Yellowcard

Det var hela 1001 personer som dök upp på matchen mellan Almtuna - Nybro. Varför i hela världen så många trotsade skitvädret och valde att gå på matchen mot Nybro Vikings IF är en gåta!!

Slöa på bårtastå
Nåja, väl på plats slog jag mig ner i vanlig ordning på bortastå för att få sitta! Det är alltid "kul" att sitta här - lite avskilt och ensamt, man kan sträcka ut sig hur man vill typ därför det finns oändligt med plats:



Dessutom kommer man bortafansen nära vilket är ett roligt fenomen i sig. Man vet ju själv hur det är - man åker flera mil för att stötta sitt lag ibland. Eftersom jag inte direkt håller på Almtuna så överdrivet mycket så är det gött att känna på energin hos bortafansen istället och smyg-hejja på Almisarna utan att det syns!

Nybro-gubben
Rebellerna Nybro vikings IF som bildades 1998 genom en utbrytning från Nybro IF hade dock bara ett fan... ETT fan på plats! Jag låter kalla honom för Nybro-gubben. Här ser ni hur han såg ut:



Nybro-gubben bet mest på naglarna och såg bedrövad ut då Almtuna tryckte dit Nybro rejält den första perioden som mycket rättvist slutade 2-0. Andra perioden vägde en hel del och slutade 0-0 och var mest ett sömnpiller. Dock var det en sekvens som var skojig - alldeles i början av andra perioden, typ mellan minut 3-7 tog cirka 15 minuter att spela. Varje avblåsning höll spelarna på att mucka med varandra och det gillade nog båda jag och Nybro-gubben. I och med att Nybro insåg de inte hade nån större chans i matchen försökte de tända till genom att mucka gräl typ. Så borde Timrå göra mer ofta också!

Nåja, Sista perioden tröck Nybro på en hel del. Hade det inte varit för Mark in da park i målet så hade nog Nybro kommit igen. Men som vanligt i sådana lägen gör det ledande laget mål i öppen kasse på slutet. Matchen slutade 3-0. Alla målen kom ifrån Almtunas första-femma som alltid är duktiga. Jimmy Kraft var planens konung och som vanligt var speedkulan Rickard Rollin-Carlsson grymt bra. Han bör man hålla ögonen på - jag tror han går en ljus framtid till mötes, likaså hans yngre bror Victor.

När väl matchen var slut
Så stog Nybro-gubben ensam kvar och tittade sorgset ut över rinken när lagen tackade varandra. Själv beskådade jag den ångestfyllda scenen och började känna mig smådeppad. Jag vet ju hur det känns, uppgivenhet och hopplöshet inombords. Rädsla för att det alltid ska vara så här. Just de där minutrarna efter att ha sett sitt lag förlora är det alltid så tungt.

Nybro-gubben gav inte upp, han stod kvar tills alla Nybro-spelare hade lämnat isen. Ingen tack fick han den här gången, men kanske någon annan gång då fler än han själv är på besök i Gränbyhallen!