Nike89: närru, var det inte! Metallicalåten hette Orion, jag heter orion, en jävvla skillnad, även om folk ibland inte ser skillnad på stor och liten bokstav, inte heller på stor och liten hockey...
orion:Smygtikare för att jag visste att orion var en instrmental Metallica låt`från master of puppets 1986.Angående 86 så var det ända kul att Tunadal döpte om sig till Sundsvall Hockey och självklart raning blood med Slayer.
Nike89: Fan, Nikei...du börjar bli smygtikare, inse det. Kom ut ur garderoben, ny rysk roulett i Sydkrafs Arena på torsdag. Gjorde räkningarna igår, elpriset stiger, gissa vilket bolag jag har...
Dr Dängroth: "Timrå Ik, suicidklubb", du var mej en jävla optimist! Självmord förutsätter att man lever, gör man det som Timråsupporter? Halva inne i Limbo, snarare.
håckla: Jag har det ju bra. Jag förstår inte riktigt vad du pratar om? Korgboll och sånadära tjejsporter är inget för mig. Jag gillar blod, svett och tårar och det tycker jag att hockeyn har gett mig under årens lopp. Jag tycker dessutom att doktorns inlägg lite längre ner här på sidan verkligen skildrar vilka som egentligen skulle vara i behov utav att varva ner med lite korgboll. Dessutom så tror jag säkert att Porrbollen i sporthallen har en lugnande effekt på vissa av supportrarna.
mike: Det är väl mest de där positiva djävlarna som klagar och tycker en massa om truppen hit eller dit, nubben hit eller dit, parkeringen hit eller dit, läktarflaggor hit eller dit, resor hit eller dit, matchen hit eller dit , styrelsen, träningslokalerna, lukten, som jag riktar mig till.
Dom tror ju för fasen att det går att göra något...
mike: Du verkar leva ett helt sjukt hockeyliv och jag fattar inte hur du har orkat så länge som du har orkat. Du ska inte gå på hemmamatcherna, du måste byta sport ett tag och börja om från början. Du säger att du inte har råd, men i såna här special fall brukar korgbollen kunna hjälpa till. Gå och prata med Dragons på en gång. Vi lever trots allt i ett väldigt bra land, där ingen ska behöva ha det som du.
Dr Dängroth: Det är alltid trevligt när doktorn styr upp det hela och hjälper svårmodet på vägen. Ibland passerar man gränsen och då ska man få veta det. Att prata och diskutera i och runt döden kan väl också räknas in i delmomenten här i hockeylivet.
Jag får svår Ö-viksångest (värsta sorten) när man blir illa behandlad, upkörd i ett hörn när man rest många mil och skall se MoDo - Timrå, varför är dessa MoDomäniskor så hatiska till bortafansen att dom tvingar oss hockeyälskare att få det såmsta platserna kämpehallen kan uppbringa.
håckla: "Proffesionell hjälp?" Men du, håckla, är vi inte Timrå-fans eller? Är vi proffs på Ångest eller är vi bara proffs på ingenting eller? Man ska hjälpa varandra i trafiken så att det inte blir som toka uppe i Ö-vik när dom ska kramas i trafiken.
håckla: Det där vet juh vi redan juh. Skillnaden är att vi snackar om håkkyångesten och verkligen försöker hjälpa till på ett bra sätt här i gb:n och i den övriga världen också för den delen dårå. Du minns väl genomgången på gamla HS i våras.
40 procent av hockeyfansen i västvärlden riskerar att någon gång under sitt liv drabbas av en hockeydepression och av en sådan svårighetsgrad att de behöver professionell hjälp. Därmed räknas hockeydepressioner till de stora folksjukdomarna.
Det är naturligt att reagera med sorg och nedstämdhet i olika skeden av Elitserien. Det kan vara en reaktion på en förlust som t.ex. Leksandsmatchen eller en skadedrabbad spelare man gillar som har en tuff säsong, som gör att att man inte klarar sin livssituation. Sådana naturliga reaktioner är viktiga för att man ska kunna finna nya vägar i livet. När man talar om sjukdomen hockeydepression menar man något som inte är en naturlig reaktion på livets skeenden utan att stämningsläget är sänkt på ett onaturligt sätt.
Den som drabbats av hockeydepression talar inte så ofta om sin sjukdom. Det betyder också att många inte söker hjälp, dels på grund av skuldkänslor, dels på grund av att de inte känner till att det finns effektiv hjälp att få. Många tolkar den depressiva läggningen som en del av personligheten.
rådbjer, mike: Dettta är det bästa jag hört på år och dar dårå. Det är alltid skönt att känna att man inte går ensam i denna mörka hockeyvärld. F-n, nu känner jag hur eländet griper tag i mej.
Robban: Vad jag menade var alltså att kan man projicera örnen på isen borde man rimligtvis kunna projicera en jättestor röd-vit flagga på ena eller båda långsidorna. Sedan att örn-skrället passar bättre i soptunnan det är ju en annan sak.
El Aka Ali: Den där såkallade fågeljäveln på ren svenska kan dom begrav så lång ner dom bara kan helst under en tall. =) Den där pippin är och kommer förhoppniongsvis alltid vara borta!
Mange: Med tanke på att det skulle ta längre tid att dra den nerifrån o upp har jag för mig. Det är lite klurigt det där. För övrigt så dom som inte vet så är Oh en exakt likadan flagga som tidigare!
Dared: Hmm en overhead flagga finns numera täcker inte fullt hela läktaren men en bra bit. Ni som var på hemma premiären och såg vårat tifo borde ha lagt märke till den på ena kortsidan! Problemet varför vi inte använder den numera är att vi inte har någonstans på läktaren att lägga den! Det finns inget utrymme att lägga den på som i gamla isstadion utan nu är det helt omöjligt i stortsett att förvara den under matchen på läktaren.
Löser det sig med plats åt flaggan så kommer den givetvis att användas!
rådbjer: Det tycker jag. Sedan så kan man väl dona ihop en egen flagga/logga med typ, Skäran och Orvet lite i bakgrunden till Bergmans enkla silhuett. Kanonidé, det här spinner vi vidare på.
Jag tycker att De Lallande Fånarnas Klubb borde läggas ner nu. Känns på nått vis som om den gjort sitt och vi står liksom på samma ställe och trampar is numera. Jag har ett nytt förslag på en ny mörkare och lite svartare klubb, nämligen "Ångestens Ansiktsklubb" bildad i slutet på oktober 2003. Vad tror ni om det, antecknar intresseklubben eller?
rådbjer: Världsklass. Här kommer en egen nykomponerad ångestansiktsdikt.
Ditt bleka Timrå-ansikte vilade med blicken i ångestens svarta is igenom den såg du striderna och melankolin växa i dina skridskospår efterlämnande tomhet och såriga hockeyminnen.
nu vänds ögonen mot det mörka ljuset och blicken leker med de döda örnjävlarna
The great one: RV har alltid varit ett löst sammansatt kompisgäng som haft ett gemensamt intresse för läktarkultur. Det finns ingen ingångsrit eller medlemskap, RV existerar bara på läktaren - därav en läktargrupp.
· 
· 
· 
· 
