hellge: Du räknar som en sosse. Kineserna är beredda och jobba ihjäl sig på alla nivåer, inte bara idrott, för framgång. Vi kontrar med att låta lycksökare starta hästhoppningsgymnasium med hunddressyr som tillval, ett konsensus beslut över blockgränsen...
Lumber Jack: Hon är inte okänd för dig, mig och de som följer cykelsport. Men hade du innan OS frågat svenska folket i allmänhet så hävdar jag att de flesta inte skulle ha en aning om vem hon är.
Poffa: Emma Johanssons bedrift var mäktig, helt klart. Men är det inte så det brukar vara i sporter som inte intresserar svenska folket? Att det dyker upp namn man aldrig hört talas om som överraskar? Jag följde också Emmas bedrift men jag kan inte påstå att hennes insats gjorde att jag fick rysningar. Vi tävlade i segelbåtar, i kanot, i Taekwondo med personer jag aldrig hört talas om.
Bedriften i herrdubbeln var minsann grym. Jag vill påstå att insatsen i semin var av sådan dignitet att det kandiderade till "mitt bästa minne". Men det slår aldrig pingisoraklet Persson.
Persson visar att gammal är äldst. Han kom, han imponerade, han vann mitt hjärta. Vem, i en ålder av 40+, kan prestera det han gjorde? Antagligen ingen.
I en annars tråkig OS-yra väckte Persson och tennisgrabbarna mitt intresse. I övrigt fann jag OS rätt tråkigt, ur svenska mått mätt.
250kg kärlek: Jag har två svenska händelser som roade mig mer än något annat. Och med roa menar jag som i underhållning, inte som i "haha, kolla sopan".
1. Emma Johanssons fantastiska cykelåkning. Rysningar över hela kroppen, när denna rätt så okända yngling tog Sverige med storm.
2. Semifinalen i herrarnas tennisdubbel. På jobbet fick jag inget gjort, jag lyssnade på radion. I bilen hem var jag en trafikfara, jag lyssnade på radion. Väl hemma kunde jag inte sitta still. Istället levde jag mig med i varje boll, som om jag spelade själv. Och sedan kom jublet som förmodligen fick grannarna att tro att jag vunnit en miljon på lottot.
Persson är klar trea.
Och som du säger, i det stora hela så är Bolt och Phelps giganterna i OS.
Sämsta resultatet i modern historia. Så lyder domen för Sverige. Inte ett enda guld, frågan är om vi hade kunnat förvänta oss annat? Vi hade inga solklara favoriter innan OS och mycket riktigt blev det inget guld till Sverige.
Med lite flyt hade vi kunnat ta kanske 4 eller fem guldmedaljer. Men oturen (kalla det vad ni vill) grinade oss i ansiktet. Vi blev utan.
OS giganter enligt mig var i alla fall Bolt och Phelps. Enorma prestationer av fantastiska idrottsmän. Största skrällen är nog Vlasic.
Sveriges utroppstecken är utan minsta tvekan Jörgen Persson.
mattias - 74: Ja, det där var inte vackert att se. Det blir väl ett par veckors avstängning och sen ett paket anabola från OS-pamparna så att han kommer bättre förberedd till nästa OS. Ara den jäv... å andra sidan.
hellge: Antalet deltagare i de olika grenarna kan ju vara värt att nämna i din jämförelse. I lagsammanhang där USA, Kina Ryssland ställer upp med ett lag ställer EU upp med femton, i grenar där USA och Kina skickar tre deltagare skickar EU 40. Så att bara jämföra rakt av funkar inte. Å andra sidan kan man ju i lagsammanhang fråga sig hur bra ett superlag från EU skulle vara...
Kroatien - Frankrike var väl den moraliska finalen eller hur man skall uttrycka det. Island kommer inte ha en chans, Fransmännen är för bra men jag har gärna fel igen :)
Salle: Så GRYMT kul att Island har gått till final i handbollen. Där med har dom tagit sin fjärde OS-medalj genom tiderna. Om jag inte kommer ihåg helt fel spå tog dom medalj i tresteg på 30-talet, judo på 80-talet samt ihöjdhopp för 8 år sedan.
Visst ska Frankrike gälla som favoriter i finalen, men Island är långt ifrån chanslösa.
Icke godkänt av Klüft på långa vägar. Nu tror jag faktiskt att hon funderar på hur hon skall gå vidare. VM- nästa år, eller ska hon gå till avel så snabbt som möjligt och genom det slå två flugor på smällen? Att fortsätta karriären efter barnafödande, vilket för kvinor kan ha rena rama turboeffekten, samtidigt som hon tryggar DNA till nytta för friidrottssverige om några år.
Det var inte jag som började blanda in politik i sporten. Det var säkert någon av de där stora länderna. Därför kommer här ett halvpolitisk men heldomografiskt inlägg.
Jag hörde på sportradion igår. Det var Sveriges radios USA-korrespondent som rapporterade om hur amerikanerna såg på OS. Tittarna i det stora landet i väster såg mest på de stora lagsporterna som volleyboll och basket men också simningen har fått stor uppmärksamhet.
Det rapporterades också att det var lite känsligt att man låg så pass långt efter Kina i medaljligan. Som alla vet räknar man först antal guld, sen silver och sist brons. Detta är hur IOK räknar.
Nu hade visst de stora TV-bolagen i USA börjat räkna det totala antalet medaljer istället där USA låg före Kina.
Nåja, Kina och USA i all ära. Det är Europa och EU som totaldominerar de Olympiska Spelen och kickar but med såväl amerikaner som kineser och ryssar. Här publicerar jag därför den verkliga medaljligan:
Kanske är denna medaljräkning aningen politisk och även kanske något provocerande för somliga. Men visst är den lite kul och ger en ny bild av vinnarskallar.
Därmed leder även EU medalj per kapita med ½ medalj per miljoner invånare, medan både USA och Ryssland hamnar på på en tredjedels medalj. Kina däremot lyckas bara knapa ihop till en artondels medalj.
Medaljer per capita -------------------------------------------------- 1. EU.... 0,50 medaljer per miljoner invånarer 2. Ryss. 0,37 medaljer per miljoner invånarer 3. USA.. 0,32 medaljer per miljoner invånarer 4. Kina.. 0,06 medaljer per miljoner invånarer
Notera också att med fem svenska medaljer ligger vi något över EU-snittet, nästan dubbelt så bra som USA och Ryssland.
Nä, Karro, det här ser inte bra ut. Seriös satsning, hårdträning och formtoppning har gett lika bra resultat som om du skulle ha legat i soffan och käkat kexchoklad samma tid i stället.
Hon ligger en halvmeter ifrån vad man kan kräva av satsningen just nu och då är det bara för att tangera det personliga rekordet.
Det kanske blir kombinationen spjut och stavhopp till nästa mästerskap.
Poffa: Helt sjukt att han vid 42 års ålder går till Os-semi. Helt makalöst. Man blir full av beundran. Hooppas verkligen att han får åka hem med en medalj.
Salle: Om USA hade missflyt i korta stafetterna så hade marginalerna på sin sida i damfotbollsfinalen. 1-0 efter förlängning trots en drös av Brassechanser, speciellt under övertiden.
NuMo: Persson fick bragdguldet 1989. Världsmästare i singel 1991. Visst är det en fantastisk prestation att vara i kvartsfinal i OS men det har ju visat sig att det inom pingisen går att hålla hög klass vid hög ålder. Samsonov som nu betvingades i åttondelsfinalen är 32 år.
Fan Jörgen vilken fantastiskt rafflande math. Själv tänker jag föreslå en djupare psykologisk förklaring. Samsonov tappade matchen när han lyckades fuska till sig en poäng. Det var nog inte riktigt medvetet för jag tror nog att han föreställde sig att hans kantboll var en riktig kantboll, men jag är säker på att han slutligen insåg att det antagligen inte var det. Det blev en samvetsfråga att grubbla över. Man skall inte grubbla. Därefter tappade han momentum och Persson kunde ta över i stället.
www.aftonbladet.se/sportbladet/os2008/article3165371.ab