Rögle BK

Metal Guru: Och så kom det sig, en kulen oktoberkväll i nådens år 2012, att Hockeyguden satt för sig själv och spelade läpp och glodde
på en (mycket trist) elitserietabell.

Och i ögonvrån fick han - eller hon? - syn på det lilla samhället Ängelholm och skakade på huvudet med en suck. "Pffft", tänkte han/hon/den. "Titta på dessa människor. Där står 3976 själar, samlade för att se sitt lag spela ännu en match. Ett lag som spelat en komaframkallande hockey, och som håller på att drunkna sist i tabellen. Och nu ska de möta ett av seriens
starkaste lag.

Jamen lycka till. 3976 förvirrade själar, en lördagkväll. Det finns så MYCKET annat de kunde göra. De kunde gå på bio. De kunde sitta i tv-soffan och glo på Så mycket bättre, pimpla vin och äta tacos. De kunde sticka en tröja. Lägga patiens. Vad som helst, skulle vara mer gynnsamt för deras mentala hälsa. Men här står de, och klappar ynkligt och
sjunger sina ramsor lite tamt.

Men vad är det då för FEL på dessa människor? Har de ALLS inget innehåll i sitt liv? Njuter de av utdragna plågor i alla former? Eller, är de kanske bara lite... efterblivna?" Hockeyguden rapade, och sträckte på sig. Och sedan tänkte han/hon/den: "Nåja. Nu är det dags för lite rockn'roll."

Och i Lindab Arena stod bland annat en åskådare som vi kan kalla K70. Och hon var i lika delar häpen och mycket lycklig. Ty det spel hon fick se Rögle spela, kunde hon inte påminna sig att hon sett sedan bröderna Abbott ännu var grönvita. Och den inställning som bland annat Alexander Barta förmedlade med både blick och kroppsspråk, den var närmast att jämföra med Johannes Salmonsson då han klättrade över och GENOM en 100kilos Moraback för att spela fram Mattias Sjögren till 2-1, när Rögle avancerade till ES för drygt fyra år sedan.

Även när matchen var slut, log hon nöjt och såg framför sig hur Barta
la beslag på pucken bakom egen målbur, sneglade på klockan som sa 29 sekunder kvar av PP, och sedan förmådde alla att vika undan i hans väg över isen genom ren vilja och attityd, så att alla kunde förstå att INNAN DETTA PP ÄR ÖVER SÅ SKA DET FANIMIG BLI 2-0. Och så blev det.

I tredje perioden tyckte Hockeyguden ändå att det blev lite för ospännande, och att den lyckliga hemmapubliken kanske riskerade
att drabbas av hybris. Så då bjöd han/hon/whatever den löjliga Clöööben på några skitmål helt i onödan. "För", tyckte Hockeyguden, "det ska ju vara lite som ett Kinderägg. En överraskning, och spännande, och choklaaaaad." Och sedan ritade Hockeyguden in tre vackra och svårt efterlängtade poäng till Rögle, och somnade därefter tvärt, med en än så länge oviss inställning till Röglesupportrarnas fortsatta liv och prövningar.

Men i Ängelholm och på några platser till var människor lyckliga. Ty de hade påmints om att en hockeymatch faktiskt kan vara sådär ROLIG att titta på, och inte bara en utdragen gäspning medan man funderar på när man får åka hem och hur det ska gå i kvalserien.

zigge: Nej det är onekligen väldigt lite av klackarna i taket som Röglesupporter för tillfället. Tidigare under säsongen har det gått bättre för Rögle ju mindre jag följt matcherna, men nu funkar inte ens denna ovetenskapliga hokus-pokus-taktik längre för igår höll jag mig undan alla kommentarer och sportradio tills det var slut. Och "bättre i mycket" hjälper ju inte, om det inte blir flest mål...

Jag tror inte heller att tränarbyte är på långa vägar tillräckligt för att skaka om Rögle tillräckligt. I så fall får det vara i kombination med en större uppröjning. Flera individer på flera platser framstår antingen som direkt oengagerade eller så får de inte alls ut en vettig kapacitet. Och så snart någon blir skadad som Jensen senast så får även de med underkapacitet hållas alldeles för stora delar av matchen. Hampus Lindholm är mycket saknad. Ja, Kung Kenny också, för den delen:-)

Aaltonen var däremot ett gott tillskott till laget och klart bäst när jag såg matchen mot Växjö senast, äntligen någon som tillför lite jävlar anamma och snärt i skridskoåkningen, men det räcker ju inte på långa vägar med en sådan. Och hur länge kommer han att känna sig motiverad att ge järnet, när det brister på så många andra håll och laget sjunker som en gråsten i tabellen och snart inte har något streck alls kvar att spela om? 

Tom Preissing känns oerhört överbetald för det han uträttat hittills, nästan vad han än får i lön. Tjärnqvist känns allmänt trött och mycket ohungrig. För att nämna några som man borde kunna förvänta sig mer attityd och resultat från.

Vad vi ska göra? Ja, just nu känner jag nog 1) på något sätt överleva en mycket mycket lång och föga underhållande grundserie, 2) bänka de som framstår som mest oengagerade legoknektar och slussa in ytterligare från juniorleden och/eller några med minst Aaltonens kapacitet och vilja i avvaktan på den kvalserie som redan skymtar runt hörnet. Och 3) ännu en gång genomlida den för utomstående kanske spännande men för berörda alltför nervslitande serien i mars - april. Så huruvida NHL kommer igång eller inte känns inte som det mest avgörande för Rögles fortsatta öden i nuläget.

Alternativt 4) Hoppas på att Hockeyguden plötsligt kommer på att "ja just ja, Rögle Bandyklubb, i lilla Ängelholm! De hade jag alldeles glömt bort. Men det vore spexigt om de gick till slutspel, det får vi ta och ordna till."