Kan det vara så att skribenten mike66 i själva verket är Stefan Liv?
Frågeställningen är inte alls otänkbar. Idag hade nämligen Smålands-Nytt ett i förhållandena oerhört långt inslag med just Stefan Liv.
Där gick han till angrepp mot avigsidor inom den svenska ungdomshockeyn, med tidig utslagning och allt för hårddragna tränare/ledare.
Liv pekade sedan på sig själv, där han som "ungdomsspelare" inte ens var aktuell för varken TV-Puck, P-landslag eller J-landslag. Sätts ribban för högt kan talanger som Liv lägga av innan det ens handlar om j-hockey. Det var iaf kontentan av Livs budskap till smålänningarna denna fredag i november 2002.
Hahaha, det där var som du vet ett internt skämt. Jag håller nog med Liv(mike66?) om att det är en farlig utveckling om elitgallringar görs i för låg ålder. Talang är bra, men jag hävdar att vilja är mycket mer utslagsgivande för framgång.
Från min egen idrottskarriär har jag sett många som varit stjärnor som barn och ungdom, men sedan försvunnit. En förklaring tror jag är vid vilken tid man kommer in i puberteten. De som är tidigt utvecklade har länge en fysisk fördel som senare försvinner.
De som tidigt blir stjärnor kan ibland bli självbelåtna och lita på sin talang. När de sedan märker att de måste kämpa för att hänga med tröttnar en del och lägger av.
De som å andra sidan hela tiden legat efter i utvecklingen, men ändå kämpat på, får ofta utdelning för sitt slit när de växt ikapp de brådmogna.
Ett favoritexempel som jag brukar tjata om är Glenn Hysén. Vad jag minns platsade han inte i ett enda elitlag förrän han fyllt 16 år. Han blev ganska bra.
westerlind: Liv framförde naturligtvis ingen kritik mot HV eller Dalen som är hans moderklubb!!!
Man får ju se lite till förrutsättningarna om ledarna/klubben är hård.
Här bor vi i en kommun som har 120 000 invånare. Till dessa finns det 3 inomhusrinkar och en utomhusrink. Den senaste inomhusrinken blev verklighet när KA och byggdes och den fick en träningshall. Under alla år i ES har inte HV haft tak över huvudet för mer än A och J-lagen tills KA och byggdes.
Det framfördes också mycket kritik mot HV i våras. En kille från Dalen ville ansluta till HV:s U12. Detta ansåg man vara OK. Men i draget efter den killen ville ytterligare ett 10-tal killar hänga efter. Vilket gjorde att HV var tvungna att sätta stopp, inte ens den första killen ansågs välkommen.
Om HV nu hade tagit emot alla från Dalen så hade årets U12 innehållit 89 spelare. Kvar i Dalen hade det funnits 12 spelare i samma ålderskategori. Vilket hade betytt att 12 Dalenspelare fått glida omkring för sig själva i en inomhushall, medan 89 HV-spelare fått dela tider på utomhusrinken i Huskvarna. Fast vi fått en ny hall för två år sedan behöver man ändå uppnå U13 innan det blir frågan om inomhushockey.
Kan man tänka sig att kommun och landsting drar ner sina underhållskrav i fråga om skola, vård och omsorg? Då kanske alla mellan och högstadier kunde få en konstfrysen bana i anslutning till skolanläggningen. Kanske skulle då ockå "spontanhockeyn" få ett uppsving som det var när en annan var liten. Då spolade kommunen 4 banor i det bostadsområdet jag bodde. Idag var det länge sedan det ens fanns en bana i det området.
Så...en del av problematiken i regionen där jag bor är att det ALLTID ordnar sig med skridsko bara det finns is.
· 
· 
· 
· 
Frågeställningen är inte alls otänkbar. Idag hade nämligen Smålands-Nytt ett i förhållandena oerhört långt inslag med just Stefan Liv.
Där gick han till angrepp mot avigsidor inom den svenska ungdomshockeyn, med tidig utslagning och allt för hårddragna tränare/ledare.
Liv pekade sedan på sig själv, där han som "ungdomsspelare" inte ens var aktuell för varken TV-Puck, P-landslag eller J-landslag. Sätts ribban för högt kan talanger som Liv lägga av innan det ens handlar om j-hockey. Det var iaf kontentan av Livs budskap till smålänningarna denna fredag i november 2002.