Timrå IK

Man får en malande oroskänsla, man känner paniken kommer smygande.
Hockey, det är ju bara ett spel. Inte skall man få ångest av det ?
Men icke, den kommer sakta men säkert smygande, lika säkert som ammen i kyrka. Man blir helt blockerad, jobba ? Jovars kanske går, men inte så effektivt. Hur skall "Vi" ta oss ur det här ? Kan vi vinna 3 matcher på rad ? Eller skall man bara lägga sig ner och dö nu direkt.
NÄÄÄ, jag vägrar ge upp ! Dom säger ju att det sista som lämnar en är hoppet. Men då dyker nästa orosmoment upp. Hur skall vi lyckas med det ?
Hur ? Jag inser att min ångest ligger just nu i Lill Kentas händer.
Vad än vi säger och tycker , det är ju ingen som bryr sig och tur är väll det.
Men så börjar man fundera. -Slutspel ! Det är faan inte hockey, det är ett gladiatorspel, där det lag som har flest hela spelare vinner, vart tog hockeyn vägen? Får det spelas hur som hellst ? Skönspel, lirare, puckkontroll vart har det tagit vägen? Jag säger bara dommarna !
Visst skall det vara lite tuffare i slutspelet, men för den skull skall det väll inte få vara spelförstörande ? Man skall inte få skada en motspelare och kanske ge honom en rehabilitering på någon månad eller men för livet och komma undan med 2 minuter.
Nää, vart är det på väg ? Vart är det på väg ?
Tittar ut genom fönstret, inte blir man gladare av det heller - Full snöstorm.
Jag skulle inte klivet ur sängen idag.

MIIKE 66 VAR ÄR DU ?
Jag behöver någon att ha ångest med.