Kan inte låta bli att delge er dom tankar som den gode Knogen skrivit angående den uppblossade domardebatten. Texten är hämtad från gästboken på www.mik.se med Knogens tillstånd.
"Sådär ja gott folk. Får jag lov att presentera en ny vintersport i Sverige; Bandy på hockeyrink.
Hockeyn är död! Jag såg det med egna ögon i Smidjegrav igår kväll. Allvarligt talat, vad är det här för jönseri de håller på med?
Jag tillhör själv den kategori hockeyälskare som applåderade beslutet att bli hårdare vad gäller fasthållningar och hakningar. Jag har tyckt att det tillåtits allt för mycket, allt för länge. Det var som den gamle legenden Rolle Stoltz en gång sa (ung.); "Jag fattar inte vad som händer med min sport. Det ser mer och mer ut som konståkning där spelarna åker i par över isen". Den enda gång som det kunde bli utvisning då var när "ryggsäcken" blev FÖR tung så den andre ramlade. Det var inget annat än spelförstörande och tråkigt. Överstegrisar som inte behövde ha särskilt bra spelsinne fick fördelar gentemot eleganter.
Men behöver man verkligen gå hela vägen från ytterlighet till ytterlighet? Från gråskalans allra svartaste del till kritvitt? Finns det inte något som kallas "den gyllene medelvägen"? Ishockey måste få innehålla kampmomentet. Annars kommer inte hockey att vara en särskilt attraktiv sport att titta på längre.
Det är skillnad på att hålla fast sin motståndare och att ligga nära sin motståndare. Det är skillnad på att haka sin motståndare och att duellera om pucken.
Inget av ovanstående tilläts igår, vare sig vad gällde Mora eller HV. Dessutom, som jag var inne på efter MoDo-matchen, har vi sett en annan rutten frukt av de nya bedömningsnivåerna; filmningarna. Där var faktiskt HV klart överlägsna, och det glädjer mig att MIK inte föll så långt ned att de ens försökte (vad jag kunde se iaf). Per Mårts måste känna sig stolt över sina Hollywood-wannabees.
Att döma av snacket från publik som gick ut ur Smidjegrav igår kväll och reaktioner från tränarna är Johan Tornberg på svt:s hockeykväll den ende som tycker att bedömningsnivåerna är bra, vilket förvånar mig. Det är ju faktiskt inte mycket hockey längre.
Så fort någon ramlade på isen igår, oavsett orsak, tittade alla spelare bort mot domaren, vars arm under kvällen åkte upp och ner med en frekvens som skulle få en 100-meterslöpares stegfrekvens att framstå som högst medioker. Under stora delar av matchen kändes det som spelarna på isen, både i HV och Mora, kände sig väldigt vilsna därute. Det såg ut som om de inte riktigt kände sig hemma. Som om de råkat snubbla in på Nobelfesten när de egentligen skulle på efterfest i nån lya i förorten. Som om de köpt en CD med Rage Against the Machine, men istället får Mozarts requiem i freestylelurarna."
· 
"Sådär ja gott folk. Får jag lov att presentera en ny vintersport i Sverige; Bandy på hockeyrink.
Hockeyn är död! Jag såg det med egna ögon i Smidjegrav igår kväll. Allvarligt talat, vad är det här för jönseri de håller på med?
Jag tillhör själv den kategori hockeyälskare som applåderade beslutet att bli hårdare vad gäller fasthållningar och hakningar. Jag har tyckt att det tillåtits allt för mycket, allt för länge. Det var som den gamle legenden Rolle Stoltz en gång sa (ung.); "Jag fattar inte vad som händer med min sport. Det ser mer och mer ut som konståkning där spelarna åker i par över isen". Den enda gång som det kunde bli utvisning då var när "ryggsäcken" blev FÖR tung så den andre ramlade. Det var inget annat än spelförstörande och tråkigt. Överstegrisar som inte behövde ha särskilt bra spelsinne fick fördelar gentemot eleganter.
Men behöver man verkligen gå hela vägen från ytterlighet till ytterlighet? Från gråskalans allra svartaste del till kritvitt? Finns det inte något som kallas "den gyllene medelvägen"? Ishockey måste få innehålla kampmomentet. Annars kommer inte hockey att vara en särskilt attraktiv sport att titta på längre.
Det är skillnad på att hålla fast sin motståndare och att ligga nära sin motståndare. Det är skillnad på att haka sin motståndare och att duellera om pucken.
Inget av ovanstående tilläts igår, vare sig vad gällde Mora eller HV. Dessutom, som jag var inne på efter MoDo-matchen, har vi sett en annan rutten frukt av de nya bedömningsnivåerna; filmningarna. Där var faktiskt HV klart överlägsna, och det glädjer mig att MIK inte föll så långt ned att de ens försökte (vad jag kunde se iaf). Per Mårts måste känna sig stolt över sina Hollywood-wannabees.
Att döma av snacket från publik som gick ut ur Smidjegrav igår kväll och reaktioner från tränarna är Johan Tornberg på svt:s hockeykväll den ende som tycker att bedömningsnivåerna är bra, vilket förvånar mig. Det är ju faktiskt inte mycket hockey längre.
Så fort någon ramlade på isen igår, oavsett orsak, tittade alla spelare bort mot domaren, vars arm under kvällen åkte upp och ner med en frekvens som skulle få en 100-meterslöpares stegfrekvens att framstå som högst medioker. Under stora delar av matchen kändes det som spelarna på isen, både i HV och Mora, kände sig väldigt vilsna därute. Det såg ut som om de inte riktigt kände sig hemma. Som om de råkat snubbla in på Nobelfesten när de egentligen skulle på efterfest i nån lya i förorten. Som om de köpt en CD med Rage Against the Machine, men istället får Mozarts requiem i freestylelurarna."