· En jävla medgångssupporter bekänner Part II
Ett halvt dygn har passerat sedan jag skrev senast. Mitt utspel kan tyckas vara patetiskt larv eller effektsökeri. Men det handlar inte om det den här gången. Jag vidhåller fortfarande att jag med största sannolikhet gjort mitt inom supportersfären. Men Timrå IK kommer alltid vara laget i mitt hjärta. Mitt utbrott handlar nog mer om en fruktansvärd rädsla och panikångest. Jag vågar inte lita på att de styrande sköter sitt uppdrag på ett korrekt sätt. Jag känner en förnimmelse av plastig golvmatta och målarfärg. Allting känns halvfärdigt och ogjort. Ledningen skjuter upp problematiken på obestämd tid och hela tiden framför sig. Uttalandena i pressen är fruktansvärt kantiga och ambivalenta. Det ges inga tydliga besked eller klara direktiv. Ledningen mörkar nåt djävulskt och håller oss rättrogna på halster och sträckbänken helt i onödan. Jag är allergisk emot sådant. Det finns en känsla utav RUSTA och IKEA över hela föreningen. Allting går i knapp styrfart. Ena dagen skall det värvas, nästa inte. Man tar alldeles för lättvindigt på sina uppdrag, att säkerställa en hållbar produkt. Det snålas och snålas och snålas...
Hur mkt kan man spara egentligen? Vi är sämre än Alecta på att förvalta vårat överskott. Och organisatoriskt är vi sämre än Landstinget på att nyttja de resurser vi har. Det finns inga tydliga linjer eller någon struktur. Man utlovar guld och gröna skogar men sedan drar man i handbromsen och kovänder fortare än Lucky Lukes skugga Man vet inte snart vad man skall hoppas eller våga tro egentligen.
Jag vill ha full insyn i föreningen och förordrar därför att vi skall bolagisera oss och bli introducerade på börsen. Jag vill äga Timråaktier och kunna påverka. Men framförallt vill jag ha en storstädning i ledningen.
Jag vill ha bort bröderna Johansson eftersom de gjort sitt. Vi bör införskaffa en ny klubbdirektör ifrån Näringslivet. Sedan undrar jag varför det inte finns några marknadskapitalistiska krafter som kan värva intressanta affischnamn till klubben?
Sedan borde Supporterklubben öppna en fond där vanligt folk kan donera pengar öronmärkta för värvningar - INGENTING ANNAT! Dessa pengar får inte användas till någonting annat än värvningar. Det skall vara en hårt hållen princip.
Sedan tycker jag att delat ledarskap är öken. Det sänder ut signaler om osäkerhet och otrygghet. Jag vill ha en ny NUBBEN som visar handlingskraft och omedelbart agerar. Inte avvaktar och väntar in i det sista innan någonting görs.
Som det är nu har inte Timrå IK säkerställt ett skit inför nästa säsong. Man är sent ute med att skriva nya kontrakt. Researchen är åt helvete. Varför har inte Linkan redogjort sin Finlandsresa t ex? Det är bara locket på numera. Störtlöjligt!
Och hur skall man kunna ha förtroende för en ledning som inte ersätter det man tappar? Ett enda mellanår kan förstöra 10års arbete. Men det verkar inte Timrå ha förstått. Hur het är Timrå IK som förening idag jämfört med för 2år sedan?
Tom Wandell är jag ruggigt besviken på efter jul t ex. Illusionen om att han verkligen trivdes i TIK var bara nonsens och "bullshit". Laget i mitt hjärta var bara en språngbräda för en mytomspunnen pojkdröm. Han levererade verkligen inte som förväntat efter sin återkomst från Dallas. Wandell tappade ansiktet nånstans längs vägen, kanske på en flight över Atlanten på väg tillbaks till Sverige? Det var alltså han som skulle ersätta Riku Hahl. Hur fan kan man resonera så naivt?
Vad får vi istället för Bagarn och Pyörälä mån tro? En talangfull allsvensk center och nån halvtaskig import ifrån Italien. Billigt och bra!
Det är så att man vill gråta för mindre. Någon behöver ruska om de styrande i toppen så att de upphör med att tänka ettor och nollor hela tiden. Vi har försvunnit in i ett vakuum och har baksug för närvarande. Dammsugarmunstyckena är felmonterade så att skräpet blåses utåt istället för inåt i dammsugarpåsen.
Någonting är väldigt sjukt i dagsläget! Nej nu skall jag knapra neongröna piller och några rosa för humöret och för att finna sinnesro.
Amen.
