Tikrat

Sportchefen`s jobb idag måste vara ett roligt men också ett väldigt påfrestande jobb. Kriterierna idag att söka efter en passande spelare måste vara otroligt lång. De måste ta hänsyn till allt, samt att alla spelare idag inte vill skriva på för mer än högst 2 år och gärna bara ett, med ett optionsår efter 1 år.
Denna option ligger i regel på spelaren att avgöra, om han vill stanna eller gå efter 1 år. Måste vara svåra beslut sportcheferna får ta, och troligen är det därför felprocenten på värvade spelare är hög och sportcheferna får skit för sina värvningar. Detta trots att de har hittat en spelare som passar till 100% i klubben men på grund av yttre omständigheter, inte passar då serien pågår t.ex. för att han inte får spela med de kedjekompisar som det var tänkt.
Det finns ju som sagt vissa spelare som måste ha rätt miljö och de som klarar nästan allt oavsett miljö..så frågan är vad skall man satsa på?
Det optimala är kanske 2 spetsspelare och 3 grovjobbare i varje kedja men hur får man till detta i dagens hockey.
Idag finns ju inte klubbkänsla och klubbhjärta på alltför många spelare, pengacirkusen styr ju allt.
Sport och affärsliv har tyvärr gått ihop alltför mycket och därför ser det väl ut som det gör.
Fast om jag hade varit spelare så hade jag nog tyvärr också tänkt väldigt mycket på pengar istället för vilken klubb jag vill spela med. För trots att jag inte tycker om det så är det pengar som styr och inte hjärtat/hjärnan idag.
Dock skall sägas att jag beundrar de spelare som ändå finns kvar och som låter hjärtat vara med i valet av klubb.

Vad jag vill ha sagt med detta är att man får tänka 2ggr. innan man anklagar/berömmer en spelare eller Sportchef.