Lunkster: Håller helt med i det som sägs, det borde finnas nåt större mål. Sättet som träningen sker på spelar också roll.
Tommy Boustedt som är utvecklingschef för svenska ishockeyförbundet har sagt en hel del vettiga saker i den här frågan. Just spontanidrottandet verkar vara både viktigt för framgångar men även så tror jag det är det som ungar tycker är kul.
Kommer själv ihåg hur det var att ha "VM-final" med kompisarna på gården. Det måste helt enkelt finnas utrymme för idrottande/lek även utanför klubbverksamheten.
Precis... det är ju så det tänks. Fast här kanske (obs antaganden) den svenska politiken spelar in lite om man jämför med hysteriska amerikaner som i princip inte har ett juste pensionssystem (värderingar om vi har det ger jag mig inte in på) och då ser möjligheten att ungen skall rädda familjen. Va heter filmen med Denzel Washington som är fängslad far (pga mord på hustrun)till en blivande basketstjärna och morbrodern med familj tar hand om ungarna. Där ser morbrodern möjligheten att bli rik och tar sig an ungarna på ett dåligt sätt....
Jaja... vi har i alla fall ett litet skyddsnät här i Sverige så man borde inte behöva förlita sig på sina barn för ekonomisk stabilitet... det var det jag ville säga, men vi spelar ju i och för sig på Lotto som galningar så drömmen finns väl alltid där... Då tycker jag att Don King är att föredra för han utsätter ju i alla fall inte sina egna barn för det han gör (hoppas jag). Barn behöver föräldrar... men inte föräldrar som pushar hysteriskt och tar tränarroll i stället för föräldraroll
Därför vart jag glad när jag läste ditt länktips...
Lunkster: Självklart så finns det ju undantag (som i all statistik)
Tiger Woods specialiserade sig ju på sin sport vid typ 2(!) års ålder :) Han "råkade" ju också bli rätt bra sedan.
Fast frågan är om inte Tiger och systrarna Williams är rätt less på sin sport när dom är 30, eller kanske redan innan? Iofs så har dom ju då redan tjänat ihop tillräckligt mycket pengar så att dom kan köpa en egen ö i karibien med anställda som passar upp på dem i resten av deras liv.
Fast får jag välja så skulle jag föredra en liten knatte som spelar lekfull fotboll och innebandy med kompisarna under sina uppväxtår, istället för att drilla honom till att bli näste Peter Forsberg så att han "spyr" på kuppen och avskyr allt vad hockey heter för resten av livet. Det gäller ju att se till barnens bästa och inte sitt eget. Man kan ju inte räkna med att ungen ska bli proffs och köpa pappa en lyxmerca i födelsedagspresent. Men det vore ju en rätt fräck bonus :)
samjo: Mycket intressant... undrar hur bra Serena och Vanessa Williams hade blivit med en normal far... *blink* Men det låter hur som helst logiskt då en sport som är rolig, vilket det blir om det är lek som gäller, blir man oftast bättre på... Min far hade en ok inställning... ville jag spela något speciellt så stod han för kulorna... men det var aldrig någon press. Dock trodde han att jag sportade för att bli bäst i världen, och det var ju inte helt sant... å det blev jag ju inte heller ... *ler* Kommer dock att ge mina kottar möjligheter... om inte annat för att slippa se dem växa upp till dataspelstokiga fetbollar, som hatar att vara ute i naturen...
Bifogar en länk med rätt intressant läsning. Visar bl.a. att profilering på en enskild idrott vid låg ålder enbart är hämmande för den personliga utvecklingen. Det är väl egentligen rätt logiskt. Låt barnen vara barn. När man har börjat högstadiet (15+), först då är det kanske läge att "bestämma" sig för vilken sport man vill utöva.
· 
Tommy Boustedt som är utvecklingschef för svenska ishockeyförbundet har sagt en hel del vettiga saker i den här frågan. Just spontanidrottandet verkar vara både viktigt för framgångar men även så tror jag det är det som ungar tycker är kul.
Kommer själv ihåg hur det var att ha "VM-final" med kompisarna på gården. Det måste helt enkelt finnas utrymme för idrottande/lek även utanför klubbverksamheten.