Yellowcard

Oj oj oj, vad ska man säga - ledning med 3-1 och det kändes som mot Brynäs när vi hade 2-0... typ... "eh hur fan har nu detta gått till?" och när LHC sedan trycker in både 3-2 och 3-3 på två minuter kändes det inte särskilt bra alls - men ändå ok i ett sympatiskt perspektiv med tanke på att halva laget var borta - en poäng är ju alltid nåt!?

Ju mer tiden gick, ju mer tappade Timrå spelet - man kunde riktigt se hur trötta alla var på banan...

En känsla av "ja men vi har ju halva laget skadat - det är ok" gick snabbt över till besvikelse och "ja men alla lag kommer förlora mot LHC borta ändå... vi tar poängen hemma istället" när LHC tryckte in 4-3.

Trots att grabbarna ser ut att gå på knäna händer något otroligt, som jag tror kommer vara typiskt Timrå i år - vi vänder och vinner på två chanser typ. Helt galet - hur kan Timrå vara så effektiva i år? Hur kan vi vinna matcher vi inte ens är närheten av att dominera?

Trots att laget är på knäna kämpar de som aldrig förr, det är ungefär som om att grabbarna vet om att vi sitter och tittar på dem och skriver "Agera Linkan" som alla dum-puckon gör i gästboken i brist på tro på laget.

Timrå är ruskigt effektiva i år - vi vinner på de få chanser vi har och man kan fan bara luta sig tillbaka och njuta. Maken till lagmoral har jag sällan skådat - det är just därför vi inte behöver agera Linkan! Vi kommer gå långt med det lag vi har nu. Då dessutom junisarna dominerar isen som de gör, behövs det nytt material?