Björn VII: ...som är nickedockor i händerna på marknaden. Hockeyn är inte klassisk på den marken. Sponsorpengar i miljoner försöker mana fram ett intresse. Livsstilsbegreppet är ett inneord som är relativt "nytt" inom försäljning. Tidigare har man inte kommit åt att påverka folk så kapitalt. Nu ska man sälja livsstilar. Ironi är vad det är.
Detta var tydligen jättesvårt? Fler ledtrådar med anknytning till bilden.
Snittet för hela ES blev 4 085. Ca 1 500 under var det är i dagsläget.
B-licenserna (10-15 år) minskade för tredje året på raken och understeg 35 000, vilket är ungefär hälften av vad vi har idag.
I ES spelade det hela 8 utlänningar.
Säsongen efter denna slog både DIF och AIK:s snittpublik bottenrekord för ES med 5 305 och 4 053. (DIF har idag ett publiksnitt som är 947 högre)
I övriga landet var det inte mycket muntrare publikunderlag.
2 757, Skellefteå AIK 3 052, Leksands IF 3 343, IF Björklöven 3 536, Brynäs IF
ES-upplägget var följande; 10 lag som spelar 36 omgångar, fyra gick till slutspel, 10:an åkte direkt ur och 9:an fick kvalspela.
ES popularitet är starkt knutet till landslagets framgångar? Denna säsong nådde Tre Kronor sin hittills största framgång när man slår världen med häpnad och når finalen av Canada Cup.
Så frågan kvarstår, när började Stockholmshockeyns publikkris?
Beror ju på vad som menas med Publikkris. När Globen bygdes och efter och runt VM 89 (där f ö Tre Kronor insats var ett fiasko) var det bra drag runt Hockeyn i Stockholm. Jag orkar inte leta upp siffror och datum men jag minns att något år därikring så möttes AIK och DIF i kvartsfinal. Då var det livat på läktaren och 13 850 åskådare.
Jag vet heller inte hur stor Fotbollen var att dra folk där på 80-talet men tror inte det var som nu iaf. Det är väl därför publikkrisen känns större nu. På 80-talet hade väl både DIF och AIK klack dessutom, de är som bortblåsta nu.
· 
· 
