäkert dunkar in punken:)
Det här är inte klokt. Frågan är om åldern börjar ta ut sin rätt?
I går pendlade man hårt mellan glädje, hopp och förtvivlan. Frustrationen var ibland brutal. Jag for skrikande upp och ner i tv-soffan.
Knöt nävarna. Slog nävarna i väggen. Skrek högt!
Vid 1-3 var det mycket nära att 55-tummaren från Samsung singlade ut från andra våningen...
Dånet från Västra Stå triggade ännu mer...
Upplösningen är typ historisk.
Timrå IK kunde inte få en bättre start i SHL. Nu ser publiken att det finns hopp även om vi typ torskar 3-4 matcher på raken. Hur mycket pausunderhållning och jippon man än klämmer in i NHC-arena, är ändå den här typen av insats och stämning det som ger publik och stålar till föreningen.
Västra Stå med omgivning är den sjätte spelaren! Det är satan i gatan publiken som är raketbränslet i THE BIG RED MACHINE!
Woody: Domarna är under all kritik. Det borde alla kunna se om man studerar matchen i efterhand. Det är faktiskt helt otroligt dåligt. Även om resultatet knappast påverkas helt av det i eftermiddag.
Och vi är överjävliga på att dumpa puck.
Vi klättrar stadigt i tabellen över missade få målchanser.