Under eftermiddagen besöktes FMM Arena av en över 30 år gammal klenod. Vilken tröja! Vilken match, vilken stämning, en fantastisk inramning i en kamp mellan två riktigt duktiga lag. Vad man kan konstatera dock är att Hossa betyder mycket mycket mer för Mora än vad Zäta gör för Timrå. En rättvis seger, där Mora ägde första tio och Timrå kontrollerade resten.
El Maco: Stämmer bra det. Kan också meddela att Timrås ditresta fans lät mycket mer än de dryga 4000 till antalet Mora fans som tagit sig till FMM. Det var ljuv musik för oss som satt på motsatt sida. Jag tror ingen kan protestera att det var ett rejält sug på klacken i eftermiddag. Jag njöt varenda sekund.
250kg kärlek: Gick det överhuvudtaget att höra någonting rakt över hallen? FMMs akustik får Leksands aktustik att framstå som Scaniarinkens. Vadderade täcken i taket typ, allt ljud bara stannar av.
Fruktansvärt dåligt av laget att inte tacka klacken en gång till efter matchen. Dock så är det ingen större överraskning, dom brukar sällan göra det för att dom vill annars heller, utan bara för att dom "måste". Med vissa undantag givetvis.
Nu var det visserligen som så att anledningen till att dom inte kom ut en gång till var för att det skulle på några barn och träna efter, men om åtminstone hela laget kunde gå ut till båset då. Enbart Au Pair Hallin, Sanny Lindström och han den där #20 som jag aldrig kommer ihåg namnet på. Peter Zetterstyf? Hette han så?
Knylan: På vår sida (den rakt motsatta från er) hördes klacken relativt bra. I alla fall var det så att det var Timråklacken som satte igång stora delar av sittplatspubliken på vår sida. Det var aldrig, någon gång, Moraklacken som gjorde det. Det fanns någon allmänt upprymd myskille som försökte få igång publiken på vår sida, men han lyckades mycket sämre om man jämför med vad ni i klacken fick igång. Det blir höga betyg Knylan!
250kg kärlek: Mannen på bilden är en välkammad kille som jag unnar all framgång efter så många magra år vid norra siljans strand. Jag undrar om han inte var lite sugen på att sitta kvar som ordförande i allsvenska föreningen fast MIK gick upp. Länge sveriges mest kände hockeyledare utanför elitserien?
250kg kärlek: Skymtade också den där "publikcoachen" eller om det till och med var flera stycken. Jag behöver nog knappast nämna att jag inte är förälskad i den där företeelsen.
El Maco: Sin son som dansade en säsong i TIK:s vackra dress, jag tror t.o.m att han avgjorde för TIK i den säsongens sista match mot faderns ärkerivaler....
250kg kärlek: Lätt, det är ju Luggen som gav Luggen dess Lugganick. Han heter som Savage lugganick vilket Savage valde att avregga, vilket orsakade ett moment 22. När han försökte omregga sig som sig själv var mailadressen upptagen av Lugganicket, som ju inte längre fanns.
(Jag vet att jag inte fick svara men jag gjorde det ändå).
250kg kärlek: Uppförde sig Papa Maco? Senast jag var i dalarna med honom (Leksand förra vintern) så höll han på att hamna i slagsmål.
Hehehe, helt absurd händelse som jag nog återgav i HS när det begav sig. Timrå kvitterade i slutet av matchen och familjen Maco står långt upp längst bak i klacken. Mitt hoppande upp och ner och allmänna vrålande om att där-satt-den-fy-fan-va-skönt-nu-tar-vi-de-jävlarna retade tyvärr en sjuttonårig snorunge från dalarna som stod bakom mig som började knuffas och skulle försöka brottas eller nåt. Jag är ju bara en snäll krambjörn som aldrig skulle göra en ynklig liten blåvit valp illa. Trots det så är jag 1,93 lång och bänkpressar mer än de flesta grabbar i tvåan på gymnasiet (Willy tog säkert mer redan då). Jag var väl i alla fall 60 % större än den lille bråkstaken. Av den anledningen blev masens pappa lite nervös för att grabben startat något som han inte skulle kunna klara av så pappan börjar dra i mig från ett annat håll. Då börjar min pappa att dra i den andra pappan för att jag ska få vara i fred. Det slutade lyckligt och alla blev vänner. Min pappa är starkast i alla fall! Och bäst!
Junior låtsades för övrigt som att han inte kände oss. Det är familjeband det. Så har han bott på Brynäsgatan ett tag också... Inga principer alls.
Knylan - jag ska tillägga att jag var härligt casual den matchen om jag inte minns alldeles fel.
Kickan: Nej, det var jag som gav Luggen Lugganicket. Sven Savages nådiga acceptans av mitt ödmjuka förslag är stoltaste stund på internet den här sidan millennieskiftet. Förstår inte vad mannen på bilden ska ha äran av det för. Det är inte jag även om du tror det.
El Maco: Ja, det är faktiskt du som skall ha äran. Du införde det först och Savage bara bekräftade att namnet var antaget från Lulinghåll.
Heder åt dig för det, det är nästan lika bra som Styvbensnicket som tagits efter Styvbens en gång i tiden fyllekassör, Styvben Starke, som söp upp hela klubbkassan strax efter föreningens bildande.
Kickan: 1,93 Maco måste logga ner nu, om en timme ska jag vara på fest i Harlem. Får se om man måste vara lika tuff som en Koch då... Nej, det ska vara rätt lungt även efter mörkrets inbrott.
En riktig heldag det här, frukost till webradio från Mora, gymmet, in på kontoret och jobba, iväg till förfest i Harlem, sedan nattklubb i TriBeCa. Sånt är revisorslivet serru. Hårt arbete och glamour...
El Maco: Hade det inte funnits saker som får mig att anse att det är bättre att stanna här just nu så hade jag också flyttat till staterna. Pluggar jag ett år där kan jag jobba där som advokat och tjäna mångdubbelt mer än jag gör idag med tanke på mina specialområden och att advokaterna där ofta har procent - många procent - på det som vinns.
250kg kärlek: Nostalgi... Svenska Cellulosa, NNP, Fjällbrynt... Du bär en raritet till tröja som för mig är TIMRÅ IK när jag växte upp... Det flashar dessutom nuffror i min skalle och nuffror och historia är inte jag så brutalt stark på... 42 är ju svaret på allt lixom...Jag brottas nu med två namn som skulle ha kunnat bära No 14. Jag tror mest på att Stephen Foyn bar No 14, men jag velar till det och får för mig att Örjan Lindström kan oxå ha varit No 14.. Det här med siffror och historik är inte mitt gebit och antagligen så är jag på Cirkus Scott och cyklar i mina antaganden och det är nog någon helt annan lirare men vetgirig får man vara, så vem var No 14 när det begav sig i den nostalgiska tröjan du bär...?
Ja vad faan, frågar man inget får man inget svar lixom.......
Friman SR: Som vanligt (tänkte jag säga) är det Bärra Littmar som poserar i denna rariret. Han har en förmåga att ta fram saker långt inne i garderoben. Hans berättelser och samlingar är helt enkelt fantastiska.
Och visst, hövve på spiken liksom, Örjan Lindström var namnet.
250kg kärlek: Jag vet.... www.littmar.se säger det mesta. Fantastisk samling och den blivande kosmonauten/astronauten Fügelsang bland alla flygande rymdmänniskor och det är fasen i mig bara Tomas DiLeva som saknas oxå... Strimmas trunk say no more.......Fantastisk samling....
Det är skönt man velar ibland lixom, # 14, Örjan Lindström var namnet.....;-)
Knylan: "Timråklacken tystnade vid tre tillfällen. Det tog bara någon minut efter varje Moramål innan de hämtade sig, och de dominerade FM Mattsson Arena. Segern, julledigheten, och ett stort tack till NHL-proffsen i fall strejken blåses av firades sedan med fyrverkerier som lyste upp hela Mora. Vackert och värdigt. Timrå har landets bästa supportrar!"
· · 
· 
· 
Vilken match, vilken stämning, en fantastisk inramning i en kamp mellan två riktigt duktiga lag.
Vad man kan konstatera dock är att Hossa betyder mycket mycket mer för Mora än vad Zäta gör för Timrå.
En rättvis seger, där Mora ägde första tio och Timrå kontrollerade resten.