Yellowcard

Jag trodde den så kallade krisen var över. Jag hade fel. Tyvärr vart jag förblindad av de senaste 4 matchernas poäng. Innerst inne hade jag det dock på känn, att krisen bara haft sin början - men jag valde att blunda då jag så gärna ville att det skulle vara bra.

Vad vi som supportrar kan göra
Det är uppenbart att Timrå IK som lag och organisation har ett stort problem. Problemen är på många olika plan, vissa av dem kan vi se och känna när vi ser laget på isen, vissa kan vi bara spekulera i.

Vi kan heller inte påverka allt för mycket eftersom Timrå IK inte är någon direkt demokratisk förening, om det nu är som alla säger; att det är Thomas Johansson som styr och ställer bakom kulisserna.

Om nu så är fallet - vad kan vi som supportrar egentligen göra?
Folk beklagar sig med all rätt, men folk har dessvärre totalt tappat tron på laget som redan bevisat för oss tidigare på säsongen (typ innan Pärssinen försvann) att de faktiskt kan spela hockey!

Detta är såklart lätt hänt när man är riktigt besviken och förbannad. Men detta är inte svaret på hur vi skall lösa problemet.

Hur man löser ett problem
Det finns tre olika vägar att gå då det uppstår ett problem,

1. Gnälla, skälla, sura, bli irriterad, förbannad, besviken osv.
2. Ignorera
3. Göra nåt åt det.

Jag förespråkar alternativ #3 så klart.

Så hur gör vi då?

Vi supportrar löser inga problem genom att säga "värva spelare", "sparka Challe" osv. Detta är önskningar som kommit ur gnäll som ingen egentligen lyssnar på. Om det nu är som alla säger att Thomas Johansson är mannen med all makt, vad spelar det då för roll?
Vi som supportrar måste göra radikala saker för att kunna påverka.

Visa laget och ledning vad vi tycker
Det finns en mängd olika saker man som supporter kan göra:
T.ex. Bua åt laget, vända ryggen till innan match, mailbomba, göra stora banderoller som har tydliga budskap osv. Inget av dessa alternativ förespråkar jag då jag har en annan lösning jag senare kommer att komma till - men grejen är ju den, då gör man ju faktiskt någonting.

Det spelar ingen roll hur mycket vi gnäller i forumet om allt och alla. Vi kan spekulera hur mycket vi vill - det spelar ingen roll. Om man som supporter tror vi kan påverka genom att såga truppen och bli allmänt förbannade i forumet så tror man fel.

Några säger de kommer strunta i att gå på matcherna baserat på rent missnöje - i mina ögon är detta helt åt skogen, det är ju nu laget behöver fansen som mest!

Hammarby hockey - bamsingarna
Alla kommer nog ihåg att Bajen gick i konkurs förra säsongen. Men det många nog inte visste om är att de hade ett av Sveriges mest hängivna hockeyfans - de var inte många, men de fanns där jämt.

I anslutning till alla matcher, även fast fansen visste om att de skulle förlora med 10 mål 100 mil bort så kom alltid samma 20-talet personer till matcherna. Jag har själv stått med dem och bara beundrat.

För För de få medlemmarna i "bamsingarna" spelade det ingen roll att laget låg hjälplöst sist i tabellen, att halva laget lämnade eftersom deras kontrakt sas upp då inga pengar fanns kvar.

Det hade nog inte spelat någon roll om de ens åkt på sina matcher med bara 5 tillgängliga spelare. De gav aldrig upp på sitt lag. Hela deras förening försvann, de slutade aldrig att stötta ändå. Detta kan tyckas vara naivt, men det är det här det handlar om. Att visa sitt lag att vi stöttar dem i vått och tort. Kärleken till laget är allt.

Jag skäms över att vara Timrå-supporter just nu - vårt problem (en jävla formsvacka bokstavligt talat - laget har redan bevisat för oss att de kan!) är ju ett i-landsproblem i perspektiv mot vad Bamsingarna fick uppleva.

Så här löser vi vårt problem
Vi ska göra precis som Bamsingarna gjorde varje match. Vi ska gå på matcherna och stötta så in i helvete! Laget måste se att vi som supportar inte har gett upp. Misslyckas de återigen, ska vi göra samma sak om och om igen. Är det inte vår grej föresten "Vi är Timrå och vi ger aldrig upp?" - stå då fan för det också! När väl säsongen är över, oavsett hur den slutar så vet åtminstone vi supportarar att vi gjorde allt som vi kunde göra.

Avslutningsvis
Min mormor skrev ett brev till mig här om dagen. Hon skriver om verk och sjukdomar som tagit ut sin rätt. Livet som alltid funnits där förut börjar sakta men säkert att försvinna. Hon uppmanar mig att leva livet medans man är ung.

Mormor Ingrid avslutade med orden:

"Älska det är livet".

Jag väljer i detta nu att sätta dessa ord i perspektiv till någonting som ligger mig väldigt nära i hjärtat. Timrå IK. Älska i det här sammanhanget är att inte ge upp när de behöver oss som mest.