Tikrat

Att vara Timråsupporter är faktiskt väldigt skönt på ett sätt. Tänk vad man får vara med om, man får liksom hela kittet, både glädje och sorg (Just nu lite för mycket sorg).

Man får känna denna otroliga smärta då vi förlorar och sedan ett par dagar senare skrika ut sin lycka då vi äntligen vinner. Sedan börjar vi om igen.

Vi är priviligerade, vi Timråsupportrar, tänk på det.. Tänk på en HV el. Färjestadsupporter, de missar ju så mycket. Att för det mesta gå omkring med ett smile på läpparna kan ju vara kul, men det blir nog tråkigt i längden.

Sedan finns det ju gränser hur mycket smärta och ångest man tål, men tänk de som inte får uppleva detta..otur för dem ha, ha..

Efter en Timrå-vinst är man ju kung i baren och allt är perfekt och efter en förlust känner man sig nersparkad i fotsulorna och vill bara försvinna på en enkelbiljett till något paraplydrinks-land och analysera vad som gick fel. Är faktiskt en riktigt skön känsla det där, att när man vaknar på matchdagen så vet man inte hur man mår då man går och lägger sig. Hockeylivet är härligt.

Sedan det här med krismöte...Modo, Frölunda och Linköping (kanske fler) har redan haft krismöten..efter 6 omgångar av 55 huga...Fortsätter det i denna takt så kommer antalet krismöten vara fler än antalet gjorda mål i år. Fast det är nog bättre med krismöte än att sparka folk tycker jag.

En sista sak på vägen…Tro, Våga, Vinn , Timrå IK