friskan: Beställde själv två halsdukar idag och kan nu slänga min gamla urtvättade röd/vita som jag tvingades köpa via Degerfors supporterklubb en gång i tiden (allt för att slippa örnen...). Ser detta som en symbolisk omstart: nu jäklar! Läste föresten Rodney Doyle för ett tag sedan. Han hävdade att det viktigaste valet man gör i ett liv är just valet av "klubb att älska", eftersom man kommer att få leva med det resten av livet. Till de som nu viker ner sig vid lite motgång: ni valde nog aldrig Timrå IK...
Vi gamlingar har minne som sträcker sig längre tillbaka än 5 år.
I dagsläget kallar jag detta för "FöreZätatiden" och "EfterZätatiden".
Det är i sådana här situationer ett visst klientel faller bort som supportrar medan somliga håller fast som blodiglar. De som kämpar i klacken ikväll kan gott kalla sig för "blodiglarna".
Själv ska jag passa på att köpa mig en ähh.... två nya halsdukar.
Edgar Brun: Skön inställning. För några år sedan hade vi mött en sådan här match med ett iskallt hånflin. Nu räcker det med två torskar i rad för att få den gemene timråiten att se ut som en Barnjournalssnubben-klon (ni minns väl hans obehagliga, glänsande underläpp?).
Där har vi framgångens baksida: oförmågan att behålla perspektivet. 02/03 var varje seger fantastisk. Minns säsongen som en åtta månader lång feberyra - aldrig tidigare har jag mått så oförskämt bra på alla plan än då. Tyvärr höll det bara en säsong. Därefter har glädjen över varje seger blivit mindre (Brynäs/SSK/Luleå/Leksand/Mora/Modo = allt annat än tre poäng en besvikelse), och förmågan att ta en förluststreak allt sämre.
Så hur jävligt det här än känns försöker jag intala mig att det finns något gott mitt i allt detta elände. En lärdom att dra. En nyttig örfil som kan dra ur en det lönnfeta, FBK-aktiga sättet att värdera en nyss inhämtad trepoängare. Det vore - förutsatt ett lyckligt slut - faktiskt en välinvesterad skitsäsong.
Inte att förglömma att det är tråkigt med transportsträckor.. Nu är det bara att njuta i dom återstående omgångarna, för i slutändan så är det ju roligare om det är spännande.
Fyra points ner till dödens väntrum men fortfarande häng på slutspel! Och med lite stolpe in… Visst, tabelläget kunde ha varit bättre men vem fan vill glida på en räkmacka? Transportsträckor är bara till för mesar och genererar inga minnen, inga referenser! Och är det något en TIK-supporter kan hantera, så är det väl hockeyångest? (För visst finns det väl någon här inne som äger ett minne som går längre tillbaka än 5 år???). Nej, nu är det dax att spotta upp sig för nu väntar några underbara veckor av lidande, hopp och helvete. Till er som inte vet vad jag pratar om säger jag: välkommen till Timråland.
· 
Ser detta som en symbolisk omstart: nu jäklar!
Läste föresten Rodney Doyle för ett tag sedan. Han hävdade att det viktigaste valet man gör i ett liv är just valet av "klubb att älska", eftersom man kommer att få leva med det resten av livet.
Till de som nu viker ner sig vid lite motgång: ni valde nog aldrig Timrå IK...