Timrå IK

jhnd91: Facebook känns inte som en trovärdig källa, jag avvaktar tills det kommer ut på Flashback

OlliJanne: Ryktas om att Hållander fått sitt andra par tvillingar på en månad och därför han stannar hemma. Siktar på att ha en hel "Hållander-femma" i slutspelet då alla hans barn föds via labb och är fullvuxna redan vid en ålder på 9 dagar.

Kan så klart vara skitsnack, men det stod på Facebook så det är nog sant.

Imorgon landar vi i Växjö. I Vida Arena. Eller som den egentligen borde heta: ”Växjö Centrala Värmestuga & Lounge för Bekväma Åskådare”. Här sitter publiken i t-shirt, nedsjunken i sina foträta stolar, sippar på en cappuccino och spelar Nintendo Switch på LAN medan en hockeymatch pågår nånstans långt där nere. Applåder? Nej. Stämning? Glöm det. Puls? Endast om någon tappar sin avokadomacka på golvet.

Vi snackar om en plastig byggnad som försöker se exklusiv ut men som i grunden saknar själ. En arena som är mer inredd för företagsevent och powerpoints än för blod, svett och tacklingar. Och det är där vi kommer in.

För vi kommer med hockey. Med historia. Med själ. Med en kultur Växjö aldrig ens sniffat på. Vi tar med oss havets storm från Medelpad, ett tryck så mäktigt att det får Växjös tysta lounge att kännas som ett begravningskaffe.

Dahlén? Han kommer påminna Växjö-publiken om varför de egentligen borde titta upp från sina skärmar. Hållander? Han kommer kliva in i duellerna som om han försöker återinföra tackling som en olympisk gren. Lander? Han kommer äga tekningarna så hårt att Växjöspelarna börjar fundera på att byta sport. Wedin? Han kommer fladdra runt som en rödvit projektil, fullständigt obekväm för motståndarna men så självklar för oss. Kapanen? Han smyger genom Växjös zon som en katt i natten och lämnar dem lika vilsna som en stockholmare i en rondell.

Och längst bak? Juel. En iskall mur av beslutsamhet i en arena där isen är det enda som faktiskt är kallt. Han släcker Växjös avslut som en vaktmästare som tröttnat på övertid.

På bänken står Jokinen, och i hans ögon finns ingen tvekan. Bara planer. Växjö vet inte vad som väntar. Men det kommer kännas.

Och vi, Timrå, vi står där. Vi reser oss, vi hörs, vi lever hockey. För det är skillnaden mellan oss och dem. De har en arena. Vi har en identitet. De har bekväma stolar. Vi har hjärta.

Så vi ställer oss upp, höjer händerna… och sedan åker vi därifrån med två poäng och ett Växjö som undrar vad fan som hände.


Vi är Timrå, och vi ger aldrig upp. 🔴⚪🔥