...eller, nä. Det är det fan inte. Det är nog beydligt mörkare då än typ mitt på dagen. Hursom: låt oss icke ägna oss åt hårklyverier. Låt oss skriva mastodontinlägg. Och hav tålamod: jag har lagt mina rader på hög tills nu.
Nå. Vad säger man, så här de sista, skälvande timmarna innan allt brakar loss och inget är sig likt? Kanske som man brukar: detta blir intressant. Denna gång på riktigt. Inte så att jag inte tyckt det förut, men ser man på de känslor jag haft för tidigare upplagor kontra denna så devalveras mina tidigare intressenoteringar. Timrå anno 09/10 är riktigt jävla superintressant.
Först och främst: i år har vi centrar. Och inte vilka centrar som helst. Vi har en potentiell megaflip i Corso. Vi har en etablerad andrecenter med lite upp-till-bevis-vibbar (Gabbe). Sen har vi en fransman som visserligen gått bra på försäsongen men som har Lee Jinmans autograf all over him. Längre ner i hierarkin hittar vi så den lätt bespottade Samuelsson, i ojämn kamp mot forumfavoriten Lander. Jag säger: fräscht. Och läbbigt. Det här kan bli hur bra eller hur kass som heslt. Om Gabbe blir SSK-blek och om Frenchy blir Lee så...då är det här den roligaste stunden på hela hockeysäsongen. Tvärtom så har vi icke tillnärmelsevis sett början på var detta kan sluta.
Sen har vi då forwards i övrigt. Här är det uppenbart att en hel del skön kvalle försvunnit. Givetvis är Pyrret det fetaste tappet. Och nej: Anger täcker inte upp den förlusten. Han täcker inte Tenkrat heller. Däremot fyller han förhoppningsvis en lucka vi inte visste att vi hade. Ger oss en dimension av skarprätteri som lite sådär synbart oimponerande renderar i pinnar till laget. I övrigt: intressant och skönvibbande. Pärssinen, Hynning, Pääjärvi...där finnes potential. Om de försnämnda två håller sig skadefria och i sin prime: jackpot. Om Pääjärvi blir tillnärmelsevis så bra som jag och många fler tror: jistanes. Då har vi trots allt riktigt välbeställt framåt.
Sen backarna då. Här gillar jag verkligen bygget. Särskilt Granath. Skrev han spefullt för att spräcka en åder på den gode Rolf. Nej, men i övrigt. Det finns ett tänk på vilka spelartyper man vill ha. Och finlandsfärjevändningar samt sargvattenskidor har vi förhoppningsvis sett för sista gången. En fet defensiv pjäs (Caslava) smakar fågerl, likaså Karlsson. Tappet av Lehtonen svider visserligen, men å andra sidan drar väl Landstinget en suck av lättnad. Beställ Nezeril, Sahlgrenska! Sen är det som i övrigt: Moe och Erixon måste framåt. Något Moe alternativt Challe verkar tagit bokstavligt under försäsongen. Och visst: här ligger en del fog för oro. Da Moe måste göra en bra säsong. Så enkelt är det.
Målvaktssidan: löjligt förtroendeingivande. Jag känner redan att jag älskar båda målvaktsalternativen. Jag förväntar mig ingenting annat än ett betydligt stabilare målvaktsspel än vi haft de senaste säsongerna. Har synnerligen svårt att se varför detta icke skulle bli fallet.
Sen har vi Charles Nygårds. Tredje året, nu eller aldrig. Eller inte: jag kan tänka mig att rätt säsong och rätt signaler från intressanta, återsignade spelare kan få såväl förening som tränare att tänka sig en fortsättning. Men det blir då, det. Nu är nu, och mitt förtroende är intakt. Det är balls på Challe. Han hade kunnat gnälla röven av sig under förra säsongen, likt ett värstingyngel brölandes 'vi har ingen lokal' (fast 'jag har inga centrar', dårå). Men icke. Detta trots att hans CV är i desperat behov av utropstecken. Jag säger: respect.
Detta om Timrå. I övrigt då? Tja. Det mesta är sig likt. SSK och Rögle känns mest tragikomiska. Nästan så att man tycker att det är lite fegt att spela mot dom på allvar. Kan inte bli annat än riktigt uselt. Sen Saik, Djurgården, Brynäs...jämnt, trist skägg. Nä: Djurgården kommer inte att komma topp-5. Dom som tror det är puckade.
Sen har vi favvohatlaget Modo. Helylle-plantis, som nu ståtar med en smickrande förstaplats i utlänningsligan. Way to go, hyps. Och det här med Foppa känns ju lite fräscht. Inte att han ska göra comeback igen (vad var oddset på det?), men att han gör sitt inhopp redan i september. Hoppas foten håller, så att han kan följa sitt hjärta och första bästa plan över till Amerrkat. Laget i sig ser annars hyfsat ut. Förhoppningsvis enbart en chimär. Ytterligare en säsong utanför slutspel skulle göra gott för den övikska självbilden. Och för mig.
Sen Lule då. Lite back-from-the-dead-varning på dom. Just när man trodde att dom skulle rulla över och låta medfångarna få sitt smäller dom till med ett koppel feta värvningar. Kul, kul. På riktigt, alltså. Dom är lite som Brynäs för tillfället. Så dåliga och nedåtgående under många år att man av ren medkänsla blir glada när dom ser ut att må lite bättre. Och det verkar ju Hedström också göra. I vanlig ordning så här på försäsongen, höll jag på att skriva. Och gjorde det. Ett varningens ord dock, Jonte: det här är nog sista gången du kommer undan med 'nu känner jag mig äntligen tillbaka igen' om det inte visar sig på isen.
Sen har vi de fyra feta. Känslan här är väl att man i vanlig ordning hoppas att såväl Frölunda som LHC kukar ur major. Jag vill se både Nubben och Mike Helber snorgråta sig genom 55 omgångar. Eller: LHC kan gärna få vinna serien, bara för att åka ur mot det 8:e slutspelslaget. Det funkar för mig. HV blir förmodligen så bra som man befarar. Kan omöjligt se att dom kan hamna utanför topp 3. FBK, däremot. Hualigen. Det råder oro i dansbandsland. Tycker Wallins sorti var rätt skön. Jörgen Jönsson lämnar över nycklarna till FBK-fortet med darrande underläpp och hedersbetygelser, Wallin tar emot och försäkrar sin trohet...för att sedan skita i allt någon månad senare. Hyfsat tungt. Att Sanny blivit lagkapten säger egentligen allt. Inte så att Sanny är en olämplig lagkapten, tvärtom. Men att det inte finns en enda lämplig kandidat bland de som spelat åtminstone en elitseriematch för klubben känns...jävligt icke-FBK. Förhoppningsvis visar sig allt detta på isen.
Ungefär så går mina ytligt skummande tankar. Detta kan bli precis vad som helst, naturligtvis. När jag blivit tillfrågad eller rent av försökshånad på jobbet (enligt devisen 'Timrå har tappat som fan i år va?) kontrar jag tvärsäkert med: Timrå kommer topp 6 i år. Sen blir det minst semi om folk håller sig på benen när slutspelet rullar i gång. Och detta tror jag på. Tror jag. Eller: klart som fanns att det finns tecken som tyder på annat. Är hockeygudarna riktigt jävliga mot oss kan det sluta med fritt fall, tränarspark och stängda hockeysnacksservrar. Så klart.
Men: detta är kvällen före. Just nu är allt möjligt. Därför väljer jag, som så många gånger förr, ljusets väg. Låt detta bli en fantastisk säsong. Giv oss hopp, giv oss drömmar. Skänk oss glädje, stolthet och ögonblick att rama in våra hjärtans innersta skrymslen. Ni har nycklarna till allt det där. Just nu är det möjligt. Låt det vara så även i morgon, och dagen efter det.
Eller, för att uttrycka det mindre krampaktigt och mer välbekant:
· 
Nå. Vad säger man, så här de sista, skälvande timmarna innan allt brakar loss och inget är sig likt?
Kanske som man brukar: detta blir intressant. Denna gång på riktigt. Inte så att jag inte tyckt det förut, men ser man på de känslor jag haft för tidigare upplagor kontra denna så devalveras mina tidigare intressenoteringar. Timrå anno 09/10 är riktigt jävla superintressant.
Först och främst: i år har vi centrar. Och inte vilka centrar som helst. Vi har en potentiell megaflip i Corso. Vi har en etablerad andrecenter med lite upp-till-bevis-vibbar (Gabbe). Sen har vi en fransman som visserligen gått bra på försäsongen men som har Lee Jinmans autograf all over him.
Längre ner i hierarkin hittar vi så den lätt bespottade Samuelsson, i ojämn kamp mot forumfavoriten Lander.
Jag säger: fräscht. Och läbbigt. Det här kan bli hur bra eller hur kass som heslt. Om Gabbe blir SSK-blek och om Frenchy blir Lee så...då är det här den roligaste stunden på hela hockeysäsongen. Tvärtom så har vi icke tillnärmelsevis sett början på var detta kan sluta.
Sen har vi då forwards i övrigt. Här är det uppenbart att en hel del skön kvalle försvunnit. Givetvis är Pyrret det fetaste tappet. Och nej: Anger täcker inte upp den förlusten. Han täcker inte Tenkrat heller. Däremot fyller han förhoppningsvis en lucka vi inte visste att vi hade. Ger oss en dimension av skarprätteri som lite sådär synbart oimponerande renderar i pinnar till laget.
I övrigt: intressant och skönvibbande. Pärssinen, Hynning, Pääjärvi...där finnes potential. Om de försnämnda två håller sig skadefria och i sin prime: jackpot. Om Pääjärvi blir tillnärmelsevis så bra som jag och många fler tror: jistanes. Då har vi trots allt riktigt välbeställt framåt.
Sen backarna då. Här gillar jag verkligen bygget. Särskilt Granath. Skrev han spefullt för att spräcka en åder på den gode Rolf. Nej, men i övrigt. Det finns ett tänk på vilka spelartyper man vill ha. Och finlandsfärjevändningar samt sargvattenskidor har vi förhoppningsvis sett för sista gången.
En fet defensiv pjäs (Caslava) smakar fågerl, likaså Karlsson. Tappet av Lehtonen svider visserligen, men å andra sidan drar väl Landstinget en suck av lättnad. Beställ Nezeril, Sahlgrenska!
Sen är det som i övrigt: Moe och Erixon måste framåt. Något Moe alternativt Challe verkar tagit bokstavligt under försäsongen. Och visst: här ligger en del fog för oro. Da Moe måste göra en bra säsong. Så enkelt är det.
Målvaktssidan: löjligt förtroendeingivande. Jag känner redan att jag älskar båda målvaktsalternativen. Jag förväntar mig ingenting annat än ett betydligt stabilare målvaktsspel än vi haft de senaste säsongerna. Har synnerligen svårt att se varför detta icke skulle bli fallet.
Sen har vi Charles Nygårds. Tredje året, nu eller aldrig. Eller inte: jag kan tänka mig att rätt säsong och rätt signaler från intressanta, återsignade spelare kan få såväl förening som tränare att tänka sig en fortsättning.
Men det blir då, det. Nu är nu, och mitt förtroende är intakt.
Det är balls på Challe. Han hade kunnat gnälla röven av sig under förra säsongen, likt ett värstingyngel brölandes 'vi har ingen lokal' (fast 'jag har inga centrar', dårå). Men icke. Detta trots att hans CV är i desperat behov av utropstecken. Jag säger: respect.
Detta om Timrå.
I övrigt då? Tja. Det mesta är sig likt. SSK och Rögle känns mest tragikomiska. Nästan så att man tycker att det är lite fegt att spela mot dom på allvar. Kan inte bli annat än riktigt uselt.
Sen Saik, Djurgården, Brynäs...jämnt, trist skägg. Nä: Djurgården kommer inte att komma topp-5. Dom som tror det är puckade.
Sen har vi favvohatlaget Modo. Helylle-plantis, som nu ståtar med en smickrande förstaplats i utlänningsligan. Way to go, hyps. Och det här med Foppa känns ju lite fräscht. Inte att han ska göra comeback igen (vad var oddset på det?), men att han gör sitt inhopp redan i september. Hoppas foten håller, så att han kan följa sitt hjärta och första bästa plan över till Amerrkat.
Laget i sig ser annars hyfsat ut. Förhoppningsvis enbart en chimär. Ytterligare en säsong utanför slutspel skulle göra gott för den övikska självbilden. Och för mig.
Sen Lule då. Lite back-from-the-dead-varning på dom. Just när man trodde att dom skulle rulla över och låta medfångarna få sitt smäller dom till med ett koppel feta värvningar. Kul, kul. På riktigt, alltså. Dom är lite som Brynäs för tillfället. Så dåliga och nedåtgående under många år att man av ren medkänsla blir glada när dom ser ut att må lite bättre.
Och det verkar ju Hedström också göra. I vanlig ordning så här på försäsongen, höll jag på att skriva. Och gjorde det. Ett varningens ord dock, Jonte: det här är nog sista gången du kommer undan med 'nu känner jag mig äntligen tillbaka igen' om det inte visar sig på isen.
Sen har vi de fyra feta. Känslan här är väl att man i vanlig ordning hoppas att såväl Frölunda som LHC kukar ur major. Jag vill se både Nubben och Mike Helber snorgråta sig genom 55 omgångar. Eller: LHC kan gärna få vinna serien, bara för att åka ur mot det 8:e slutspelslaget. Det funkar för mig.
HV blir förmodligen så bra som man befarar. Kan omöjligt se att dom kan hamna utanför topp 3.
FBK, däremot. Hualigen. Det råder oro i dansbandsland. Tycker Wallins sorti var rätt skön. Jörgen Jönsson lämnar över nycklarna till FBK-fortet med darrande underläpp och hedersbetygelser, Wallin tar emot och försäkrar sin trohet...för att sedan skita i allt någon månad senare. Hyfsat tungt. Att Sanny blivit lagkapten säger egentligen allt. Inte så att Sanny är en olämplig lagkapten, tvärtom. Men att det inte finns en enda lämplig kandidat bland de som spelat åtminstone en elitseriematch för klubben känns...jävligt icke-FBK. Förhoppningsvis visar sig allt detta på isen.
Ungefär så går mina ytligt skummande tankar. Detta kan bli precis vad som helst, naturligtvis. När jag blivit tillfrågad eller rent av försökshånad på jobbet (enligt devisen 'Timrå har tappat som fan i år va?) kontrar jag tvärsäkert med: Timrå kommer topp 6 i år. Sen blir det minst semi om folk håller sig på benen när slutspelet rullar i gång.
Och detta tror jag på. Tror jag. Eller: klart som fanns att det finns tecken som tyder på annat. Är hockeygudarna riktigt jävliga mot oss kan det sluta med fritt fall, tränarspark och stängda hockeysnacksservrar. Så klart.
Men: detta är kvällen före. Just nu är allt möjligt. Därför väljer jag, som så många gånger förr, ljusets väg. Låt detta bli en fantastisk säsong. Giv oss hopp, giv oss drömmar. Skänk oss glädje, stolthet och ögonblick att rama in våra hjärtans innersta skrymslen. Ni har nycklarna till allt det där. Just nu är det möjligt. Låt det vara så även i morgon, och dagen efter det.
Eller, för att uttrycka det mindre krampaktigt och mer välbekant:
Giv oss frid - VINN!