Vad hände, Jonte?
Sitter i vintermörkret på tisdagsnatten och återser 2006 års OS-final. Efter slutsignalen reser sig håret på armarna och när ytterligare några minuter är gångna så ser jag Jonte i båset, då han blev dittagen för att eventuellt spela semifinal och till sist final. Nu höll ju då bl.a. Kronwall som var ett av frågetecknen och därmed behövdes ingen Hedström..
När man ser Jonte där i OS-lagets bås och ett ombyte från att få spela OS-final, så kan man idag inget annat än tänka: Vad hände? Var tog ditt aggressiva spel vägen? Snacket, kraften, viljan, kaxigheten? Idag är Jonte den snälla, försiktiga, frågande sortens spelare.. Förr var han den elaka, den spelaren folk kom för att titta på. Kolla bara på utvisningsminuterna. I och för sig var han skadad stor del av förra säsongen, men vem kan hitta ett motargument till att han blivit alldeles på tok för snäll?
04/05: TIK 92 -> 06/07: TIK 74 -> 07/08: TIK 50 -> 08/09: TIK/DYNM 19
2004/2005 års Hedström var en fröjd att skåda. Varje match jag åkte och såg på så var det Modin och Zetterberg som var höjdpunkterna tillsammans med den mest utsökta grädden på moset, Jonathan Hedström. Det han skapade på isen var unikt, en stämning som inte gick att ta miste på. I varje byte rörde han om i grytan som ingen annan hockeyspelare kunde. Han var spelaren varenda klubb ville ha. Jag har väntat sen du skrev på kontraktet i augusti 2006 på att få se den elaka Jonathan som lämnade timrå för spel i NHL 05/06. I surrender. Tack för showen, Jonte. Den var rent utsagt underbar så länge den varade, men nu är den sorgligt nog över.
Kommer den elake Hedström någonsin tillbaka, inkasserar jag genast säsongsplats, och det skall vara första parkett! För det.... Det är underhållning!
Den Jonte vi fick lära känna...
· 
Kommentarer